TALK: Barnmisshandel kort fortsättning
I ett tidigare inlägg beskrev jag bland annat diverse böcker som handlar om barnmisshandel av alla dess sorter och varianter samt hur viktigt och eftertraktat mitt yrke blir mer och mer med åren.
Varför jag läser sådana böcker också än det jag tidigare framfört är för att bearbeta de upplevelser och erfarenheter som jag både stött på och fortfarande stöter på i mitt yrkesliv.
Dessutom är det märkligt nog skönt för mig att läsa om dessa personer som utsatts av sina föräldrar på ett extremt negativt och förödande sätt i och med jag själv kommer från en dysfunktionell familj där både psykisk och fysisk misshandel förekom sen jag var två år gammal. Att läsa om dessa barns liv i tortyr och misär gör att jag inte känner mig ensam, lättar på mina skamkänslor, funderar inte längre tyst kring detta eller skapar "ge upp" känslor kring att skaffa egna barn i framtiden.
Min nyfunna vän Dana Fowley exempelvis har ju utsatts av Skottlands största pedofilring sedan lågstadieålder, men har idag egna barn. Likaså Teresa Cooper som spärrades in och nerdrogades samtidigt som hon fysiskt och sexuellt utsattes under hennes medvetslösa nerdrogade tid har idag egna barn.
Ethel G. Persson skrev "För första gången skämdes jag över att min mamma ljög". Det var en av de många beskrivningar som jag verkligen känner med. Även om det var min pappa som inför allmänheten skämde ut sig genom beteenden som inte var lämpliga och blev satt i fokus som en idiot så kände jag skam för honom - något som han borde känt. Exakt samma hemska ångestkänsla över skam och skuld är något som jag fick uppleva så många gånger under min uppväxt och de sitter som berget ännu idag. Dock har jag bearbetat och tränat mycket på att hantera dessa känslor och idag kan jag utåt sett visa mig opåverkad och ibland lyckas jag också övertala mig själv att känslorna jag känner inte är något som jag förtjänar känna utan ska följa tanken istället.
COMMENTS: Att köpa sexuella tjänster
Kort dialog med en kollega:
Kollegan: Det är tur att man förbjudit detta med att köpa sexuella tjänster.
Jag: Ja men det tycker faktiskt jag med. Det borde vara gratis.
TALK: En kärlek för mig
Jag såg den här filmen No strings attached igår med några vänner. Ashton Kutchers roll spelade han verkligen helt underbart. Den personigheten berörde mig verkligen. Han var så varm, lugn, snäll, omtänksam, glad, söt och gjorde saker för sin älskade motpart utan att man upplevde honom som en toffel då han kunde sätta gränser likväl. Han blickar och uttryck gjorde ju mig verkligen superförälskad. När han sa att han älskade sin motspelare Natalie Portman och hon började slå på honom för det och han lät henne fortsätta - jag vet inte men jag fastnade verkligen för det. Inte blev det mindre roligare när han efter en stund säger att hon är som en hamster när hon slår på honom.
Ett bra tag har jag tänkt på vad man egentligen vill ha ut av sin partner. Psykobiologin är ju det främsta perspektivet som jag nyttjar till att reflektera kring detta, i alla fall tidigare. Jag tänker idag mer på vem jag anser tillfredsställer mina behov och begär som just jag har. Jag vet att en del av föredetta bekanta och så vidare har upp i åldrarna mer tänkt praktiskt "vem kan bli en bra mor?" och så vidare. Man slutar leta efter passion och dra med sina emotionella lustar. Man tänker bara på som sagt praktiska lösningar och något som kommer att vara utan toppar och dalar. Inga bråk och inga heta kärleksnätter utan ett monotomt lunkande.
Så vill jag inte ha det.
Det viktigaste för mig är att man ska se varandra som ett team - ett "vi". Man ska kunna dela livets vardagar, både djupt och lätt. Respektera varandras behov och intressen, även om man inte fullt delar samma så kan man inte vara helt olika på punkten. Kommunikation - kunna lyssna och vilja berätta. Vilja berätta framför att berätta, för många gånger är det kanske svårt att förklara något som för en själv är oförklarligt. Jag själv är exempelvis mycket bättre på att uttrycka mig emotionellt känslomässigt abstrakt i skrift framför verbala metoder.
Jag tänder på personer som är handlingsbenägna. Går bilen sönder så meckar man med den exempelvis - väldigt enkelt menat. Man ska vilja lösa saker. Även liknande framtidsplaner så man liksom flätar den enas drömmar ihop med den andres drömmar så tillsammans bildas en stor väv av massor av projekt och önskningar som sen blir vackra minnen och erfarenheter.
Även om man är ett par så ska man givetvis inte vara en och samma och aldrig tänka annorlunda eller kunna sära på varandra. Två människor som önskar dela sitt liv med den andra - låta den man älskar få vara med under sin utvecklingsfärd och samtidigt få delta i sin älskades utveckling på sitt håll. Både konkret bredvid och abstrakt. Låter verkligen så vackert, om jag får ge mig själv en komplimang.
Det allra viktigaste för mig är att man är varandras bästa vänner. Man finns alltid där för den andra och vet att den andra alltid finns där för en själv. Man ska kunna vara öppen, trygg, säker och älskad totalt för att man är just den man är.
"If you come any closer... I will never let you go" - om jag hade tryckt tillbaka mina känslor för någon och sen när denne sagt detta på det sätt som Kutcher gjorde hade jag kunnat ge upp allt som finns i världen för den personen. Bara släppt allt.
Så himla vackert.
Ett bra tag har jag tänkt på vad man egentligen vill ha ut av sin partner. Psykobiologin är ju det främsta perspektivet som jag nyttjar till att reflektera kring detta, i alla fall tidigare. Jag tänker idag mer på vem jag anser tillfredsställer mina behov och begär som just jag har. Jag vet att en del av föredetta bekanta och så vidare har upp i åldrarna mer tänkt praktiskt "vem kan bli en bra mor?" och så vidare. Man slutar leta efter passion och dra med sina emotionella lustar. Man tänker bara på som sagt praktiska lösningar och något som kommer att vara utan toppar och dalar. Inga bråk och inga heta kärleksnätter utan ett monotomt lunkande.
Så vill jag inte ha det.
Det viktigaste för mig är att man ska se varandra som ett team - ett "vi". Man ska kunna dela livets vardagar, både djupt och lätt. Respektera varandras behov och intressen, även om man inte fullt delar samma så kan man inte vara helt olika på punkten. Kommunikation - kunna lyssna och vilja berätta. Vilja berätta framför att berätta, för många gånger är det kanske svårt att förklara något som för en själv är oförklarligt. Jag själv är exempelvis mycket bättre på att uttrycka mig emotionellt känslomässigt abstrakt i skrift framför verbala metoder.
Jag tänder på personer som är handlingsbenägna. Går bilen sönder så meckar man med den exempelvis - väldigt enkelt menat. Man ska vilja lösa saker. Även liknande framtidsplaner så man liksom flätar den enas drömmar ihop med den andres drömmar så tillsammans bildas en stor väv av massor av projekt och önskningar som sen blir vackra minnen och erfarenheter.
Även om man är ett par så ska man givetvis inte vara en och samma och aldrig tänka annorlunda eller kunna sära på varandra. Två människor som önskar dela sitt liv med den andra - låta den man älskar få vara med under sin utvecklingsfärd och samtidigt få delta i sin älskades utveckling på sitt håll. Både konkret bredvid och abstrakt. Låter verkligen så vackert, om jag får ge mig själv en komplimang.
Det allra viktigaste för mig är att man är varandras bästa vänner. Man finns alltid där för den andra och vet att den andra alltid finns där för en själv. Man ska kunna vara öppen, trygg, säker och älskad totalt för att man är just den man är.
"If you come any closer... I will never let you go" - om jag hade tryckt tillbaka mina känslor för någon och sen när denne sagt detta på det sätt som Kutcher gjorde hade jag kunnat ge upp allt som finns i världen för den personen. Bara släppt allt.
Så himla vackert.
TALK: Mot en besvärlig helg
Jag ska bara vara med under tillställningen, men inte efteråt. Ingen ska ha möjlighet att prata med mig. Eller för all del, till mig. Med mig innefattar att det är en ömsesidig dialog, men det är det ju inte då jag inte ser något vettigt komma från att språka med idioterna.
Jag går in i kyrkan kort efter att cermonin börjat. Jag bär min långa smala klänning med neutrala spetsdetaljer - fast funderar på att dra dit i kostym. Sätter mig på motsatt sida om de som jag egentligen ska tillhöra. Folk kommer glo givetvis. De har inte sett mig på evigheter känns det som samtidigt som vissa aldrig ens sett mig. Kanske inte ens hört talas om mig. Vad ska ha kunnat berättas? Ingen känner mig och vet vad jag pysslar med till vardags.
Sen sitter jag där. Lyssnar. Väntar. Tänker. Tänker inte gå fram till kistan. Jag kan säga farväl senare vid gravstenen med min svartmålade ros med sprayat glitter på. Jag har med mig ett ljus jag gjort som jag satt i en liten lykta. Mest för min skull då jag är mörkrädd.
Jag vet att jag är viktig samtidigt som jag inte räknar med att folk eventuellt kommer visa det.
Jag hoppas att hon kommer få ligga bredvid sin bror.
De båda visste allt och bekräftade det som inte blev bekräftat.
Ska dra några stråk på min fiol för henne, även om hon var tusen gånger bättre än jag på att spela.
Fast hon spelade piano.
Sen sitter jag där. Lyssnar. Väntar. Tänker. Tänker inte gå fram till kistan. Jag kan säga farväl senare vid gravstenen med min svartmålade ros med sprayat glitter på. Jag har med mig ett ljus jag gjort som jag satt i en liten lykta. Mest för min skull då jag är mörkrädd.
Jag vet att jag är viktig samtidigt som jag inte räknar med att folk eventuellt kommer visa det.
Jag hoppas att hon kommer få ligga bredvid sin bror.
De båda visste allt och bekräftade det som inte blev bekräftat.
Ska dra några stråk på min fiol för henne, även om hon var tusen gånger bättre än jag på att spela.
Fast hon spelade piano.
TALK: Barnmisshandel gör mig ordentligt eftertraktad av samhället
Blev så arg men ändå inte förvånad när jag slog upp dagens Metro. Två mellanstadieelever har försökt hänga en annan mellanstadieelev. Alltså verkligen hänga som i att knyta ett rep runt halsen och sen låt barnet dingla i ett träd. De lyckades för man hittade barnet sen hängandes i trädet, dock lever denna pojke.
Det är verkligen förskräckligt horribelt hur världen uppför sig. Egocentrism, empatilöst, primitivt, medvetet "onda" handlingar och så vidare. På grund av miljö och gener.
Jag läser en hel del böcker numera. Igen. Jag har fått ro till att göra detta. En bokgenre som jag fastnat för är pocketböcker som handlar om barn, skrivna av dessa barn när de uppnått vuxen ålder.
Poken som kallades Det - Dave Pelzer. Psykisk och fysisk tortyr.
I det tysta - Vicky Jaggers. Syskonincest.
Hur kunde hon? - Dana Fowley. Skottlands värsta pedofilring genom tiderna. (Har kontakt med henne idag!)
Inspärrad - Teresa Cooper. Gravt nerdrogad och sexuellt utnyttjad av personal på en ungdomsvårdsskola.
Bakom stängda dörrar - Kristina Hansen. Far-dotter incest.
Flickan som inte fick finnas - Ethel G. Persson. Psykisk och fysisk utsatthet under hela sin barndom.
Säg det inte till någon - Kathy O´Beirne. Omänskliga bestraffningar och övergrepp på en anstalt för mycket unga kvinnor.
Detta är några exempel på de böcker jag läst. Jag skulle kunna räkna upp Sofia Åkermans bok Zebraflickan och likaså Berny Pålssons bok Vingklippt ängel - hur psykiatrin misslyckats med sitt icke befintliga engagemang och fel behandlingar.
Oftast lever dessa barn jag läst om med liknande familjeförhållanden. Missbruk av droger och alkohol är bland annat ett ständigt återkommande mönster genom böckerna. Många gånger ser man också att föräldrarna favoriserar ut ett barn tydligt för att nedvärdera det andra utsatta barnet, men det kan också vara något som författaren i fråga själv upplever. Allt man upplever behöver inte överrensstämma med verkligheten.
När jag läser sådana böcker som dessa ovannämnda så vet jag att jag jobbar och utbildar mig till något som för mig känns rätt och är av stort värde för samhället. Och kommer bli ännu mer av värde i framtiden om man ser till vår aktuella "utveckling" av hur barn torterar andra barn idag. Ingen mobbning som "byxblöta" förekommer idag längre utan tonåringar lyckas få tag på vapen och mördar sina klasskamrater.
Det är verkligen förskräckligt horribelt hur världen uppför sig. Egocentrism, empatilöst, primitivt, medvetet "onda" handlingar och så vidare. På grund av miljö och gener.
Jag läser en hel del böcker numera. Igen. Jag har fått ro till att göra detta. En bokgenre som jag fastnat för är pocketböcker som handlar om barn, skrivna av dessa barn när de uppnått vuxen ålder.
Poken som kallades Det - Dave Pelzer. Psykisk och fysisk tortyr.
I det tysta - Vicky Jaggers. Syskonincest.
Hur kunde hon? - Dana Fowley. Skottlands värsta pedofilring genom tiderna. (Har kontakt med henne idag!)
Inspärrad - Teresa Cooper. Gravt nerdrogad och sexuellt utnyttjad av personal på en ungdomsvårdsskola.
Bakom stängda dörrar - Kristina Hansen. Far-dotter incest.
Flickan som inte fick finnas - Ethel G. Persson. Psykisk och fysisk utsatthet under hela sin barndom.
Säg det inte till någon - Kathy O´Beirne. Omänskliga bestraffningar och övergrepp på en anstalt för mycket unga kvinnor.
Detta är några exempel på de böcker jag läst. Jag skulle kunna räkna upp Sofia Åkermans bok Zebraflickan och likaså Berny Pålssons bok Vingklippt ängel - hur psykiatrin misslyckats med sitt icke befintliga engagemang och fel behandlingar.
Oftast lever dessa barn jag läst om med liknande familjeförhållanden. Missbruk av droger och alkohol är bland annat ett ständigt återkommande mönster genom böckerna. Många gånger ser man också att föräldrarna favoriserar ut ett barn tydligt för att nedvärdera det andra utsatta barnet, men det kan också vara något som författaren i fråga själv upplever. Allt man upplever behöver inte överrensstämma med verkligheten.
När jag läser sådana böcker som dessa ovannämnda så vet jag att jag jobbar och utbildar mig till något som för mig känns rätt och är av stort värde för samhället. Och kommer bli ännu mer av värde i framtiden om man ser till vår aktuella "utveckling" av hur barn torterar andra barn idag. Ingen mobbning som "byxblöta" förekommer idag längre utan tonåringar lyckas få tag på vapen och mördar sina klasskamrater.
KUL: Kamouflage
Jag har mina perioder. Nu är jag inne i kamouflagefärgade kläder och accessoarer. Dock inte överdrivna varianter så man ser ut som en sallad eller någon artonåring från lumpen, men ändå att detaljerna syns.
En väninna till mig har i sin tur en väninna som bar en jättehäftig klänning på sin studentbal. Mitt försök att efterlikna detta är att beställa en sommarklänning, som jag sen sommaren 2009 även har i khakibeige.
Så himla coolt att bära ett sådant utstickande häftigt mönster till sin balklänning!
COOKIE: Korvstroganoff
Jag har länge hatat korvstroganoff. Min mammas korvstroganoff har en konstig smak. Min sambos korvstroganoff är inte alls såsig utan torr. Som småtting så tyckte jag alltid om skolans korvstroganoff för den var såsig och len i smaken.
Nu har jag i alla fall genom en klient lyckats ta fram en underbar korvstroganoff som jag själv numera lagar! Jag är också väldigt tillfredsställd med den, finally.
RisNu har jag i alla fall genom en klient lyckats ta fram en underbar korvstroganoff som jag själv numera lagar! Jag är också väldigt tillfredsställd med den, finally.
Kycklingkorv
Crème fraîche 8%
Tomater
Cayennepeppar
Salt
Peppar
Soya
Sätt på riset först givetvis för det tar ju sin lilla tid att koka. Först ska vattnet koka upp och sen ska riset själv koka ju. Nästa steg är att strimla korven och steka den. Sen i med crème fraîche. Jag brukar ta den med så låg fetthalt som möjligt. Sen tar man ketchup, cayennepeppar, salt, peppar och soya och låter allt puttra ihop med korven. Sist häller man bitar av tomat. Det är ganska nice med persilja till kan jag informera.
Alla ingredienser måttas upp efter behag.
MUSIK: Heartbeat - Enrique Iglesias feat. Nicole Scherzinger
Inte my kind of music, men texten är för mig abstrakt sett väldigt betydelsefull då jag påverkas väldigt emotionellt av den.
Vad han säger, vad hon svarar.
I can feel your heartbeat (running trough me)
Stop stealing my heart away
[Enrique]
Heartbeat
[Enrique & Nicole]
Heartbeat Heart-heartbeat
[Enrique]
Heartbeat
[Nicole]
Heartbeat
[Enrique]
Heartbeat Heart-heartbeat
[Enrique]
I saw you talking on the phone,
I know that you are not alone.
But you're stealing my heart away,
Yeah you're stealing my heart away.
[Nicole]
You're acting like you're on your own,
But I saw you standing with a girl
Stop trynna steal my heart away
Stop trynna steal my heart away
[Enrique]
I don't know where we're going?
I don't know who we are?
[Enrique]
I can feel your heartbeat
I can feel your heartbeat (he said to me)
I can feel your heartbeat (running through me)
Feel your heartbeat
(She said:)
[Nicole]
I can feel your heartbeat (she said to me)
I can feel your heartbeat (she said to me)
I can feel your heartbeat (running through me)
Your heartbeat, feel your heartbeat
[Enrique]
Maybe it's the way you move,
You got me dreaming like a fool.
That I could steal your heart away,
I can steal your heart away.
[Nicole]
No matter what it is you think
I'm not the kind of girl to blink
and give my heart away
Stop trynna steal my heart away
[Enrique & Nicole]
I don't know where we're going?
I don't know who we are?
[Enrique]
I can feel your heartbeat (he said to me)
I can feel your heartbeat (he said to me)
I can feel your heartbeat (running through me)
Your heartbeat
Feel your heartbeat
(She said:)
[Nicole]
I can feel your heartbeat (she said to me)
I can feel your heartbeat (she said to me)
I can feel your heartbeat (running through me)
(Feel your heartbeat)
[Enrique & Nicole]
Stop stealing my heart away
Stop stealing my heart away
Stop stealing my heart away
You're stealing my heart away
[Enrique & Nicole]
I don't know where we going?
I don't know who we are?
It feels like we are floating
High above the stars (stars, the stars, the stars, the stars...)
Heartbeat, heart-heartbeat
[Enrique & Nicole]
I can feel it, I can feel it, I can feel it..
[Enrique]
I can feel your heartbeat (he said to me)
I can feel your heartbeat (he said to me)
I can feel your heartbeat (running through me)
Your heartbeat
Feel your heartbeat
(She said:)
[Nicole]
I can feel your heartbeat (she said to me)
I can feel your heartbeat (she said to me)
I can feel your heartbeat (running through me)
(Your heartbeat, feel your heartbeat-beat-beat)
[Enrique & Nicole]
Stop stealing my heart away (Just tell it to me girl)
Stop stealing my heart away (Ooo) (Give it to me boy)
Stop stealing my heart away (Just say it to me girl)
You're stealing my heart away
Stop stealing my heart away (I can feel your heartbeat)
Stop stealing my heart away (I can feel your heartbeat)
Stop stealing my heart away (I can feel your heartbeat)
Your heartbeat, your heartbeat
KUL: Metaltown 2011
Skeptisk till att detta året slår förra årets Metaltown då Rammstein var en av huvudbanden. Man får knata dit och kolla in i alla fall. Umgänget har det aldrig varit något fel på!
KUL: Seriously
Adore this pic in so many ways.
KUL: Powerking Cranberry
Mitt nya beroende på jobbet när solen gör en litta slö.
Det är för allan del DevilsAngels fel för hon dricker Monster all the time.
Det är för allan del DevilsAngels fel för hon dricker Monster all the time.
Extraterrestrial
You're so hypnotizing
Your touch, magnetizing
You're not like the others, futuristic lover
Different DNA, they don't understand you
You're from a whole another world
A different dimension
You're so supersonic
Wanna feel your powers
Stun me with your lasers
Your kiss is cosmic
Every move is magic
There is this transcendental
on another level
You're my lucky star
I wanna walk on your wave length
And be there when you vibrate
For you I risk it all
Infect me with your love
and fill me with your poison
Your touch so foreign
It's supernatural, extraterrestrial
KUL: Batman är bevisligen gay
När min syster och jag körde neråt landet i fredags så mötte vi några medlemmar ur Justice League! De sa att de just gift sig och att de inväntade ett uppdrag - mitt på blanka dagen. Bild finns på Facebook.
Ganska coolt att kunna skryta med att man tog Batman och Robin i bilen med tvillingen ändå, även om de båda hjältarna var homosexuella.
Ganska coolt att kunna skryta med att man tog Batman och Robin i bilen med tvillingen ändå, även om de båda hjältarna var homosexuella.
TALK: Jag blir bara "bättre" och "bättre"
Tänkte skriva "friskare" eller "mindre avvikande" än nyttja ordet bättre då det kan låta skrytsamt. Men skriver man friskare exempelvis så låter jag ju nästan som en emo, fast jag är helt seriös och enligt min journal påvisar detta jag nu yttrar i skrift svart på vitt.
Det är massor som händer i mitt liv just nu. En del tradiga saker, men absolut inte något som går att jämföra med allt det som är bra! Mängder av positivitet strömmar i mitt liv nu. Jag vet inte om det är för att jag lyckas skapa mig detta lugn jag strävat efter i tre år av terapi eller om det är så att det är på grund av mitt nyårslöfte: ställa krav på andra och inte bara på mig själv. Men just nu mår jag riktigt riktigt bra. En säkerhetskänsla jag inte känt någonsin.
Mycket kring begreppen födelse och döden har cirkulerat nu. Både konkret och abstrakt menat. Födelse för mig kan vara det konkreta att man föder ett barn eller abstrakt att något nytt påbörjas eller att något blir bättre. Döden för mig är när någon konkret slutar att existera mentalt och anatomiskt inte längre rör sig, men döden är också saker som tar slut eller konflikter som krossar ens hjärta. Allt detta jag just beskrivit sker i mitt liv just nu. För bara ett år sedan, eller närmare bestämt nio månader sedan hade jag inte fixat att ta emot det negativa aspekterna även om de positiva områdena var betydligt många fler. Jag föll direkt. Rätt ner i den hårda asfalten. De flesta gånger blev jag så pass funktionsnedsatt att jag inte längre var mig själv eller var kvar i verkligheten och fick inte bo hemma på ett tag. Ja jag vill inte gå in på närmre detaljer då det är för privat.
Idag har jag lyckats behålla mig själv i verkligheten i nio månader. Nu idag när konkreta och abstrakta fall av döden skett mig så faller jag inte alls. Jag faller så pass mycket som en "normal", det vill säga icke avvikande människa enligt samhällets normer, "får" falla. Jag funderar på om det är för att jag lagt ner mer tid på individer i mitt sociala nätverk som jag verkligen känner att jag har en ömsesidig kontakt med. Jag har dessutom släppt in dessa människor på ett annat sätt. Istället för att jag bara ställer frågor och de berättar så kan även jag sättas i den positionen att jag får frågor eller berättar. Jag tar platsen helt enkelt och mina närmsta vänner låter mig ta den platsen. En vän sa att han väntat på att jag skulle ta mig an den sitsen. Han säger att jag blivit vuxen. Det sa han i och för sig då jag sa att jag hoppat av min extra kurs jag läser och att jag tagit bort min anmälan till sommarkurserna jag ansökt om. Jag vill helt enkelt inte plugga mer än 100% och jag behöver heller inte plugga mer än 100% som jag gjort tidigare. Jag har ju varit manisk och är nog fortfarande detta, men absolut inte på samma sätt längre. Jag har lugnat mig väldigt mycket.
Jag orkar med att ta paus tankemässigt från de jobbiga områdena nu. Man känner det fortfarande lite i kroppen, men man blir inte styrd av det på samma sätt. Jag vet att när känslorna kommer över mig så kommer jag inom fem minuter ha lugnat mig. Och gör jag det inte så har jag olika strategier för det. Är det riktigt bad så nyttjar jag diverse vänner till att konversera med beroende på vad problemet handlar om. Oftast pratar jag dock inte om problemet i och för sig utan snarare om annat för att ta mig undan det jobbiga.
Det var faktiskt Ebba som gjorde att allt vände för några månader sedan. Det har jag nämnt i tidigare inlägg. Många har sagt att jag måste ta hand om mig själv, men det var hur Ebba sa det som gjorde att jag reagerade. Sen dess har jag jobbat mycket på det på egen hand. Verkligen kämpat.
Jag mår väldigt väldigt bra idag och jag klarar mig igenom den konkreta och abstrakta döden som jag nu passerar tillsammans med den konkreta och abstrakta födelsen som finns i mitt liv. Jag är samtidigt väldigt förvånad över det. Innan kändes det som att jag bara trampade vatten och inte kom någonstans, men för fyra månader sedan har min åsikt där förändrats avsevärt.
Denna känsla och liv jag lever i just nu är så skön.
Det är massor som händer i mitt liv just nu. En del tradiga saker, men absolut inte något som går att jämföra med allt det som är bra! Mängder av positivitet strömmar i mitt liv nu. Jag vet inte om det är för att jag lyckas skapa mig detta lugn jag strävat efter i tre år av terapi eller om det är så att det är på grund av mitt nyårslöfte: ställa krav på andra och inte bara på mig själv. Men just nu mår jag riktigt riktigt bra. En säkerhetskänsla jag inte känt någonsin.
Mycket kring begreppen födelse och döden har cirkulerat nu. Både konkret och abstrakt menat. Födelse för mig kan vara det konkreta att man föder ett barn eller abstrakt att något nytt påbörjas eller att något blir bättre. Döden för mig är när någon konkret slutar att existera mentalt och anatomiskt inte längre rör sig, men döden är också saker som tar slut eller konflikter som krossar ens hjärta. Allt detta jag just beskrivit sker i mitt liv just nu. För bara ett år sedan, eller närmare bestämt nio månader sedan hade jag inte fixat att ta emot det negativa aspekterna även om de positiva områdena var betydligt många fler. Jag föll direkt. Rätt ner i den hårda asfalten. De flesta gånger blev jag så pass funktionsnedsatt att jag inte längre var mig själv eller var kvar i verkligheten och fick inte bo hemma på ett tag. Ja jag vill inte gå in på närmre detaljer då det är för privat.
Idag har jag lyckats behålla mig själv i verkligheten i nio månader. Nu idag när konkreta och abstrakta fall av döden skett mig så faller jag inte alls. Jag faller så pass mycket som en "normal", det vill säga icke avvikande människa enligt samhällets normer, "får" falla. Jag funderar på om det är för att jag lagt ner mer tid på individer i mitt sociala nätverk som jag verkligen känner att jag har en ömsesidig kontakt med. Jag har dessutom släppt in dessa människor på ett annat sätt. Istället för att jag bara ställer frågor och de berättar så kan även jag sättas i den positionen att jag får frågor eller berättar. Jag tar platsen helt enkelt och mina närmsta vänner låter mig ta den platsen. En vän sa att han väntat på att jag skulle ta mig an den sitsen. Han säger att jag blivit vuxen. Det sa han i och för sig då jag sa att jag hoppat av min extra kurs jag läser och att jag tagit bort min anmälan till sommarkurserna jag ansökt om. Jag vill helt enkelt inte plugga mer än 100% och jag behöver heller inte plugga mer än 100% som jag gjort tidigare. Jag har ju varit manisk och är nog fortfarande detta, men absolut inte på samma sätt längre. Jag har lugnat mig väldigt mycket.
Jag orkar med att ta paus tankemässigt från de jobbiga områdena nu. Man känner det fortfarande lite i kroppen, men man blir inte styrd av det på samma sätt. Jag vet att när känslorna kommer över mig så kommer jag inom fem minuter ha lugnat mig. Och gör jag det inte så har jag olika strategier för det. Är det riktigt bad så nyttjar jag diverse vänner till att konversera med beroende på vad problemet handlar om. Oftast pratar jag dock inte om problemet i och för sig utan snarare om annat för att ta mig undan det jobbiga.
Det var faktiskt Ebba som gjorde att allt vände för några månader sedan. Det har jag nämnt i tidigare inlägg. Många har sagt att jag måste ta hand om mig själv, men det var hur Ebba sa det som gjorde att jag reagerade. Sen dess har jag jobbat mycket på det på egen hand. Verkligen kämpat.
Jag mår väldigt väldigt bra idag och jag klarar mig igenom den konkreta och abstrakta döden som jag nu passerar tillsammans med den konkreta och abstrakta födelsen som finns i mitt liv. Jag är samtidigt väldigt förvånad över det. Innan kändes det som att jag bara trampade vatten och inte kom någonstans, men för fyra månader sedan har min åsikt där förändrats avsevärt.
Denna känsla och liv jag lever i just nu är så skön.
TALK: Påsken får mig att lysa
Enda sedan jag var liten har jag verkligen älskat påsken. Både nyårsafton och påsken har varit, och är, de allra bästa högtiderna för mig.
Varför påsken varit så betydelsefull för mig är för att känslan av atmosfären utomhus är helt fantastisk. Det är jättesvårt att beskriva. Rent ytligt sett kan jag i alla fall framföra att solen kommer fram, man blir av med tråkiga vinterkläder, de splitternya vårskorna kan bäras med stil, man kan börja använda korta och tunna toppar. Det jag mest uppskattar är att kallt möter varmt. Vår är inte sommar, men är heller inte vinter. Som sagt det är svårt att förklara, men det är helt underbart. Man känner att man lever. Bästa chansen att kunna känna sig lycklig.
Jag är givetvis i Skåne under påsken. Av de fyra dagar jag ska vara neråt landet så ska en dag spenderas i Lund med vänner och en dag i Malmö med fler vänner. En av mina bröder ska tävla i taekwondo på lördagen i Lund så ska asa med mig systern dit och heja också. Värsta är nog att om någon idiot bankar skiten ur vår lillebror så lär två små tvillingar kasta sig ut mot denna motståndare är jag rädd. Hoppas på extra mycket sol och värme på söndag så att utomhushäng blir det som kommer innefatta umgängesstunderna. Jag ska träffa vänner vid tre olika tillfällen i Malmö nämligen. Ytterst sällan som jag blandar mina vänner med varandra. Vissa kompisgäng blandar man helt enkelt inte med andra kompisgäng då man vet att resultatet inte kommer bli lyckat. Dessutom får man möjlighet till att verkligen prata om man är färre personer vid ett tillfälle än många som på en förfest eller hemmafest - även om jag uppskattar detta också. Så en lunch ute i solen i den där parken vid Värnhemstorget (vet inte vad skiten heter) med fötterna i den lilla poolen tillsammans med Jos är något av det mest åtråvärda av helgen jag tänker på. Jos är en väninna jag modellat ihop med många år och hon och jag har alltid gjort riktigt bra ifrån oss tillsammans så många fotografer har velat ha oss båda till diverse parsessions. Sen blir det middag med nästa gäng och därefter nattligahäng med andra vänner. Grupperat, planerat och efterlängtat.
Jag trivs riktigt bra med mitt liv. Måste vara en blandning av vårkänslor, att jag är extra grym i skolan, jobbet älskar mig och jag älskar jobbet, mitt sociala liv är så underbart och glädjefyllt, men också för att jag köpte nya svarta converse idag med rosa rosor på. De som känner mig vet att jag aldrig uppskattat rosor men att jag upplever mig blivit jagad av rosor. En annan diskussion.
Varför påsken varit så betydelsefull för mig är för att känslan av atmosfären utomhus är helt fantastisk. Det är jättesvårt att beskriva. Rent ytligt sett kan jag i alla fall framföra att solen kommer fram, man blir av med tråkiga vinterkläder, de splitternya vårskorna kan bäras med stil, man kan börja använda korta och tunna toppar. Det jag mest uppskattar är att kallt möter varmt. Vår är inte sommar, men är heller inte vinter. Som sagt det är svårt att förklara, men det är helt underbart. Man känner att man lever. Bästa chansen att kunna känna sig lycklig.
Jag är givetvis i Skåne under påsken. Av de fyra dagar jag ska vara neråt landet så ska en dag spenderas i Lund med vänner och en dag i Malmö med fler vänner. En av mina bröder ska tävla i taekwondo på lördagen i Lund så ska asa med mig systern dit och heja också. Värsta är nog att om någon idiot bankar skiten ur vår lillebror så lär två små tvillingar kasta sig ut mot denna motståndare är jag rädd. Hoppas på extra mycket sol och värme på söndag så att utomhushäng blir det som kommer innefatta umgängesstunderna. Jag ska träffa vänner vid tre olika tillfällen i Malmö nämligen. Ytterst sällan som jag blandar mina vänner med varandra. Vissa kompisgäng blandar man helt enkelt inte med andra kompisgäng då man vet att resultatet inte kommer bli lyckat. Dessutom får man möjlighet till att verkligen prata om man är färre personer vid ett tillfälle än många som på en förfest eller hemmafest - även om jag uppskattar detta också. Så en lunch ute i solen i den där parken vid Värnhemstorget (vet inte vad skiten heter) med fötterna i den lilla poolen tillsammans med Jos är något av det mest åtråvärda av helgen jag tänker på. Jos är en väninna jag modellat ihop med många år och hon och jag har alltid gjort riktigt bra ifrån oss tillsammans så många fotografer har velat ha oss båda till diverse parsessions. Sen blir det middag med nästa gäng och därefter nattligahäng med andra vänner. Grupperat, planerat och efterlängtat.
Jag trivs riktigt bra med mitt liv. Måste vara en blandning av vårkänslor, att jag är extra grym i skolan, jobbet älskar mig och jag älskar jobbet, mitt sociala liv är så underbart och glädjefyllt, men också för att jag köpte nya svarta converse idag med rosa rosor på. De som känner mig vet att jag aldrig uppskattat rosor men att jag upplever mig blivit jagad av rosor. En annan diskussion.
Ungefär som denna!
KUL: Leda ett möte - med fem minuters förberedelse
I förra veckan så gjorde jag något väldigt spontant. Jag som ogärna gör saker spontant fixade detta ändå. Om jag fortsätter min berättelse kring efter min dag då jag fick stå i sal så fick jag göra något liknande igen - fast helt oförberett. Föreläsaren inför samtalsövningen som skulle göras denna dag på kursen var sjuk och kursansvarige (min mentor) valde att lösa problemet på ett annat sätt än vad det brukar bli för konsekvens annars. Jag blev ombedd direkt att ta över samtalsövningen.
Jisses.
Det gick riktigt bra. Fick så mycket positiv kritik och beskrivningar att jag inte ens kan komma ihåg hälften.
Jag är riktigt riktigt lycklig denna skoltermin. Jag är född ledare och all dess innefattande kompetens!
Jisses.
Det gick riktigt bra. Fick så mycket positiv kritik och beskrivningar att jag inte ens kan komma ihåg hälften.
Jag är riktigt riktigt lycklig denna skoltermin. Jag är född ledare och all dess innefattande kompetens!
COMMENTS: Mer makt än min mentor
"Du kommer ha mer makt än jag i ditt yrke. Jag är bara psykolog och som psykolog
får jag inte som du exempelvis omhänderta barn eller tvängsplacera missbrukare
på behandlingshem samtidigt som du med specialutbilningen får ge behandlande terapi"
- min mentor som hade utan min vetskap gått
igenom mina betyg och genomförda kurser
får jag inte som du exempelvis omhänderta barn eller tvängsplacera missbrukare
på behandlingshem samtidigt som du med specialutbilningen får ge behandlande terapi"
- min mentor som hade utan min vetskap gått
igenom mina betyg och genomförda kurser
TALK: "Stått i sal" för första gången
Idag uppnådde jag ännu ett av mina mål - mål kring min utbildning och universitetet. Jag höll nämligen föreläsning idag inför 160 andra studenter om ett av mina områdes inriktningar: Kommunikation.
Det gick väldigt bra. Den här presentationen var planerad redan i början av denna termin. Det var min handledare som kastade iväg mig först till institutionen för Communication på Chalmers. Detta fick en annan närstående lärare reda på som i grunden är psykolog och jobbar mycket med grupprocesser och allt vad det innebär. Hon sa att hon fastnat för de goda ord som min handledare framfört om mig och att hon ville testa något nytt nämligen att en student för första gången lär ut till jämnbördiga studenter om en del av delkursen i fråga.
Arbetet som jag valt att presentera handlade om Marshall Rosenbergs framtagna språk Nonviolent Communication, öven kallat varg- och giraffspråket. Det var ändå tre år sedan jag började läsa om denna konkreta och enkla, men ack så effektiva kommunikationsmetod då jag läste kurs i konflikthantering och medling. När jag sedan praktiserade så var de väldigt nyfikna på detta språk så jag tog med detta i den föräldragrupp som jag höll kurser för samt i de workshops jag och en kollega hade för pedagoger. Exakt samma papper hade jag med mig till min mentor. "Har du delat ut detta?" frågade hon mig. Jag sa att min praktikplats har det ju samt alla deltagare i kursen respektie workshoperna. "Ja, men har du delat ut detta bland studenterna?". Nej det hade jag inte och vips fanns det 160 exemplar av mitt hårt sammanfattade dokument om varg- och giraffspråket, hur man talar giraffspråket, samt hur man hanterar motparten som talar vargspråk.
Jag lyckades besvara alla frågor som ställdes, och de flestas oro var hur man skulle lära sig att både använda och behärska detta språk. Träning svarade jag. Det är inget som kommer automatisk förrän man övat in det. Man måste verkligen hålla tillbaka sina känslor och behålla sitt liugn.
Jättemånga stannade kvar efter föreläsningen och var supernöjda med att få ta del av min föreläsning. De jag kände tillät jag mig beskriva hur jag varit skakig i början inför detta, men de beskrev hur imponerade de var och att nervositet inte alls ustrålat från mig. Jag är väldigt du ktig på att dölja känslor när jag vill det så där är jag heller inte förvånad.
Jag har tidigare vid några tillfällen försökt lära ut detta språk till en person som, i alla fall vad han sa, ville lära sig att kommunicera bättre. Det gick inte alls bra. Idag vet jag att det var honom det var "fel" på för nu har jag lyckats lära detta till 160 andra studenter som var väldigt engagerade i detta språk jag presenterade. Det är inte bara att lära sig att kommunicera, man måste även ha en form av mentaliseringsförmåga och erfarenhet för det. Därefter kan man börja gräva sig djupare inom ämnet i praktiken.
Tänk er själva, i regel hälften av dessa studenter babblade loss. Antagligen var det för att de visste att jag var student i och med jag presenterade mig som det och då kanske den här auktoritära känslan försvinner en aning än om det hade varit en professor istället som stod där framme med öronmikrofon och världens stösta filmduk att utgå ifrån.
Det var i alla fall så häftigt! Jag har som sagt fått börja föreläsa om ett av mina favorit ämnen nu, och som min mentor sa så har jag kommit ovanligt långt för min unga ålder. Jag kommer aldrig lämna universitetet. Det är många som heller inte vill det utan ser att jag blir kvar. Det är nästan den allra bästa av bekräftelser man kan få - "jag vill att just du stannar". Jag känner mig ännu mer av värde och att jag kan komma att göra mig ett namn och en utveckling inom mina specialområden i framtiden.
Det gick väldigt bra. Den här presentationen var planerad redan i början av denna termin. Det var min handledare som kastade iväg mig först till institutionen för Communication på Chalmers. Detta fick en annan närstående lärare reda på som i grunden är psykolog och jobbar mycket med grupprocesser och allt vad det innebär. Hon sa att hon fastnat för de goda ord som min handledare framfört om mig och att hon ville testa något nytt nämligen att en student för första gången lär ut till jämnbördiga studenter om en del av delkursen i fråga.
Arbetet som jag valt att presentera handlade om Marshall Rosenbergs framtagna språk Nonviolent Communication, öven kallat varg- och giraffspråket. Det var ändå tre år sedan jag började läsa om denna konkreta och enkla, men ack så effektiva kommunikationsmetod då jag läste kurs i konflikthantering och medling. När jag sedan praktiserade så var de väldigt nyfikna på detta språk så jag tog med detta i den föräldragrupp som jag höll kurser för samt i de workshops jag och en kollega hade för pedagoger. Exakt samma papper hade jag med mig till min mentor. "Har du delat ut detta?" frågade hon mig. Jag sa att min praktikplats har det ju samt alla deltagare i kursen respektie workshoperna. "Ja, men har du delat ut detta bland studenterna?". Nej det hade jag inte och vips fanns det 160 exemplar av mitt hårt sammanfattade dokument om varg- och giraffspråket, hur man talar giraffspråket, samt hur man hanterar motparten som talar vargspråk.
Jag lyckades besvara alla frågor som ställdes, och de flestas oro var hur man skulle lära sig att både använda och behärska detta språk. Träning svarade jag. Det är inget som kommer automatisk förrän man övat in det. Man måste verkligen hålla tillbaka sina känslor och behålla sitt liugn.
Jättemånga stannade kvar efter föreläsningen och var supernöjda med att få ta del av min föreläsning. De jag kände tillät jag mig beskriva hur jag varit skakig i början inför detta, men de beskrev hur imponerade de var och att nervositet inte alls ustrålat från mig. Jag är väldigt du ktig på att dölja känslor när jag vill det så där är jag heller inte förvånad.
Jag har tidigare vid några tillfällen försökt lära ut detta språk till en person som, i alla fall vad han sa, ville lära sig att kommunicera bättre. Det gick inte alls bra. Idag vet jag att det var honom det var "fel" på för nu har jag lyckats lära detta till 160 andra studenter som var väldigt engagerade i detta språk jag presenterade. Det är inte bara att lära sig att kommunicera, man måste även ha en form av mentaliseringsförmåga och erfarenhet för det. Därefter kan man börja gräva sig djupare inom ämnet i praktiken.
Tänk er själva, i regel hälften av dessa studenter babblade loss. Antagligen var det för att de visste att jag var student i och med jag presenterade mig som det och då kanske den här auktoritära känslan försvinner en aning än om det hade varit en professor istället som stod där framme med öronmikrofon och världens stösta filmduk att utgå ifrån.
Det var i alla fall så häftigt! Jag har som sagt fått börja föreläsa om ett av mina favorit ämnen nu, och som min mentor sa så har jag kommit ovanligt långt för min unga ålder. Jag kommer aldrig lämna universitetet. Det är många som heller inte vill det utan ser att jag blir kvar. Det är nästan den allra bästa av bekräftelser man kan få - "jag vill att just du stannar". Jag känner mig ännu mer av värde och att jag kan komma att göra mig ett namn och en utveckling inom mina specialområden i framtiden.
KNOWN FRIENDS: Han är ju tysken!
Tänkte faktiskt ta upp en av mina klasskamrater. En person som under storföreläsningarna under de åren vi pluggat ihop fått stå ut med mitt suckande, gnäll och missbelåtenhet samt mani, lycka och överglada humör. Tillsammans satt vi alltid längst fram och tyckte och tänkte massor ihop med två andra klasskamrater. Inga krav, bara riktigt nice sätt att hålla sig vaken på och ha en really nice time.
Den jag talar om är faktiskt Tobias Kronqvist. En härlig social och humoristisk person som jag nog aldrig sett vara förbannad. Han platsar i alla situationer. Han är flexibel och liksom jag anpassar sig in så att han umgås i alla miljöer. Det är banne mig inte lätt alla gånger! Själv får man ibland kämpa då jag ofta låter känslor styra mig, även om jag sällan visar det utåt numera. Tobias flyter med på ett kvalitativt sätt.
Den jag talar om är faktiskt Tobias Kronqvist. En härlig social och humoristisk person som jag nog aldrig sett vara förbannad. Han platsar i alla situationer. Han är flexibel och liksom jag anpassar sig in så att han umgås i alla miljöer. Det är banne mig inte lätt alla gånger! Själv får man ibland kämpa då jag ofta låter känslor styra mig, även om jag sällan visar det utåt numera. Tobias flyter med på ett kvalitativt sätt.
Under dessa år som Tobias och jag känt varandra så har jag inte lyckats räkna ut vem han var - också. Inte ens haft en tanke. Inte förrän jag såg honom i humorserien Kvarteret Skatan så vaknade jag till liv! Jag satt och såg den ihop med min syster när jag plötsligt såg Tobias. "Men, det är ju Tobias! Han går i min klass!". Tobias berättade sen när jag påpekade det att han dessutom varit med i Dr Mugg med Markoolio.
Ni som känner mig vet att jag bland annat älskar Hem till Midgård. Den är för lite, för mycket, lagom - om och om igen, men med massor av små instickande kommentarer som är så klockrena att man blir verkligen helt surprised. Tobias är med i två av avsnitten! Gissa om jag blev glad! Första gången han är med är i säsong 1 episod 1 där han spelar Röv-Halts bodyguard som är kär i Röv-Halts son. Andra tillfället som Tobias är med är faktiskt i avsnittet med tyskarna, säsong 2 episod 4. Där spelar han faktiskt en väldigt betydande roll som Helmut, tysken som tillsammans med sin fru och dotter är turister i Midgårds by.
Har lovat min syster att asa med mig henne till skolan så hon får en autograf på sin Hem till Midgård box.
MUSIK: En tredje bra låt för poletraining
Katy Perry - E.T. ft. Kanye West
Snygg och söt musikvideo. Katy är ju väldigt special i denna videos sminkning och styling med! Påminner om min förra photosession faktiskt.
I got a dirty mind I got filthy ways
I'm tryna bathe my eyy in your milky way
I'm a legend I'm irreverent I'll be reverend
I'll be so faaaaa-ar up
We dont give a fuuuh-uh-uck
Welcome to the danger zone
Step into the fantasy
You are not invited to the other side of sanity
They callin me an alien a big headed astronaut
Maybe its because yo boy Yeezy get ass a lot
You're so hypnotizing
Could you be the devil
Could you be an angel
Your touch magnetizing
Feels like I am floating
Leaves my body glowing
They say be afraid
You're not like the others
Futuristic lover
Different DNA
They don't understand you
Your from a whole other world
A different dimension
You open my eyes
I'm ready to go
Lead me into the light
Kiss me, ki-ki-kiss me
Infect me with your love and
Fill me with your poison
Take me, ta-ta-take me
Wanna be a victim
Ready for abduction
Boy, you're an alien
Your touch are foreign
It's supernatural
Extraterrestrial
Your so supersonic
Wanna feel your powers
Stun me with your lasers
Your kiss is cosmic
Every move is magic
Your from a whole other world
A different dimension
You open my eyes
And I'm ready to go
Lead me into the light
Kiss me, ki-ki-kiss me
Infect me with your love and
Fill me with your poison
Take me, ta-ta-take me
Wanna be a victim
Ready for abduction
Boy, you're an alien
Your touch are foreign
It's supernatural
Extraterrestrial
I know a bar out in mars
Where they driving spaceships instead of cars
Cop a prada space suit about the stars
Getting stupid hah straight up out the jars
Pockets on shrek, rockets on deck
Tell me whats next? Alien sex.
Imma disrobe you
Then Imma probe you
See I abducted you
So I tell you what to do
Kiss me, ki-ki-kiss me
Infect me with your love and
Fill me with your poison
Take me, ta-ta-take me
Wanna be a victim
Ready for abduction
Boy, you're an alien
Your touch are foreign
It's supernatural
Extraterrestrial
Extraterrestrial
Extraterrestrial
Boy, you're an alien
Your touch are foreign
It's supernatural
Extraterrestrial
KUL: Sucker Punch
Awesome porn.
TALK: Making love vs. ytligt knull
Sitter och ser på filmen Fear på 3an med en vän. Även om fimen tillhör genren "horror" så är det ändå väldigt många söta detaljer i början av filmen som jag smälter så för. Killen David som fattat tycke för tjejen Nicole är så himla varsam och kärleksfull mot henne. Den scenen då de skulle springa ut från en klubb då det startats ett bråk så sträcker sig David efter Nicole och hjälper henne ut. Hans händer och fysiska närhet mot henne var så himla fin att se.
En annan scen där de båda sitter ihop och kysser varandra för första gången är också fin. David väntar in henne, hon som är nybörjare. Hon drar sig lite undan när hans kyssar blir mer än bara kyssar, men han stannade upp och när hon sa att han upptäckt en brist hos henne (hon är oskuld). Han svarade att han anser att hon är perfekt och att han väntar på henne.
När de väl har sex första gången så är David så himla varsam mot henne. Man ser verkligen att han känner av vart hon är och han gör allt för att lugna henne. Jättefint blev det.
Då drar jag en parallell till filmen Zack and Miri make a porno. Zack och Miris sexscen, som verkligen var en sexscen, var också sådär jättefin och öm. Inte för att någon av de var oskulder eller inte kände varandra sen innan utan deras ovisshet om att de faktiskt tyckte så mycket om varandra och upptäckte detta när de låg där.
Jag har haft mycket ytliga sexuella umgängen på alla möjiga vis och omständigheter. Mina hobbies är ju fetisch- och burleskklubbar av en god anledning. Bara med en har jag haft den emotionella upplevelsen som liknat dessa sexklipp från ovanbeskrivda filmer. Av olika anledingar har jag hat väldigt svårt att visa känslor. Både genom fysisk och psykisk kontakt. Mestadels har jag avslutat de relationer som var på väg att bli ett förhållande innan jag hamnade i den sits som jag visste att jag skulle behöva jobba med stenhårt för att lyckas passera. Osäkerheten på mig själv och min tanke om intresset för mig för min motpart var väldigt låg så därmed avvek jag.
Han var väldigt varsam mot mig. Framförallt de förstagångerna. Första gången blev fel, men blev ändå bra för att vara emotionellt missanpassad som jag. Andra gången och tredje gången var väldigt emotionellt jobbiga för mig, men det hade jag räknat med och även han som visste min problematik. Det går knappt att beskriva utan att jag börjar gråta. Många minns kanske sin första gång, men jag minns min sjätteelfte gång så tydligt. Han gjorde precis så som David gjorde med Nicole. Jag behövde aldrig backa. Han kände av att jag blev skrämd och väntade in mig till när jag kunde fortsätta. Viljan hos mig fanns där hela tiden, utan det var bara min oerfarenhet och osäkerhet samt negativa erfarenheter som hindrade mig. Han hjälpte mig över. Och han gjorde det väldigt bra för mig, för oss båda. Jag kände mig trygg - en känsla som jag inte ens upplevt från mina föräldrar.
Emotionellt sex är betydligt mer starkt. Det känns verkligen i alla never i kroppen och man håller verkligen tag i den andra. Man vill vara kvar där i det förevigt och aldrig släppa. Två slående hjärtan som möts. Man hör varandras andetag. Det är inte som ett pass på gymmet utan man verkligen kippar efter andan på ett passionerat sätt. Man känner inte bara att ens biologiska lust tillfredsställs. Den glöms i regel bort utan det är kroppskontakten, psykiska närvaron, att det är han och jag - det är det som känns.
Efteråt är man så fylld av lycka. "Jag klarade det!" tänker man samtidigt som man känner en så obeskrivlig kontakt med den andre.
Jag har nog aldrig beskrivit detta för honom. Han vet det nog inte heller och jag kommer nog aldrig kunna berätta det heller.
En annan scen där de båda sitter ihop och kysser varandra för första gången är också fin. David väntar in henne, hon som är nybörjare. Hon drar sig lite undan när hans kyssar blir mer än bara kyssar, men han stannade upp och när hon sa att han upptäckt en brist hos henne (hon är oskuld). Han svarade att han anser att hon är perfekt och att han väntar på henne.
När de väl har sex första gången så är David så himla varsam mot henne. Man ser verkligen att han känner av vart hon är och han gör allt för att lugna henne. Jättefint blev det.
Då drar jag en parallell till filmen Zack and Miri make a porno. Zack och Miris sexscen, som verkligen var en sexscen, var också sådär jättefin och öm. Inte för att någon av de var oskulder eller inte kände varandra sen innan utan deras ovisshet om att de faktiskt tyckte så mycket om varandra och upptäckte detta när de låg där.
Jag har haft mycket ytliga sexuella umgängen på alla möjiga vis och omständigheter. Mina hobbies är ju fetisch- och burleskklubbar av en god anledning. Bara med en har jag haft den emotionella upplevelsen som liknat dessa sexklipp från ovanbeskrivda filmer. Av olika anledingar har jag hat väldigt svårt att visa känslor. Både genom fysisk och psykisk kontakt. Mestadels har jag avslutat de relationer som var på väg att bli ett förhållande innan jag hamnade i den sits som jag visste att jag skulle behöva jobba med stenhårt för att lyckas passera. Osäkerheten på mig själv och min tanke om intresset för mig för min motpart var väldigt låg så därmed avvek jag.
Han var väldigt varsam mot mig. Framförallt de förstagångerna. Första gången blev fel, men blev ändå bra för att vara emotionellt missanpassad som jag. Andra gången och tredje gången var väldigt emotionellt jobbiga för mig, men det hade jag räknat med och även han som visste min problematik. Det går knappt att beskriva utan att jag börjar gråta. Många minns kanske sin första gång, men jag minns min sjätteelfte gång så tydligt. Han gjorde precis så som David gjorde med Nicole. Jag behövde aldrig backa. Han kände av att jag blev skrämd och väntade in mig till när jag kunde fortsätta. Viljan hos mig fanns där hela tiden, utan det var bara min oerfarenhet och osäkerhet samt negativa erfarenheter som hindrade mig. Han hjälpte mig över. Och han gjorde det väldigt bra för mig, för oss båda. Jag kände mig trygg - en känsla som jag inte ens upplevt från mina föräldrar.
Emotionellt sex är betydligt mer starkt. Det känns verkligen i alla never i kroppen och man håller verkligen tag i den andra. Man vill vara kvar där i det förevigt och aldrig släppa. Två slående hjärtan som möts. Man hör varandras andetag. Det är inte som ett pass på gymmet utan man verkligen kippar efter andan på ett passionerat sätt. Man känner inte bara att ens biologiska lust tillfredsställs. Den glöms i regel bort utan det är kroppskontakten, psykiska närvaron, att det är han och jag - det är det som känns.
Efteråt är man så fylld av lycka. "Jag klarade det!" tänker man samtidigt som man känner en så obeskrivlig kontakt med den andre.
Jag har nog aldrig beskrivit detta för honom. Han vet det nog inte heller och jag kommer nog aldrig kunna berätta det heller.
COMMENTS: Från Gotlands leg. hästmassör
" *mitt namn*, du om någon är en drivande kvinna! Vilka planer du har för livet och
vilka vägar du har tagit för att nå dit, så viljestark du är! Folk kommer slåss om
att få vara i din närhet. Du kommer gå långt, det känner jag. Hade jag haft en
bråkdel av den drivkraften du har, herregud så långt jag skulle komma här i världen"
- en nyfunnen väninna med kompetens i att
lyssna, beskriva och vara handlingsbenägen
MUSIK: Love Breeds Suicide
Anthony J har gjort en version av Suicide Commandos låt Love Breeds Suicide. Ganska imponerande! Är väl inte allt för into texten då jag inte kan förknippa den med mitt eget aktuella liv, men jag diggar musiken betydligt!
Don't know what to do
Life seems so empty without you
Don't know if it's true
You didn't want to hurt me, desert me
Love breeds suicide
Love kills me inside
Just want to know
Is there a reason for living
Just want to go
Back where we came from, I'm begging you
Love breeds suicide
Love kills me inside
You were my reason for living
Why did it end
Why did it end
You were my sunshine, my living
Why did it end
Why did it end
KUL: Så SÖT baby kitten
TALK: Elin Krantz
Jag kollar in exet.nu med jämna mellanrum. Oftast där man kan finna ganska humoristiska saker, men mest är det vidriga ting som läggs upp där. Har det med barn eller djur att göra så tittar jag inte ens åt hållet.
Idag hittade jag bilder på Elin Krantz - tjejen som våldtogs och mördades ganska nyligen av en dum jävla fucking retarderad idiot som man har stor jävla lust att se till så han torteras och lemlästas sakta.
Idag hittade jag bilder på Elin Krantz - tjejen som våldtogs och mördades ganska nyligen av en dum jävla fucking retarderad idiot som man har stor jävla lust att se till så han torteras och lemlästas sakta.
På bilderna ser man Elin ligga under ett stort stenblock med inga som helst kläder på underkroppen och vriden i en onormal kroppsposition. På andra bilden ser man denna bild:
Ganska sjuk grej. På ena bilden är hon en vanlig söt tjej med hela världen framför sig. På andra bilden bredvid ligger hon helt blottad på underkroppen instycken under ett stenblock med skräckfyllt och livlösa ögon.
Världen blir bara sjukare och sjukare. Jag är så rädd att jag en dag ska läsa om någon av mina nära och kära i tidningarna. Allt skit har dessutom nästan bara skett i Göteborgs trakten.
KUL: X-Men: Evolution
Förutom Young Justice så har jag fallit för serien X-Men: Evolution, som handlar om just de kända X-men som samlats av Professor X, fast i denna serie är X-men tonåringar som går på ett vanligt högstadium. Eller gymnasium.
Jag har andra mer geakiga intressen också så detta är inte det värsta.
KUL: No More Mr. Nice Guy
En bloggare jag följt ett bra tag nu är http://classe-kinzakenza.blogspot.com/
Hans inlägg är allt mellan himmel och jord, men främst på sjuka saker som man kan finna på porrsajter eller på exet.nu som hur ungrare drar ut tänderna på barn utan bedövning, barn som ätits upp av sin familj i något fattigt land, trafikolyckor där diverse kroppsdelar ligger överallt med mera.
Många av hans inlägg hoppar jag gärna över, men tre inlägg jag hade extra kul åt idag var:
Klippet med en fejk kuk med erektion (eller hoppas det är fejk)
Finska Big Brothers knullscener, som liknar riktiga amatörknullscener som man kan finna på redtube.com
Finska Big Brother uför även sexuella handlingar inför varandra
