Fransk spets

 

 

 

 

Jag är en av de som följer Blondinbella. Framförallt två av hennes böcker. Det bästa med böckerna anser jag är att de är enkelt skrivna, konkreta och lätta förstå. Den första boken Egoboost! har jag numera vissa delar av då jag jobbar med mina klienter, främst då ungdomar. Även de tredje boken Economista har jag nu nyligen läst och funnit vara väldigt användbar för de av mina klienter som är mer unga vuxna än ungdomar. Egentligen så står det mycket saker som jag finner vara självklara, men även små detaljer som gör att man får nya tankar. Exempelvis detta med försäkringar. Jag har mina försäkringar som jag alltid har haft. Jag har dem och jag betalar summan för dem varje månad. Jag hade ingen som helst aning att man kunde förhandla sig fram till en mer personligt utformad försäkring och att man kunde förhandla om priset. Inte heller har jag haft en tanke på att varje år se över mina försäkringar och jämföra med andra försäkringar om hur dem ser ut i dagsläget. När jag tog min an detta så vips fick jag bort en massa jag inte behövde, jag fick en massa som jag ansåg vara aktuellt för mig och jag fick ett eget individuellt pris för detta. Försäkringar ska man ju ha i hela sitt liv så att man sparar som jag runt 600 kronor per år på att göra de ändringar som jag nu gjort betyder att jag sparar en himla massa pengar om man låter åren gå. På tio år har jag ju sparat 6000 kronor bara genom att ta bort sådant som jag inte behöver och samtidigt fått det som jag vill ha. Fantastiskt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ord är bara ord. Det är genom handling som orden får sin rättmätiga betydelse. Så har jag alltid tänkt. Antalet gånger som jag fått det bevisat för mig att ord inte har samma mening som vad man i praktiken visar har alltid genomsyrat mitt sätt att förhålla mig till vad folk säger. Det är många gånger som jag fått höra saker som sen inte visat sig som sådan i verklighetens handlingar. Idag har jag börjat ta det hela mera enkelt. Dock har jag fortfarande kvar tanken om att personen som yttrar sig får bevisa att detta är sant genom handlingar. Nu tänker jag mindre på detta utan tänker mer i termer av att personen antagligen inte är medveten om vad denne säger och vilka krav som kommer därefter. Jag misstror människor lätt. Antingen tror jag inte på dem eller så tror jag numera att dem själva inte är medvetna om vad dem egentligen anser. Jag har börjat ta detta mycket lättare idag kan jag framföra. Det som inte stör eller förstör för mig sållar jag bort. Dock är jag ständigt på vakt. Inte aktivt som förr men jag har det i bakhuvudet. Nu vet jag att folk kan inte skada mig om jag inte själv vill bli skadad.

 

Jag finner alltid motpoler i allt. Detta med ord kan jag se som en positiv sak då jag lyssnar till Chris Medinas text: What are words if you really don't mean them when you say them What are words if they're only for good times then they're torn When it's love you say them out loud those words, they never go away They live on, even when we're gone.

 

Jagkunde förr bara se det negativa eller föra misstankar. Det gör jag än idag men jag resonerar också över det positiva. I sista filmen av Harry Potter framför Professor Dumbledore just det som jag alltid utgått efter: "I always surprise myself on my ability to turn a phrase. Words are in my not so humble opinion capable of infecting injury." Nu har jag börjat se mer än detta. Kanske tvngar jag också folk att stå för det som dem har sagt betydligt mer än förr.

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår sa Emil till mig att jag bidrar stort till hans sätt att se på andra människor kring vad dem säger, vad dem gör och hur detta ska kunna tolkas. Jag har nog aldrig funderat helt på det, eller rättare sagt tagit det till mig riktigt. Det är det många som sagt det till mig under åren men just i detta sammanhang som han infinner sig i kring olika personer som han inte riktigt får kläm på så uttryckte han en förvåning och tacksamhet i de frågor och perspektiv som jag framförde. Minns en väninna som hade trassel med sin dåvarande pojkvän och som fick ett klassiskt stöd av sina vänner och med mig något helt annat. Detta ansåg hon då vara bekräftande, förstående och lyhört.

 

Men det är banne mig så. Jag bidrar inte med förändring och utveckling hos mina patienter och klienter utan även till andra utanför jobbet. Det är många som framfört att diskussioner med mig är väldigt givande och inger andra sätt att reflektera och se på saker och ting. För mig är detta en bekräftande känsla i att jag är powerful. Tidigare har jag bara lyssnat till vad chefer, kollegor och lärare sagt till mig då jag ansett att detta varit mitt personliga mål. Nu kan jag ta till mig vad andra människor utanför skola och jobb framför till mig. Jag var inte mottaglig för detta tidigare. Antingen brydde jag mig inte om vad andra människor sa eller så lyssnade jag inte tillräckligt. Det var bara jobb och skola som var av värde och av vikt.

 

Jag bidrar heller inte bara med mental utveckling och perspektiv utan även glädje och trygghet. Detta är något som jag också fått höra många gånger men aldrig tagit till mig. Första beskrivningen fick jag när jag slutade nionde klass av en lärare som då sa "Tänk på att le mycket *mitt namn*. Du kommer göra så många människor så glada". Då tänkte jag att hon måste tro att jag är en bitter människa och att jag borde se mer glatt på saker och ting, men det visade sig att hon menade att mitt leende ansågs vara speciellt och väldigt upplyftande för andra. Under åren har jag fått höra liknande saker om mig som person att jag attraherar många olika människor, åldrar och kön. Senast som någon sa något så här beskrivande var min "syster" som sa att så fort man ser mig så ser man ljus och glädje. Jag har en aura om mig med ljus som gör att man skiner upp och fylls av lycka och välmående.

 

Som många av er kanske har märkt så har jag bloggat ytterst lite senaste tiden. Jag har varit en hel del inne i privata sammanhang som varit väldigt besvärliga en tid tillbaka. Jag kommer så småningom att återgå till att blogga mer, men just nu har jag stort behov av att ventilera mina privata emotioner och reflektioner. Detta väljer jag att inte ta upp i bloggen. Däremot så nyttjar jag en slags dagbok för detta ändamål och tar även emot mycket stöd från nära vänner. Det mesta är på praktisk nivå och konkret sådan när det kommer till mina vänner medan mycket abstrakta tankar och reflektioner hamnar i min bok. Ett mycket bra hjälpmedel anser jag då man får se det man tänker i en skriftversion. Det går fortare att reflektera och analysera, utan att jag i detta fall känner att jag måste häva ur mig konstigheter inför andra i mitt sociala nätverk, som jag har svårt med och inte vill. Hade någon läst ur denna bok så hade ingen begripit sammanhang, helhet eller begripit innehållet. Men jag förstår. Jag förstår mig själv väldigt väl.

 

 

 

 

Nu var det bra länge sedan jag skrev här. Igen. Antagligen till min kusins förtret och irritation (vilket jag nu skriver med glimten i ögat).

 

Ja vad händer i mitt liv nu då. Inte mycket egentligen men det har hänt mycket. För närvarande har jag en inflammation i livmodern så har mest varit sängliggande. Trycker i mig två sorters antibiotika som gör mig mest trött men får massa hjälp av snällaste Emil och min sötaste hundpojke. Får gjort en hel del jobb ändå. Thank God för Internet.
Har under en tid pendlat mellan mitt hem under vardagarna och hem till min familj under helgerna. Mycket stöd och avlastning krävs av mig för närvarande. Eller ja, krävs är ju fel ord för jag känner inget krav från min familj utan snarare ett krav från mig själv.

 

Min mamma är en äkta tigermamma. Skyddar sin avkomma till tusen. Ständigt vakande öga. Ibland behöver hon som alla människor avlastning och vila. Efter halva sitt liv bestående av barn och saker som varit till stort besvär vad gäller min käre far så behöver min mamma också någon som kan ta hand om henne. Mentalt stöd, avslappnande presenter, stöd ekonomiskt, avlastning vad gäller familjeangelägenheter är ungefär det som jag kan bidra med. Dock bär hon på titeln "mamma" vilket gör att jag som dotter inte kan ta hand om eller ge den omsorg som jag exempelvis ger min hund eller mina klienter och patienter. Men min mamma är en ovanligt stark individ. Hon behöver inte mer än det som jag kan ge henne. Jag skulle kunna göra allt för min mamma. Hon om någon är värd allt gott i världen.

 

Nu ska jag fortsätta packa. Beger mig till Kungliga hufvudstaden i eftermiddag för lite lyx på hotell och kvalitetsumgänge med vänner. Rör mig väldigt bra nu trots mitt tillstånd. Det är mest när jag ska sätta mig ner eller resa mig som man märker att det går trögt.

 

 

 

A dog is the only thing on earth that loves you more than he loves himself.

You are blessed to have such a devoted friend.

 

 

 

 

Dogs aren´t our whole lives,

but they make our lives whole.

 

 

No matter how crappy your day is,

there is always a happy face waiting for you to get home.

 

 

 

 

A dog doesn´t care if you´re rich or poor, smart or dumb.

Give him your heart and he´ll give you his.

 

 

 

 

 

 

 

I och med jag har och har haft många bollar i luften samtidigt under många års tid så har jag också tagit fram olika metoder och taktik för att kunna hinna med allt. Min allra bästa och mest tillitsfulla medel är kalender och anteckningsblock. Jag brukar säga att det som jag inte skrivit in i min kalender existerar inte. Min kalender är min hjärna het enkelt. Där står det vad jag ska göra, när jag ska göra det och vad jag inte får glömma.

 

Min klasskamrat reagerade på detta igår när vi satt och pluggade. Då för första gången insåg jag hur många olika kalendrar och påminnelser jag har. jag har skapat ett extremt beroende av kalendrar och almanackor.

 

Detta har jag som grund VARJE DAG:
- en jobb amlanacka med möten och saker att göra på jobbet
- en privat almanacka som jag har med mig i väskan jämt

- ett block där jag skriver upp saker som jag ska komma ihåg att göra så småningom exempelvis sätta upp tavlor, hyllor och rensa på vinden etcetera. Denna har jag med mig jämt i min väska också

- ett annat block där jag skriver upp tankar, konstruerar olika outfits med mera

- post-it lappar som jag klippt och satt på varje dag i min kalender där jag återigen skriver upp saker som jag ska åstadkomma för just den dagen och så bockar jag av när jag gjort detta

- ett tidsschema som är numrerat med klockslag: 0700, 07.15, 07.30 och så vidare fram till klockan 00.15 där det står vad jag ska göra varje kvart. Det kan vara allt från träningstider till att nu ska jag gå ut med hunden och så vidare

- en almanacka i köket där jag skriver upp vad som ska ske varje vecka

- slutligen har jag också en whiteboardtavla i köket ovanför ovannämnda almanacka där jag också skriver upp vad som ska ske varje vecka

 

Och jag älskar att skriva på dessa! Jag har full koll, jag hinner med vad jag ska göra och jag slipper tänka och planera en jäva massa utan detta har redan gjorts av mig tidigare.

Överdrivet beroende kanske många anser. Det kan jag också anse. Räknar med att jag kommer ha det så här så länge jag vill men främst tills början av juni denna år.

 

Herregud, säger jag bara. Vilken tung vecka man genomlidit och fortfarande genomlider. Läser två kurser parallellt med varandra och båda är på högavancerad nivå. Märks att man läser på masteråret men likväl kan jag inte förstå att en kurs på 7,5 hp kan innebära lika mycket slit som en kurs på minst det dubbla på grundnivå.

 

När jag inte jobbar så spenderar jag min tid hemma hos min klasskamrat som jag skriver paruppgiften med i ena kursen. En paruppgift som sluttenta brukar inte vara okej att ha som sluttenta. Hur ska man kunna sätta ett individuellt slutbetyg därefter? Sen jobbar jag i och för sig med en lika ambitiös och driven person som jag själv och som jag dessutom upplever mig kunna känna stor tillit till. Hon är också intelligent anser jag så jag oroar mig absolut inte för att vi skulle misslyckas med tentan.

Men sen har jag ju också en individuell tenta i den andra kursen som också behöver ta upp en massa plats. Första delen av den tentan var simpel men den andra delen är som en 15 hp kurs på grundnivå. kan ni som läser detta då räkna ut hur mycket jag har att stå i fram till dess att deadline är nådd?

 

Men jag är nöjd ändå. Snart dags för praktik, snart dags för masteruppsats och jag får dessutom umgås med min klasskamrat, som även har blivit en av mina närmsta vänner, varje dag. Vi snackar ju inte bara Hilgartners modell och projekt konstant när vi ses. Man får liksom allt i ett med henne.

Var bara tvungen att skriva av mig lite. Vet att många av er som känner mig har undrat varför jag "försvunnit" sen nyår. Ni som själva pluggar vet nog hur tufft det är och ni andra kanske kan förstå det på annat sätt förhoppningsvis.

Nya saker kommer ske till våren i alla fall men det berättar jag mer om i ett annat inlägg!

 

 

 

 

 

 

 

 

Återigen dags att förnya mina nyårslöften för detta år. Himla praktisk tradition faktiskt! Blir verkligen tusen gånger lättare att ha koll på vad man ska göra och äen att man går igenom vad man har gjort.

 

Om jag börjar med att framföra vad jag har åstadkommit av mina tidigare nyårslöften från 2012.

 

Inom området skola har jag, återigen, lyckats åstadkomma mina mål från 2012. Jag har tagit min magisterexamen inom kommunikation och jag är inne på min andra 30 hp kurs i filosofi. Dock läser jag filosofin på halvfart. Under detta år har jag känt att jag faktiskt blivit för gammal eller för vis för att plugga 200% och jobba 100%. Under året har jag istället jobbat 75% och pluggat 150%. Blev faktiskt utbränd i augusti, pinsamt nog. Då kommer jag automatiskt in på området jobb. Här har det hänt grejer minsann! Förra året så ville jag ju som sagt dra ner på jobbandet. Det har jag gjort! Med 25%! Och jag har även bytt jobb! Två gånger faktiskt! Först började jag jobba på Rättspsyk men valde senare att tacka ja till jobbet som familjebehandlare inom Öppenvården. Och jag STORTRIVS! Känner att jag utvecklats enormt och att min kompetens kan nyttjas på ett för alla inblandade tillfredsställande sätt. Framförallt får jag leva ut och använda mig av mina egenskaper och förmågor på ett utmanande sätt vilket verkligen får mig att känna mig euforisk. Nu har jag i och för sig varit dålig på att inte jobba övertid. Det får jag erkänna.

 

Min fysiska hälsa är bättre än någonsin! Eller det hoppas jag. Tränar i snitt fem dagar i veckan. Ibland fyra dagar och ibland sju dagar i veckan. Fortfarande misslyckats med att fara på ridläger och Gotlandstrippen blev inte av, men inte på grund av omständigheter kring mig utan av akut skada hos personen jag skulle fara till. Den här tre timmars regeln har jag ju misslyckats med helt. Dock ser jag till att äta två timmar innan träningspass och sätter i mig proteiner direkt efter träning samt kött när jag kommer hem. Har fungerat utmärkt! Gått upp i muskelvikt! Var jag fit förut är det förändrat till even more fit nu!

 

Området personligt får jag inte glömma att ta upp givetvis. Här har jag faktiskt gjort en hel del bra ifrån mig. Mer social- och kvalitativkontakt med vänner på nära och långt håll har jag allt åstadkommit. Betydligt mer avslappnad kring detta med att ställa krav och sätta gränser. Nu behöver jag inte påminna mig själv längre utan det kommer automatiskt. Så himla skönt. Jag har också flyttat från min studentlägenhet till en lägenhet i första hand. Fick ju napp på flera lägenheter direkt då jag ansökte om det så början av februari 2012 flyttade jag. Hänga med tjejerna har jag också gjort. Mer med vissa än med andra dock. Uppskattar mer att hänga med några personer åt gången än med massor samtidigt.

 

Annat jag också åstadkommit under 2012 som inte stått med i mina nyårslöften är att jag faktiskt firade min födelsedag med pompa och ståt. Jag bar en egen designad klänning och jag kände mig så älskad och omtyckt. Det brukar jag i och för sig känna med mina vänner men jag var faktiskt rätt så avslappnad i att fira min födelsedag så stort, även om det faktiskt var jobbigt på grund av olika anledningar från min barndom. Jag har också under detta år blivit bonusmoster till en liten kille! Han är så underbar! När jag kom hem till min ”syster” nu på julafton så möttes jag av lille Alex som började le stort mot mig. Sådan lycka! Jag har också blivit mer bundis med min storebror och hoppas att vi kan hålla den relationen vi har.

 

 

 

 

Just sett The Hobbit - Part I. Helt fantastiskt bra var den! Skönt att återgå till Sagan om Ringen känslan igen.

 

I tidigare filmer har man fokuserat mycket på människorna, hobbitarna och alverna. Nu fokuserar man betydligt mer på dvärgarna i denna film och får veta mer om dem. Jag har ju läst boken Bilbo sen tidigare och upplever att dem faktiskt lyckats mycket bra med att återspegla. Vissa scener har dem gjort om, de har placerat olika händelser efter varandra på ett annorlunda sätt än vad som framförs i boken, boken är mer en saga för äldre barn, de har tillsatt personer som inte finns i boken, örnarna för dem ingen konversation med som i boken, Gollum uppfattas som mer smart i boken än flummig i filmen och så vidare. Men man för fortfarande fram i filmen saker som varför dvärgarna hatar alverna, presenterar dvärgen Gloin som är far till Gimli, låtarna, deras historia etcetera.

 

Det är så många bra ordspråk och reflektioner i filmen däremot som man kan placera på annat i vardagslivet. Exempelvis säger Gandalf att när sjukdom uppdagas som följer också ondska. Omsätter man detta i praktiken och tänker abstrakt får man ut en hel del. Många sådana små meningar och ord hängde jag upp mig på.

 

 

 

 

Jag satt och tänkte under filmen att om jag hade fått välja mellan en vacker och stilla alv och en påbyltad skäggig handlingskraftig dvärg hade jag nog valt dvärgen. Deras liv verkar passa mina egna intressen så mycket bättre. De är öppna, vulgära och fysiska. Jag finner dock ingen attraktion till vare sig alver eller dvärgar. Kanske kronprinsen över dvärgarna. Inte för hans look utan för man känner att hade man stått under hans beskydd hade man varit den mest trygga individen i världen. Så vill jag känna med personen jag skaffar barn ihop med.

Jag hade lätt sett mig själv som Snow White om jag fått leva med den här högen av dvärgar som ingår i det company som nu skapas i filmen. Det hade varit mer än nice!

 

Låtarna ja. Dvärgarna sjunger ju mycket i böckerna. I denna film sjöng de bara två låtar men den ena har trollbundit mig: Misty Mountains Cold. Musiken och texten låter keltisk, lugn, bastoner - helt underbar.

 

Kolla inlägg under MUSIK för att lyssna på de båda låtarna!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har verkligen ont i bröstet.

 

Suttit och kollat på filmen Vingar av glas. Var säkert 10 år sedan som jag såg den. "Johan" spelad av Alexander Skarsgård och "Sara" spelad av Sara Sommerfeld spelar sina roller så fruktansvärt bra! Det gör liksom ont i mig. Ändå på ett skönt smärtsamt sätt.

 

SÅ vill jag ha det! EXAKT så! Kan det inte få bli så för mig?

 

 

 

At work from 8.30 am to 4.30 pm

At the gym from 6 pm to 8.30 pm

Studying rest of the evening

 

At work from 9.30 am to 7.30 pm

At the gym from 8.30 to 9.30 pm

 

In school from 9 am to 11 pm

At work from 12.30 am to 2.30 pm

Studying

Sleep for three hours

At work number two from 10 pm to 8 am

 

At a conference from 8.30 am to 3.30 pm

At a meeting from 4 pm to 7 pm

Studying

Go to bed early

 

At work from 8.30 am to 5 pm

Grocery shopping

Studying/taking care of the laundry

Movies, candy and cuddle

 

At the gym in the morning

At work number two from 1.30 am to 10.30 pm/studying

 

At work number two from 1.30 am to 10.30 pm/studying

 

 

 

I know I know. Too many things to do. Again. Why working one night shift and the whole week-end? I don´t know. But at the same time I do know. It´s in the middle of all the exams too in school. But I´m on fire still!

 

 

 

 

Vill mest ta upp kombinationen av att jobba inom socialt arbete, brinna för sina livsmål och ha en fritid.

 

Min upplevelse och erfarenhet lyder att det finn en del men faktiskt inte många som antingen inte begriper eller bryr sig om faktumet då man framför att man har behov av att ha egen tid.

 

Person A: Är det mycket i veckan?

Jag: Ja det är en del, men jag planerar redan nu att bara ta det lugnt hemma.

Person A: Mycket på jobbet eller?

Jag: Ja Gud ja! Det är så skönt att när jag är ledig så ska jag bara ha egen tid. Jag orkar inget annat. Jag behöver vara med mig själv.

Person A: Är du ledig något i veckan?

Jag: Ja onsdag är jag ledig.

Person A: Men då kan vi ju ses!

Person B: Har du tid att ses i veckan?

Jag: Jag ska se... Jag är väldigt upptagen i veckan. Ehm.. söndag kväll kan jag.

Person B: Men det är ju måndag idag?

Jag: Ja? Och söndag kväll är tidigaste tillfället där jag kan ses fortfarande.

Person B: Men vad gör du imorgon kväll?

Jag: *håller tillbaka en suck* Jag är upptagen.

Person B: Okej men onsdag då?

 

 

Vad exakt i min mening är det som bland annat dessa människor missar???

 

Jag är en person som verkligen brinner för mina skolprojekt och utbildning. Jag brinner även för mina ärenden i jobbet, vilka jag dessutom är bundna till att sköta vare sig jag vill eller inte. Jag har dessutom insett att jag, en bok, min hund, doftljus, min soffa och godis är det bästa sättet för mig att varva ner och må bra. Inte lyssna på massa snack och slippa prata själv.

 

Vissa personer liksom klänger sig fast i en och visst att man kanske egentligen borde se det som smicker, men jag gör verkligen inte det. Jag tycker det snarare är bevis för att man inte lyssnar och respektlöst. Rent ut sagt massa gnäll!

 

Låt mig få ha min vardag så som jag vill ha den utan att som jag upplever det dra och slita i mig. Låt mig slippa ha ytterligare tusen saker i skallen som jag måste ha i åtanke. Många av er tycker jag väldigt mycket om så bevisa då att ni tycker om mig också. Klart jag saknar många av er. Jag ser ju dock hellre att jag umgås med er när jag inte är helt inne i det jag pysslar med och då jag har mer ork till socialt umgänge.

 

När jag umgås med min bonussysterson så är relationen helt kravlös. Ibland måste jag mata honom och byta på honom men då finns det heller inga måsten till att jag måste lyssna eller prata. Sjunga gör jag för honom. Jag kan sjunga för er med i så fall.

 

Nu gäller detta inlägg ytterst få av er i mitt sociala nätverk men likväl är det av vikt att det framförs då jag stör mig något så fruktansvärt på det. Och jag stör mig fruktansvärt mycket på er. Ni känner nog bäst själva om ni känner er träffade. Annat fall kan jag gladeligen tala om det för er.

 

 

 

 

 

 

 

Ni som följt min blogg en längre tid kanske minns ett inlägg jag gjorde augusti 2011. Inlägget  handlade om hur man förbereder sig för höstmys. Det är just vad jag sitter och har i åtanke. Just nu.
Vet inte hur det ser ut i resten av Sverige, men där jag befinner mig regnar det. Det är mörkt ute och det är kyligt. Jag tycker personligen att det är stört mysigt.

 

Hetsen efter sommarens alla semestrar/lov började redan avta för någon månad sedan. Fler människor återgår till sitt "vanliga" liv igen och kommer åter in i vanliga vardagliga strukturer. Människan är programmerad socialt och biologiskt för att fungera som allra bäst genom att ha struktur i sitt liv så inte konstigt att många människor blir mer fokuserade när hösten kommer igång.

Hösten blir liksom en början på nytt, fast det egentligen inte är något helt främmande och bara lite mer än hälften av året har gått. I början av året finns också en möjlighet för en nystart, men under våren så kämpar man med allt som ska ordnas inför sommaren och sen under sommaren händer det oftast mest grejer i och med alla har semestrar och man vill passa på att träffas, resor, aktiviteter och så vidare. Så när hösten väl kommer så ska man vara utvilad är det tänkt men jag tror att det inte är förrän hösten kommer igång som man verkligen kan slappna av och återgå till ett vanligt tempo.

 

Jag ser hösten som ett andra tillfälle (förutom nyår) där man kan passa på att starta på nytt i sitt liv. Komma igång med saker som man kanske låtit ligga under sommaren eller saker som man kommit på att man behöver bättras kring eller åstadkomma.
Många hamnar dock i diverse höstdepressioner. Detta utgör många gånger ett hinder för personen ifråga som verkligen börjat hösten aktivt men blir mindre och mindre motiverad och seg.

 

Jag har några förslag som jag brukar har med som måsten i min vardag eller vecka som ger mig extra mental energi och lugn inför alla mål jag strävar efter under hösten:

 

 

 

Mina planer för hösten kommer innefatta stort engagemang och tid för mitt nya jobb, rida i alla fall vid två tillfällen, läsa massor av böcker, umgås ofta med min bonussyster och systerson samt ha mycket egen tid hemma och på gymmet. Då vet jag att jag kommer bli oerhört nöjd med min höst!

 

 

 

 

 

 

 

Såg nya filmen Savages på premiären igår. Väldigt bra film får jag säga! Många genrer och områden som jag blev tillfredsställd kring vad det gäller innehåll av filmen. Definitivt sevärd för många olika slags filmintressen!