KUL: Fyllt frysen ordentligt
När jag tog mig en kik i fruktskålen (har en enorm sådan på köksbordet) så var den fortfarande väldigt full idag, som den var när jag inhandlade frukten för ett bra tag sedan. Äpplen, päron, banan. Istället för att behöva slänga allt om någon dag så satte jag mig ner med all frukt framför TVn. Nej jag började inte frenetiskt att äta allt, utan jag började med att skala alla äpplen och tärna de. Sen portionerade jag ut de i två små påsar som båda räcker till varsin paj. Sen tog jag päronen och skalade de och delade de sedan på mitten. Min tanke är att göra Toscapäron åt sambon någon dag. Han älskar päronhalvor med nötter och honung samt After eight som man lägger på päronen. Sen låter man allt vara i ugnen ett tag och äter päronen med vaniljsås eller grädde eller glass.
Päron och äpplebitarna frös jag i alla fall in ihop med bären jag plockade i somras.
Bananerna var dock knepigare, men jag kom på att en av mina kollegor hade gjort banankaka häromdagen så då tänkte jag faktiskt att jag också skulle göra en sådan. Jag fann ett recept på nätet i alla fall, men gjorde om det lite gran. Istället för vanlig sockerkaka med mosad banan i så tillsatte jag även kakao och kanel. Det blev faktiskt väldigt gott!
Nu har jag hur mycket infrysta bär och frukter som helst i frysen plus en massa pajer jag bakat tidigare. Riktigt nice i och med jag ogillar att laga mat annars när jag är hemma själv.
Om det är något jag älskar så är det att använda min ugn. Spisen är jag inte så himla bra på att nyttja, men med ugnen skapar jag hur mycket nice stuff som helst!
Just nu står en pasta- och broccoli gratäng med bacon i ugnen till exempel. Min syster, sambo och en annan vän ska förtära detta lite senare när alla har samlats i mitt hem.
Päron och äpplebitarna frös jag i alla fall in ihop med bären jag plockade i somras.
Bananerna var dock knepigare, men jag kom på att en av mina kollegor hade gjort banankaka häromdagen så då tänkte jag faktiskt att jag också skulle göra en sådan. Jag fann ett recept på nätet i alla fall, men gjorde om det lite gran. Istället för vanlig sockerkaka med mosad banan i så tillsatte jag även kakao och kanel. Det blev faktiskt väldigt gott!
Nu har jag hur mycket infrysta bär och frukter som helst i frysen plus en massa pajer jag bakat tidigare. Riktigt nice i och med jag ogillar att laga mat annars när jag är hemma själv.
Om det är något jag älskar så är det att använda min ugn. Spisen är jag inte så himla bra på att nyttja, men med ugnen skapar jag hur mycket nice stuff som helst!
Just nu står en pasta- och broccoli gratäng med bacon i ugnen till exempel. Min syster, sambo och en annan vän ska förtära detta lite senare när alla har samlats i mitt hem.
TALK: Jag 2010
KUL: Rooibos Caramel
En ny favorit hemma numera. Adore!
KUL: Fredrik Steen på Blåstjärnan
Var på djursjukhuset Blåstjärnan en sväng tidigare idag med min hund. Min lille pojke har haft problem med två av sina tänder som vuxit snett i munnen så han har haft feber och sådant på grund av detta. Men han opererades för två veckor sedan och allt ser bra ut än så länge!
Sen har han ju som alla nykastrerade hundar fått problem med vikten. Man kan inte fortsätta äta samma foder som tidigare när ens ämnesomsättning sjunker med 20% när man kastrerats så istället för att kämpa själv och eventuellt göra "fel" på vägen så satte jag honom på deras 12 veckors program. Han ska gå ner 1,82% i veckan och idag fick jag veta att han sköter sig utmärkt då han har gått ner 2,1% i veckan på tre veckor!
Sen har han då svamp i en av sina tassar som han fått nu efter denna vinters märkliga uppförande. Men det går också framåt för han får sitt medel en gång om dagen så han är snart helt fri från detta.
När min hund och jag står och spanar in grejerna i leksaksaffären (min hund vet att efter varje veterinärsbesök så får han en leksak, han bokstavligen rusar in dit efter besöket numera) så kommer ingen mer än Fredrik Steen och vill snacka med oss.
Fredrik Steen är känd som hundcoach, typ en svensk variant av Mannen som talar med hundar. Jag hade inte en aning om att han skulle vara där idag och inte heller kunde jag placera honom när han dök upp jämte mig. Han ville bara kika på min hund och ge komplimanger för min hunds fina ansikte och teckning. Inget ovanligt att folk gör det faktiskt. Första gången som jag tog med mig min hund till Blåstjärnan för många år sedan tog de en bild på honom och satte upp på nån tavla med "speciella hundraser". Man kan ju då tro att de syftar på att hundarna i fråga ska vara retarderade, men det var tydligen tvärtom. Min hund är för stor för sin ras, förr var han mycket atletisk i kroppen (det kommer igen), fina ansiktsdrag och fin teckning i ansiktet. Jag har fått den komplimangen många gånger. Min lille pojke.
I alla fall så gör Fredrik Steen samma sak här då och blev mäkta imponerad av min fantasi kring min hunds namn. Vi snackade i alla fall en kort stund om hundar och barn.
TALK: Kundtjänst och support - idioter
Alla är de i stort sett likadana. De babblar och babblar. Talar sällan klarspråk och börjar jag en mening så avbryter de den och rabblar vidare.
Tycker att personer som jobbar med interaktion och kommunikation borde läsa psykologi/samtalsmetodik. Inte bara det utan även visa prov på det också att de begripit skiten också.
Jag är säkerligen en sådan person som alla kundtjänstnissar och supportare får ångest resten av dagen för. Jag förstår verkligen inte detta med kundservice. Finns ju ingen som helst service för kunden alls. Som robotar talar den den telefonfjanten stup i ett och beskriver saker för en som man inte alls bett om att få ta del av. Oftast vill man bara ha ett ja eller ett nej, i alla fall jag.
Är fullt medveten om att dessa individer tjänar på att vara effektiva, men kvantitet är i detta fall inte lämpligt jämförelsevis med kvalitet, anser jag. Ta hand om era jävla kunder så kunden känner sig nöjd - det är ert jobb, inte att spela robotar.
Har haft x antal sådana här samtal. Inte alla har varit sådana här, men genom åren är det som om de flesta följer detta mönster. LÄR ER LYSSNA. Ett råd bara. I de samtal där telefonfjanten i andra luren bara babblat har jag efter några få minuters tålamod sagt åt de att jag inte uppskattar då man avbryter den som talar. Det är de nog inte alls vana vid att få höra för Gud vad tyst det blir i andra änden.
Men det är väl som min syster nämnt tidigare: folk som har sådana jobb och som dessutom bär sig åt så är inget vidare brighta innanför pannloben. Det är ju trots allt ett yrke som alla kan söka och behålla, utan utbildning. Till och med 16 åringar sitter i sådana telefontjänster.
Det finns guldstjärnor också. Två andra tjejer jag snackade med igår via kundtjänst var supertrevliga och lät jätteglada i telefonen. Men dessa två har ju obviously något innanför pannbenet med.
Jag är säkerligen en sådan person som alla kundtjänstnissar och supportare får ångest resten av dagen för. Jag förstår verkligen inte detta med kundservice. Finns ju ingen som helst service för kunden alls. Som robotar talar den den telefonfjanten stup i ett och beskriver saker för en som man inte alls bett om att få ta del av. Oftast vill man bara ha ett ja eller ett nej, i alla fall jag.
Är fullt medveten om att dessa individer tjänar på att vara effektiva, men kvantitet är i detta fall inte lämpligt jämförelsevis med kvalitet, anser jag. Ta hand om era jävla kunder så kunden känner sig nöjd - det är ert jobb, inte att spela robotar.
Har haft x antal sådana här samtal. Inte alla har varit sådana här, men genom åren är det som om de flesta följer detta mönster. LÄR ER LYSSNA. Ett råd bara. I de samtal där telefonfjanten i andra luren bara babblat har jag efter några få minuters tålamod sagt åt de att jag inte uppskattar då man avbryter den som talar. Det är de nog inte alls vana vid att få höra för Gud vad tyst det blir i andra änden.
Men det är väl som min syster nämnt tidigare: folk som har sådana jobb och som dessutom bär sig åt så är inget vidare brighta innanför pannloben. Det är ju trots allt ett yrke som alla kan söka och behålla, utan utbildning. Till och med 16 åringar sitter i sådana telefontjänster.
Det finns guldstjärnor också. Två andra tjejer jag snackade med igår via kundtjänst var supertrevliga och lät jätteglada i telefonen. Men dessa två har ju obviously något innanför pannbenet med.
COMMENTS: Praktikhandledaren imponerad
"Har inte hon valt rätt yrke eller vadå?"
- min praktikhandledare sa detta till min syster då vi tre möttes på stan.
Jag stod och "predikade" om en gemensam klinets behandlingsplan och
åtgärder, vilket min numera yrkeskollega var imponerad av.
- min praktikhandledare sa detta till min syster då vi tre möttes på stan.
Jag stod och "predikade" om en gemensam klinets behandlingsplan och
åtgärder, vilket min numera yrkeskollega var imponerad av.
TALK: Vilken Ebba?
Jag har ju två väninnor vid namn Ebba. Knaske inte så konstigt att vissa av er då frågar vilken av de jag syftar på. När jag skriver Ebba är det den person som nyligen räddat mig bland annat (och mycket mer).
När jag skriver däremot Ebbselon så beskriver jag min äldsta väninna (äldsta som i att vi känt varandra i sexton år).
Blir inte lätt för er att komma ihåg, men nu har jag i alla fall uttryckt det.
När jag skriver däremot Ebbselon så beskriver jag min äldsta väninna (äldsta som i att vi känt varandra i sexton år).
Blir inte lätt för er att komma ihåg, men nu har jag i alla fall uttryckt det.
MUSIK: JJ - Ecstasy
When I'm in the club
I'm always on a drug
If you get a hug
Guess what drug
I'm on ecstasy
Where are you
Feeling high
Not only wrong and right
Where are you gettin' high
But only on our own supply
It's the truth but you never lied
Whatever I do I'm ready to die
The new school learn their ???
Never thought of us
Don't ask me why
Ready to drop
When I'm in the club
I'm always on a drug
If you get a hug
Guess what drug
I'm on ecstasy
I'm always...always
Skies my high
When I'm in the club
I'm always on a drug
If you get a hug
Guess what drug
I'm on ecstasy
KUL: BMI 17,2
Jag älskar att göra sådana tester. Man slipper något som kunde varit
problem, som det är för många i dagens samhälle dessvärre.
problem, som det är för många i dagens samhälle dessvärre.
KUL: Sjukt skämt
En av mina vänner som idag lever i New York och jobbar som forskare inom medicin där är lite speciell, miltuttryckt. Han var jätteproud en dag då han och jag konverserade över Skype att han lyckats lura sin mamma om att han hade gift sig. Han skickade en bild till henne på honom och en annan kvinna där de tillsammans hade varit på bal. Hans mamma trodde klart på att han hade gift sig när han visade henne bilden.
Efter två veckor så sa han till henne att han bara hade skämtat och sen skrattade han jättemycket åt det. Hon hade blivit jättearg på honom. Förstår jag det. Jag hade nyttjat någon form av sanktion mot honom. Detta skämt gick för långt.
Du har en ännu mer konstig humor än jag, men jag tycker mycket om dig ändå.
Efter två veckor så sa han till henne att han bara hade skämtat och sen skrattade han jättemycket åt det. Hon hade blivit jättearg på honom. Förstår jag det. Jag hade nyttjat någon form av sanktion mot honom. Detta skämt gick för långt.
Du har en ännu mer konstig humor än jag, men jag tycker mycket om dig ändå.
TALK: Arslen till pojkvänner
"Alltså du är så jävla dålig på att välja pojkvänner *mitt smeknamn*. Nästa gång ska jag fan vara med och välja!"
Så sa en vän till mig efter min andra pojkvän. Han kände nämligen båda mina två ex, även om dessa två inte kände varandra eller ens befann sig i samma livsvärld.
Jag har haft tre förhållanden - om man nu kan kalla alla för förhållanden.
Den första var en simpel tonårsförälskelse. Intresset för det andra könet och sex var det som låg på min lista så det kvittade i regel vem det än hade varit som stått som pojkvän då. Jag drevs helt efter biologiska drifter. Det vet jag idag när jag upplevt massa andra relationer.
Min första pojkvän visade sig vara en otroligt arg och hatisk människa, även om han inte var sådan i början av vårt förhållande. Vet inte exakt vad som kan ha hänt under hans uppväxt, men jag antar att något hände då hans föräldrar skilde sig och hans mamma hamnade på psyk några gånger på grund av diverse psykoser. Minns att hon var helt manisk av att läsa Bibeln om och om igen.
Han var dock väldigt engagerad i mig och ville att vi skulle göra saker ihop. Vi var många gånger oskiljbara. Vi hade det mycket bra i varandras sällskap. Umgicks man med mig så kunde man räkna med att mitt ex var med. Det är väl så att vara tonåring och inneha en naiv förälskelse.
Genom "fel" umgänge kom i alla fall mitt ex i kontakt med cannabis som senare kom att bli tyngre droger. Han var en person utan inlärda gränser så han, som alla barn, försökte finna vart gränserna gick. Människor behöver struktur. Han fann de aldrig under vår tid, och när hans föräldrar tog sig an problemet var det försent.
Senast jag hörde något om honom var att han då satt i fängelse. Han har tidigare suttit i fängelse för att ha langat cannabis till minderåriga. På elva månader gjorde han en helomvandling verkligen.
Hoppar direkt till tredje personen. Jag hade andra begär ur ett förhållande än vad han hade. Jag upplevde att jag skulle ta hand om honom och han ville att jag skulle ta hand om honom. Min tanke är att man ska ta hand om varandra. För honom var det bara "honom" och för min del så vill jag att det skulle vara "vi" för att det ska räknas som ett förhållande. För mig så ska man i ett par göra saker ihop, inte att den ena gör saker medan den andra får vara med som en sidekick. Bröt kontakten med honom relativt snabbt, för att vara jag. Jag brukar kämpa in i det sista med att få en fungerande kommunikation annars. Min energi är dyrbar och jag lägger den inte på folk som inte ser ett värde i mig som person.
Andra personen var nog den enda som jag anser var ett riktigt förhållande. Även om jag aldrig älskade honom så älskade han mig. Det jag fastnade först hos honom var att han var extremt rolig och kvicktänkt. Han var smart och jätterolig. Precis det som jag hade behov av just då i mitt liv - glädje, om än ytlig sådan så var det ändå en form av glädje.
Vi hade väldigt kul ihop under våra nästan två år ihop. Han var social och flexibel. Skrattade mycket och hängde med mig i mitt tempo. Han var intresserad av att följa med mig dit jag önskade gå och han såg alltid till att ha sin hand uttsträckt för mig när vi skulle dra på grejer som han tyckte om.
Den enda av dessa tre jag räknat upp som varit mig trogen. Jag har inte behövt kämpa för att vara vacker utan han uppskattade mig för min person och inte endast mitt yttre. Han skröt inte om vårt sexliv eller om min kropp, även om folk frågade. Han besvarade bara deras frågor - i alla fall vad han yttrade. Han var inte jätteintresserad av sex. Däremot var han och jag intresserade av anime.
Vi flyttade ihop faktiskt och bodde tillsammans i ett år. Tillsammans skaffade vi oss min hund, som då var vår hund.
Problemet dök upp ett halvår innan jag valde att lämna och flytta ifrån honom. Han blev spelberoende. Han satt 24 7 och spelade World of Warcraft. Han struntade i skolan, han struntade i att ta hand om vår hund, han åt en pizza på kvällen bara, han blev tjock, han tog inte hand om sin hygien och så vidare. Ett matematiskt geni gick till spillo. Minns att hans mamma ringde mig och bad mig flytta tillbaka till honom. När jag sa att det inte fanns på min karta att leva med honom så sa hon "men flyttar du inte tillbaka måste ju jag ta hand om honom". Ja det är ju din jävla son så det är ditt ansvar och inte mitt, sa jag till henne. "Nä, han är 18 år nu så jag ska inte ta hand om honom. Och studentfest kan han glömma. Ingen idé att ha fest för någon som inte ens går i skolan" - ja så rabblade hon. Hon var säkert onykter med. Denna familj drack mycket alkohol. De snappsade till och med till kvällsmaten en tisdag. De tålde mycket alkohol dock för fulla blev de aldrig, inte i min närhet i alla fall.
Undran över varför jag har min hund och inte han? Han vanskötte min hund så förskräckligt. En dag kom jag hem efter jobbet på Lasarettet och fann då kisspölar, bajs, öppna fönster, inget vatten eller mat i min hunds skålar. Det var droppen. Han hade somnat efter en natts spelande. Sen hade han vaknat av att hans bror hade ringt honom och de skulle köra till en släktfest. Så hade han bara dragit utan att ha tagit hand om min hund. Där sa jag stopp. När jag jobbade så fick jag köra hem min hund till min mamma så fick hon passa honom, till mitt ex stora förtret. Han kände klart skam kan jag tänka mig, men jag gav inte honom fler chanser. Jag vägrade riskera min lilla bebis hälsa. Min hund var inte ens ett år gammal då.
Idag lever mitt ex på Irland med en av våra gemensamma vänner. Vännen har jobb, men mitt ex har inget och hade heller inget ordnat innan ahn flyttade dit. Känner igen det mönstret.
Genom senaste destruktiva relationen till en annan människa så har jag funnit ut vad jag vill ha. Genom honom insåg jag vad jag hade för behov och för begär av ett förhållande. Jag såg min egen mogenhet och utveckling.
Så sa en vän till mig efter min andra pojkvän. Han kände nämligen båda mina två ex, även om dessa två inte kände varandra eller ens befann sig i samma livsvärld.
Jag har haft tre förhållanden - om man nu kan kalla alla för förhållanden.
Den första var en simpel tonårsförälskelse. Intresset för det andra könet och sex var det som låg på min lista så det kvittade i regel vem det än hade varit som stått som pojkvän då. Jag drevs helt efter biologiska drifter. Det vet jag idag när jag upplevt massa andra relationer.
Min första pojkvän visade sig vara en otroligt arg och hatisk människa, även om han inte var sådan i början av vårt förhållande. Vet inte exakt vad som kan ha hänt under hans uppväxt, men jag antar att något hände då hans föräldrar skilde sig och hans mamma hamnade på psyk några gånger på grund av diverse psykoser. Minns att hon var helt manisk av att läsa Bibeln om och om igen.
Han var dock väldigt engagerad i mig och ville att vi skulle göra saker ihop. Vi var många gånger oskiljbara. Vi hade det mycket bra i varandras sällskap. Umgicks man med mig så kunde man räkna med att mitt ex var med. Det är väl så att vara tonåring och inneha en naiv förälskelse.
Genom "fel" umgänge kom i alla fall mitt ex i kontakt med cannabis som senare kom att bli tyngre droger. Han var en person utan inlärda gränser så han, som alla barn, försökte finna vart gränserna gick. Människor behöver struktur. Han fann de aldrig under vår tid, och när hans föräldrar tog sig an problemet var det försent.
Senast jag hörde något om honom var att han då satt i fängelse. Han har tidigare suttit i fängelse för att ha langat cannabis till minderåriga. På elva månader gjorde han en helomvandling verkligen.
Hoppar direkt till tredje personen. Jag hade andra begär ur ett förhållande än vad han hade. Jag upplevde att jag skulle ta hand om honom och han ville att jag skulle ta hand om honom. Min tanke är att man ska ta hand om varandra. För honom var det bara "honom" och för min del så vill jag att det skulle vara "vi" för att det ska räknas som ett förhållande. För mig så ska man i ett par göra saker ihop, inte att den ena gör saker medan den andra får vara med som en sidekick. Bröt kontakten med honom relativt snabbt, för att vara jag. Jag brukar kämpa in i det sista med att få en fungerande kommunikation annars. Min energi är dyrbar och jag lägger den inte på folk som inte ser ett värde i mig som person.
Andra personen var nog den enda som jag anser var ett riktigt förhållande. Även om jag aldrig älskade honom så älskade han mig. Det jag fastnade först hos honom var att han var extremt rolig och kvicktänkt. Han var smart och jätterolig. Precis det som jag hade behov av just då i mitt liv - glädje, om än ytlig sådan så var det ändå en form av glädje.
Vi hade väldigt kul ihop under våra nästan två år ihop. Han var social och flexibel. Skrattade mycket och hängde med mig i mitt tempo. Han var intresserad av att följa med mig dit jag önskade gå och han såg alltid till att ha sin hand uttsträckt för mig när vi skulle dra på grejer som han tyckte om.
Den enda av dessa tre jag räknat upp som varit mig trogen. Jag har inte behövt kämpa för att vara vacker utan han uppskattade mig för min person och inte endast mitt yttre. Han skröt inte om vårt sexliv eller om min kropp, även om folk frågade. Han besvarade bara deras frågor - i alla fall vad han yttrade. Han var inte jätteintresserad av sex. Däremot var han och jag intresserade av anime.
Vi flyttade ihop faktiskt och bodde tillsammans i ett år. Tillsammans skaffade vi oss min hund, som då var vår hund.
Problemet dök upp ett halvår innan jag valde att lämna och flytta ifrån honom. Han blev spelberoende. Han satt 24 7 och spelade World of Warcraft. Han struntade i skolan, han struntade i att ta hand om vår hund, han åt en pizza på kvällen bara, han blev tjock, han tog inte hand om sin hygien och så vidare. Ett matematiskt geni gick till spillo. Minns att hans mamma ringde mig och bad mig flytta tillbaka till honom. När jag sa att det inte fanns på min karta att leva med honom så sa hon "men flyttar du inte tillbaka måste ju jag ta hand om honom". Ja det är ju din jävla son så det är ditt ansvar och inte mitt, sa jag till henne. "Nä, han är 18 år nu så jag ska inte ta hand om honom. Och studentfest kan han glömma. Ingen idé att ha fest för någon som inte ens går i skolan" - ja så rabblade hon. Hon var säkert onykter med. Denna familj drack mycket alkohol. De snappsade till och med till kvällsmaten en tisdag. De tålde mycket alkohol dock för fulla blev de aldrig, inte i min närhet i alla fall.
Undran över varför jag har min hund och inte han? Han vanskötte min hund så förskräckligt. En dag kom jag hem efter jobbet på Lasarettet och fann då kisspölar, bajs, öppna fönster, inget vatten eller mat i min hunds skålar. Det var droppen. Han hade somnat efter en natts spelande. Sen hade han vaknat av att hans bror hade ringt honom och de skulle köra till en släktfest. Så hade han bara dragit utan att ha tagit hand om min hund. Där sa jag stopp. När jag jobbade så fick jag köra hem min hund till min mamma så fick hon passa honom, till mitt ex stora förtret. Han kände klart skam kan jag tänka mig, men jag gav inte honom fler chanser. Jag vägrade riskera min lilla bebis hälsa. Min hund var inte ens ett år gammal då.
Idag lever mitt ex på Irland med en av våra gemensamma vänner. Vännen har jobb, men mitt ex har inget och hade heller inget ordnat innan ahn flyttade dit. Känner igen det mönstret.
Genom senaste destruktiva relationen till en annan människa så har jag funnit ut vad jag vill ha. Genom honom insåg jag vad jag hade för behov och för begär av ett förhållande. Jag såg min egen mogenhet och utveckling.
TALK: Krama vargar for real
En dröm jag haft i många många år är att få se en varg in real life. Redan som småtting var vargar något som fascinerade mig oerhört. Jag hade massor av böcker med just fakta om varg och jag lånade böcker på biblioteket och kopierade massa bilder på vargar. Jag hade till och med ett vargspel som jag köpte för 300:- i CD affären på Center Syd i Löddeköpinge. Ett faktaspel där man kunde lyssna och se på hur vargarna talar, ylar och rör sig med mera.
Skulle kunna delge er som läser detta inlägg en massa fakta om vargen, men det får ni googla efter själva.
Av min sambo har jag fått en present som innefattar att han och jag ska åka till Kolmården och få vandra in i vargarnas inhägnad och vara där med de. Helt otroligt! Finns inte ord för hur glad jag blev! En helt underbar födelsedagspresent från 2010. Nu är det bestämt att vi ska dit i april och då även ta oss en tripp till Stockholm för att hälsa på vänner. Även gå en tur på slottet, spana in alla statyerna (jag är besatt av statyer), och sist men inte minst besöka B&Js glassbar! Finns en på Liseberg med jag vet, men den är inte lika huge som den i Stockholm.
Skulle kunna delge er som läser detta inlägg en massa fakta om vargen, men det får ni googla efter själva.
Av min sambo har jag fått en present som innefattar att han och jag ska åka till Kolmården och få vandra in i vargarnas inhägnad och vara där med de. Helt otroligt! Finns inte ord för hur glad jag blev! En helt underbar födelsedagspresent från 2010. Nu är det bestämt att vi ska dit i april och då även ta oss en tripp till Stockholm för att hälsa på vänner. Även gå en tur på slottet, spana in alla statyerna (jag är besatt av statyer), och sist men inte minst besöka B&Js glassbar! Finns en på Liseberg med jag vet, men den är inte lika huge som den i Stockholm.
Vargar är så stora djur. Var på Naturhistoriska museet i Göteborg vid tillfälle och fick då se en massa uppstoppade djur. Bland annat vargar och valpar. Jättehöga är de! Jag är ju väldigt van vid hundar i alla storlekar, men detta var verkligen kronan på verket. Fast ändå är min piercares hund betydligt större egentligen, men han är smal som rasen oftast är - en Irländsk varghund, framtagen för att döda björn och varg. Också ett mäktigt djur enligt mig.
Åh det ska bli så himla roligt att fara till Kolmården och Stockholm en helg! Bo på hotel, inte laga någon mat alls och bara ta in allt man kan av allt.
Åh det ska bli så himla roligt att fara till Kolmården och Stockholm en helg! Bo på hotel, inte laga någon mat alls och bara ta in allt man kan av allt.
TALK: Byte av efternamn
Många av er vet säkerligen redan att jag tänker skifta efternamn. Detta på grund av att jag inte vill att min pappas släkt ska ta creds för mina karriärsprestationer. I den delen av släkten gäller bara status så som hög utbildning pengar så har man detta så ligger man högst på listan. Utan att egentligen ha själv valt det så har jag placerats högst upp på hierarkistegen över status, men jag önskar inte ha någon slags form av kontakt med den sidn av släkten alls. De är inte ute efter mig som person utan ute efter mina karriärsverk för att visa upp de för folk runt omkring. Jag får inte skryta om min egen framgång utan bara de inför andra.
Nu har jag valt att lägga efternamnsbytet åt sidan ett slag. Sen något år tillbaka har min syster och jag börjat umgås en hel del med vår "käre" fars ena kusin och hennes två döttrar. De tre har samma efternamn som mig. Därav finns det folk som man känner en koppling till och kan stå för sitt efternamn igen.
Det är en underlig känsla att kunna känna samhörighet med släktingar igen. Jag har levt i en avsaknad av detta sen säkert 10 år tillbaka. När jag var liten var släkten viktig, men av olika anledningar är den inte det längre. Idag umgås jag med de som ger mig något och som upplever att jag kan ge de något. Vänner som släkt. Endast dessa tre själar tillfredsställer mig på ett mentalt sätt. Att få höra fjäsk, höra skitsnack om andra släktingar, höra gnäll, höra tjat, höra prat om pengar, höra prat om olika människors värden med mera är inget för mig. Inte underligt då att jag håller mig undan sådana individer. Personer som ser karriär som endast utbildning, yrke och pengar är för mig väldigt sorgliga och tragiska människor. De skulle bara veta vad mycket de går miste om.
Nu har jag valt att lägga efternamnsbytet åt sidan ett slag. Sen något år tillbaka har min syster och jag börjat umgås en hel del med vår "käre" fars ena kusin och hennes två döttrar. De tre har samma efternamn som mig. Därav finns det folk som man känner en koppling till och kan stå för sitt efternamn igen.
Det är en underlig känsla att kunna känna samhörighet med släktingar igen. Jag har levt i en avsaknad av detta sen säkert 10 år tillbaka. När jag var liten var släkten viktig, men av olika anledningar är den inte det längre. Idag umgås jag med de som ger mig något och som upplever att jag kan ge de något. Vänner som släkt. Endast dessa tre själar tillfredsställer mig på ett mentalt sätt. Att få höra fjäsk, höra skitsnack om andra släktingar, höra gnäll, höra tjat, höra prat om pengar, höra prat om olika människors värden med mera är inget för mig. Inte underligt då att jag håller mig undan sådana individer. Personer som ser karriär som endast utbildning, yrke och pengar är för mig väldigt sorgliga och tragiska människor. De skulle bara veta vad mycket de går miste om.
KUL: Apropå kvinnliga underliv
COMMENTS: Min syster är hård
"Folk som är över 25 och jobbar som telefonsnackare på IT- och telekommunikationsbolag
är ju sådana som från första början inte har många brighta celler innanför pannbenet"
är ju sådana som från första början inte har många brighta celler innanför pannbenet"
- efter ett snack med ComHems kundtjänst, 2011.
Min syster är väldigt aggressivt dominant så hon
lyckades få en hel del stuff genom detta samtal.
Min syster är väldigt aggressivt dominant så hon
lyckades få en hel del stuff genom detta samtal.
Ny kategori!
COOKIE är ännu en ny kategori. Allt som handlar om bakverk med mera kommer jag se till att ha samlat där.
TALK: Ebba räddade mig
Igår morse vid klockan 09 hände något som gjorde att jag föll. Fick veta en sak som fick bägaren att rinna över för mig. Bägaren har varit på gränsen många gånger, men hade liksom börjat sänka sig av sig själv, men nu fylldes det på ordentligt igen.
Angående det som gjorde att det rann över för mig igår morse så tidigt kan jag egentligen inte göra något åt. I slutändan kommer jag ändå tvingas ta hand om spillrorna senare när det händelsen kommer i framtiden, men som Ebba sa igår "Du ska inte göra det denna gång".
Fått hur många mail och kommentarer som helst om detta. Folk har skrattat åt det och antagligen trott att jag också skulle skratta åt det, men det gör jag inte. Att de ens kontaktar mig är antagligen ett bevis för att jag står närmst. Därmed inte bara vi som ser det så utan även de runt omkring.
Detta är ett trauma för mig. Ett väldigt litet sådant jämfört med vad trauma står för och vad för trauman jag varit med om tidigare, men jag vill ändå räkna det som trauma. Att folk börjar med att förmedla skadeglädje till mig.. De vet inte vad jag känner utan tror att jag känner som de.
Närmsta tiden kommer jag ha kontakt med många av mina äldre vänskaper som jag vuxit upp med för att prata om detta som händer. Det är väl mitt sätt att få stöd i det. Jag har börjat använda mig mer av andra för att självläka, vilket enligt min terapeut är mycket bra och "normalt". I detta sammanhang är det i och för sig inte mig som samtalen kommer handla om utan om henne och minnen.
Angående det som gjorde att det rann över för mig igår morse så tidigt kan jag egentligen inte göra något åt. I slutändan kommer jag ändå tvingas ta hand om spillrorna senare när det händelsen kommer i framtiden, men som Ebba sa igår "Du ska inte göra det denna gång".
Fått hur många mail och kommentarer som helst om detta. Folk har skrattat åt det och antagligen trott att jag också skulle skratta åt det, men det gör jag inte. Att de ens kontaktar mig är antagligen ett bevis för att jag står närmst. Därmed inte bara vi som ser det så utan även de runt omkring.
Detta är ett trauma för mig. Ett väldigt litet sådant jämfört med vad trauma står för och vad för trauman jag varit med om tidigare, men jag vill ändå räkna det som trauma. Att folk börjar med att förmedla skadeglädje till mig.. De vet inte vad jag känner utan tror att jag känner som de.
Närmsta tiden kommer jag ha kontakt med många av mina äldre vänskaper som jag vuxit upp med för att prata om detta som händer. Det är väl mitt sätt att få stöd i det. Jag har börjat använda mig mer av andra för att självläka, vilket enligt min terapeut är mycket bra och "normalt". I detta sammanhang är det i och för sig inte mig som samtalen kommer handla om utan om henne och minnen.
Bilder säger ibland mer än tusen ord som är oförmögna att beskrivas.
Ebba kan måla med alla ord, konkreta som abstraka på ett otroligt sätt.
Hon fångar up alla ens nerver i hela kroppen och man börjar se helheten.
Ebba kan måla med alla ord, konkreta som abstraka på ett otroligt sätt.
Hon fångar up alla ens nerver i hela kroppen och man börjar se helheten.
Ny kategori!
KNOWN FRIENDS är ännu en ny kategori här i bloggen. Jag vill inte skriva om vänner rent generellt i min blogg egentligen, men somliga av de som redan är kända i Sverige eller längre bort än så känner jag att jag ändå kan skriva om i bloggen mera öppet.
Jag vill ju väldigt gärna skriva om de vänner jag har och vad de betyder för mig. Dock är som sagt min blogg inte lämpad för detta på grund av mitt yrke.
Nu får jag i alla fall utlopp för detta begär jag har. Tack vara Darkside.se och Facebook kan man utföra andra inlägg som blir mer privata och endast till för folk man vet vilka de är.
Jag vill ju väldigt gärna skriva om de vänner jag har och vad de betyder för mig. Dock är som sagt min blogg inte lämpad för detta på grund av mitt yrke.
Nu får jag i alla fall utlopp för detta begär jag har. Tack vara Darkside.se och Facebook kan man utföra andra inlägg som blir mer privata och endast till för folk man vet vilka de är.
KNOWN FRIENDS: En rolig väninna till mig
En väldigt härlig och tokig människa som jag verkligen så tacksam över att ha i mitt liv är älskade Marj.a Det finns få personer som jag mött under mitt liv som jag verkligen fastnat för lite extra. En av de är Marja.
Vi träffades sommaren 2008 på samma arbetsplats där Marja var timanställd och jag sommarvikarie. Jag minns att stod och åt kakor ensam på avdelningen då Marja plötsligt dök upp i köket. Haha!
Efter några månaders bekantskap berättade Marja för mig att hennes första tanke om mig var "Shit hon måste ha ADHD". Dock så sa Marja direkt efteråt att hon insett med tiden att det inte var ADHD utan att jag är sådan som person: livlig, oberäknelig, märklig humor och skrattar mycket.
En jul bakade vi pepparkakor ihop. DET om något var intressant! jag hade gjort tre kilo pepparkaksdeg och vi gjorde alla möjliga figurer av detta. Marja är väldigt kreativ så hon gjorde väldigt speciella kakor får jag ju framföra. Hon lyckades göra en kuk av en godissvamp bland annat.
Anledningen till att vi går ihop så väl är för att vi är konstiga båda två och dras till det som "normalt" inte ses som jätteattraktivt alla gånger. Sen är vi bäst på att lira LBP.
Att hon är rolig har resulterat i att hon är idag en relativt famous komiker och hon jobbar stenhårt för det. Ett program hon har på SVT Play idag heter Nöjesrepportern - hittar nöjet i det tråkiga
Vi testade Singoalla lakritz en dag.
Efter några månaders bekantskap berättade Marja för mig att hennes första tanke om mig var "Shit hon måste ha ADHD". Dock så sa Marja direkt efteråt att hon insett med tiden att det inte var ADHD utan att jag är sådan som person: livlig, oberäknelig, märklig humor och skrattar mycket.
En jul bakade vi pepparkakor ihop. DET om något var intressant! jag hade gjort tre kilo pepparkaksdeg och vi gjorde alla möjliga figurer av detta. Marja är väldigt kreativ så hon gjorde väldigt speciella kakor får jag ju framföra. Hon lyckades göra en kuk av en godissvamp bland annat.
Anledningen till att vi går ihop så väl är för att vi är konstiga båda två och dras till det som "normalt" inte ses som jätteattraktivt alla gånger. Sen är vi bäst på att lira LBP.
Att hon är rolig har resulterat i att hon är idag en relativt famous komiker och hon jobbar stenhårt för det. Ett program hon har på SVT Play idag heter Nöjesrepportern - hittar nöjet i det tråkiga
Marja är bäst i hela världen på att göra Chailatte.
Dessa förtärde vi hemma hos Marja ihop med en
stor skål med avocados ståendes på bordet bredvid.
Dessa förtärde vi hemma hos Marja ihop med en
stor skål med avocados ståendes på bordet bredvid.
TALK: Narcissism - en strukturerad ondska
Jag älskar kommunikation och jag älskar att prata och lyssna på intressanta människor. Alla människor för mig har en egen unik saga inom sig som jag uppskattar att få ta del av. Människor är alla unika och speciella. Det är intressant hur folk skapas.
En av de värsta psykiska åkommor man kan ha, enligt mig, är narcissism. Asocialt beteende är också en kvot för sig, men oftast tappar man de redan i tonåren. Fullt utvecklad narcissister kan vandra bland oss utan att de syns egentligen.
"Narcissister har starka behov av att känna sig uppskattade. Stark känsla av att själv vara den viktiga och saknar förmåga att se andra personers känslor. Sätter sig själv i ljuset, jämför sig med andra konstant och nedvärderar andras arbeten. Dagdrömmer om seger, uppmärksamhet och makt. De förväntar sig att alla runt omkring ska se de som bäst, att de ska få vissa privilegier och rättigheter fastän de inte presterat något för det. De är malliga och anser sig vara unika. Omedvetet eller medvetet söker de sig till socialt svaga vänner för att då lättare kunna sätta sig över dem. De behöver få uppskattning och bekräftelse av andra för att deras självförtroende ska vara på max. De förväntar sig ett högt välkomnande. De reagerar som små barn och pratar bara om sig själva. Självcentrerade och ”kalla” mot andra människor. De bara tar utan att ha en tanke på att ge. Blir väldigt lätt avundsjuk på andra".
- direkt taget ur en av mina personlighetspsykologiska böcker skriven av David Buss och Randall J. Larsen (2006).
Under en perioder på många år har jag haft en kontakt med en person som erhållit sig alla dessa drag. Jag vet inte hur många exempel per mening jag kan återge och många av meningarna har personen ifråga själv bekfräftat att "det ÄR sanningen". Sanningen är något som denne person bestämmer och skapar.
Man får liksom tala genom praktiska handlingar. Det tar så mycket energi och man får heller inget tillbaka.
En bekant till mig berättar att hon levt med samme person som uppvisat dessa drag ovanbeskrivet. För mig blir det extra tydligt då hon berättar om ett samtal som hon fick av honom när hon valt att flytta ifrån honom att han tänkte behålla en av katterna de hade ihop då ingen kunde ändå bevisa att min bekanta ägde den ena katten då det inte fanns några papper på henne. Dealen de hade var att de skulle ta en katt var, men min bekantas motpart valde att se till att behålla båda. Efter 20 minuter där min bekanta skrikit och gråtit över detta så säger motparten helt lugnt ”Men det är klart du ska få katten, jag ville bara kolla vem av oss två du brydde dig mest om”.
För mig är detta omöjligt att egentligen prata om. Sådant här förekommer ju bara i dockusåpor och inte bland civiliserade individer, trodde jag. Denna katt var min bekantas barn. Hennes älskade bebis och så hotar en person hon levt ihop med att hon aldrig mer ska få se sin flicka igen. För att sedan framföra att det bara var ett test som gynnade honom och hans avvikande, utifrån samhällets normer, begär.
Horribelt. Finns inte ord för det. Jag hade kunnat döda i sådana sammanhang. Kan verkligen känna den dödsångest som min bekanta måste känt just då, jag själv har ju hund. Vet inte hur många gånger jag sagt till min sambo när han varit ute med min hund och han bundit honom utanför affären, fast jag sagt att det inte får förekomma, att försvinner min hund så kommer han också göra det. Så starka känslor kan man ha för sitt djur.
Sist jag skrev ett liknande inlägg riktat mot samma person fick jag över 250 kommentarer på detta. Inte en enda kunde jag godkänna då det dels stod mitt namn med och dels var det kränkande yttranden mot personen jag hade riktat inlägget mot, med namn. Jag antar att samma mängd kommentater kommer även denna gång, men återigen måste jag meddela att jag inte kan godkänna sådana inlägg. Det är inte bloggens syfte.
Jag har bytt mobilnummer på grund av stalking som polisen kallar det så fint så kommer maila mina vänner det nya senare. Frågor om saken kan även denna gång talas om vid offentliga eller privata sammanhang.
Jag skulle lyssnat på min "syster" från första början, och även ni andra. Att vilja ha med mig vid ett offentligt sammanhang bara som en "fullt ytlig trofé" bådar asbolut inte gott. Jag är betydligt mer än mitt yttre. Det kan min karriär inom mitt universitetsyrke påvisa.
Som narcissist ser man bara sig själv för man kan bara se sig själv. Därav har jag också förförståelse för denna psykiska funktionsnedsättning, men för mig är det ingen ursäkt. Har man nått över 20 års åldern bör man vara så pass medveten om sig själv att när man inte lyckas följa sociala normer som finns bland majoriteten så får man göra något åt det. Att jobba med psykisk ohälsa är en sak, men att tvingas torteras med den under privatlivet är för mig inte acceptabelt. Intellektuellt funktionshindrade måste anpassa sig till de "normalas" värld och samma krav har de med psykisk funktionsnedsättning. Det är sällan rätt på en och fel på många.
Jag är otroligt glad om min egen medvetenhet. Synd att denne person inte uppnått samma insikt och troligtvis inte kommer nå dit heller. Tragiskt i och med vi bara har ett liv att leva just nu.
En av de värsta psykiska åkommor man kan ha, enligt mig, är narcissism. Asocialt beteende är också en kvot för sig, men oftast tappar man de redan i tonåren. Fullt utvecklad narcissister kan vandra bland oss utan att de syns egentligen.
"Narcissister har starka behov av att känna sig uppskattade. Stark känsla av att själv vara den viktiga och saknar förmåga att se andra personers känslor. Sätter sig själv i ljuset, jämför sig med andra konstant och nedvärderar andras arbeten. Dagdrömmer om seger, uppmärksamhet och makt. De förväntar sig att alla runt omkring ska se de som bäst, att de ska få vissa privilegier och rättigheter fastän de inte presterat något för det. De är malliga och anser sig vara unika. Omedvetet eller medvetet söker de sig till socialt svaga vänner för att då lättare kunna sätta sig över dem. De behöver få uppskattning och bekräftelse av andra för att deras självförtroende ska vara på max. De förväntar sig ett högt välkomnande. De reagerar som små barn och pratar bara om sig själva. Självcentrerade och ”kalla” mot andra människor. De bara tar utan att ha en tanke på att ge. Blir väldigt lätt avundsjuk på andra".
- direkt taget ur en av mina personlighetspsykologiska böcker skriven av David Buss och Randall J. Larsen (2006).
Under en perioder på många år har jag haft en kontakt med en person som erhållit sig alla dessa drag. Jag vet inte hur många exempel per mening jag kan återge och många av meningarna har personen ifråga själv bekfräftat att "det ÄR sanningen". Sanningen är något som denne person bestämmer och skapar.
Man får liksom tala genom praktiska handlingar. Det tar så mycket energi och man får heller inget tillbaka.
En bekant till mig berättar att hon levt med samme person som uppvisat dessa drag ovanbeskrivet. För mig blir det extra tydligt då hon berättar om ett samtal som hon fick av honom när hon valt att flytta ifrån honom att han tänkte behålla en av katterna de hade ihop då ingen kunde ändå bevisa att min bekanta ägde den ena katten då det inte fanns några papper på henne. Dealen de hade var att de skulle ta en katt var, men min bekantas motpart valde att se till att behålla båda. Efter 20 minuter där min bekanta skrikit och gråtit över detta så säger motparten helt lugnt ”Men det är klart du ska få katten, jag ville bara kolla vem av oss två du brydde dig mest om”.
För mig är detta omöjligt att egentligen prata om. Sådant här förekommer ju bara i dockusåpor och inte bland civiliserade individer, trodde jag. Denna katt var min bekantas barn. Hennes älskade bebis och så hotar en person hon levt ihop med att hon aldrig mer ska få se sin flicka igen. För att sedan framföra att det bara var ett test som gynnade honom och hans avvikande, utifrån samhällets normer, begär.
Horribelt. Finns inte ord för det. Jag hade kunnat döda i sådana sammanhang. Kan verkligen känna den dödsångest som min bekanta måste känt just då, jag själv har ju hund. Vet inte hur många gånger jag sagt till min sambo när han varit ute med min hund och han bundit honom utanför affären, fast jag sagt att det inte får förekomma, att försvinner min hund så kommer han också göra det. Så starka känslor kan man ha för sitt djur.
Sist jag skrev ett liknande inlägg riktat mot samma person fick jag över 250 kommentarer på detta. Inte en enda kunde jag godkänna då det dels stod mitt namn med och dels var det kränkande yttranden mot personen jag hade riktat inlägget mot, med namn. Jag antar att samma mängd kommentater kommer även denna gång, men återigen måste jag meddela att jag inte kan godkänna sådana inlägg. Det är inte bloggens syfte.
Jag har bytt mobilnummer på grund av stalking som polisen kallar det så fint så kommer maila mina vänner det nya senare. Frågor om saken kan även denna gång talas om vid offentliga eller privata sammanhang.
Jag skulle lyssnat på min "syster" från första början, och även ni andra. Att vilja ha med mig vid ett offentligt sammanhang bara som en "fullt ytlig trofé" bådar asbolut inte gott. Jag är betydligt mer än mitt yttre. Det kan min karriär inom mitt universitetsyrke påvisa.
Som narcissist ser man bara sig själv för man kan bara se sig själv. Därav har jag också förförståelse för denna psykiska funktionsnedsättning, men för mig är det ingen ursäkt. Har man nått över 20 års åldern bör man vara så pass medveten om sig själv att när man inte lyckas följa sociala normer som finns bland majoriteten så får man göra något åt det. Att jobba med psykisk ohälsa är en sak, men att tvingas torteras med den under privatlivet är för mig inte acceptabelt. Intellektuellt funktionshindrade måste anpassa sig till de "normalas" värld och samma krav har de med psykisk funktionsnedsättning. Det är sällan rätt på en och fel på många.
Jag är otroligt glad om min egen medvetenhet. Synd att denne person inte uppnått samma insikt och troligtvis inte kommer nå dit heller. Tragiskt i och med vi bara har ett liv att leva just nu.
COOKIE: Cheesecake
En dessert som jag älskar är Cheesecake. Har gjort det några gånger. Någon gång har det varit original och någon gång med vitchoklad eller citron. Även blåbär och choklad har jag gjort. På ett bröllop jag var på så hade de jordgubbs Cheesecake till dessert.
Det som är så gott med Cheesecake är det smulna digestivekexen ihop med mjuk moussekrämaktig konsistens. Sen serveras den kall och den har en så fräsch smak.
Ebbselon gjorde både en botten på smulade digestivekex och en överdel. Det var sagolikt!
Kanske inte så odd att jag älskar glassen B&J Half Baked mest av alla B&J sorterna.
Edit: Cheesecake är inte detsamma som ostkaka, även om ostkaka också är gott.
Det som är så gott med Cheesecake är det smulna digestivekexen ihop med mjuk moussekrämaktig konsistens. Sen serveras den kall och den har en så fräsch smak.
Ebbselon gjorde både en botten på smulade digestivekex och en överdel. Det var sagolikt!
Kanske inte så odd att jag älskar glassen B&J Half Baked mest av alla B&J sorterna.
Edit: Cheesecake är inte detsamma som ostkaka, även om ostkaka också är gott.
KUL: Sleeping Beauty look a like
Jättemånga av mina vänner och bekanta har sagt att den Disney karaktär jag är mest lik utseende mässigt är Törnrosa.
Jag hade hellre varit lik en porrig Snow White. Var sju år sedan jag hade min naturliga blonda hårfärg.
KUL: Universitetslärarna använde MIG!
Jag har ju skrivit en C-uppsats förra terminen som hade som syfte att ta upp socialarbetarnas verkliga arbete och därmed höja statusen. Ett hårt arbetande folk som får ta emot kriser, trauma och problem stora som små.
En föreläsare jag hade förra veckan smyglyssnade på när en kurskamrat och jag snackades vid om våra uppsatser och opponering. Då kom hon fram till mig och frågade "Ursäkta, men är det du som skrivit "Ditt problem är mitt problem" rätt så nyligen?". Ja jo, det är ju jag svarade jag då. Då berättade föreläsaren att tre av universitetslärarna på institutionen för socialt arbete hade använt sig av min uppsats till deras debattartikel i senaste upplagan av ETC Göteborg! Helt jävla amazing!! Artikeln handlar om att socialarbetare är osynliga arbetare, men som utför synbara resultat.
Min handledare mailade mig tidigare idag och gratulerade mig och berättade att han pratat med en av de tre författarna till artikeln som jag redan känner till sen innan. Han var givetvis också imponerad (annars hade han väl inte varit så dum och använt uppsatsen).
Nä, det känns verkligen helt underbart att allt man gör numera flyter på utan hinder. Jag har förtjänat det då jag minsann har lagt ner min själ i mitt skolarbete och inrikting. Bekräftelse på hög nivå detta och den allra bästa formen av komplimang för mig! Lön för prestationer är för mig guld värt!
En föreläsare jag hade förra veckan smyglyssnade på när en kurskamrat och jag snackades vid om våra uppsatser och opponering. Då kom hon fram till mig och frågade "Ursäkta, men är det du som skrivit "Ditt problem är mitt problem" rätt så nyligen?". Ja jo, det är ju jag svarade jag då. Då berättade föreläsaren att tre av universitetslärarna på institutionen för socialt arbete hade använt sig av min uppsats till deras debattartikel i senaste upplagan av ETC Göteborg! Helt jävla amazing!! Artikeln handlar om att socialarbetare är osynliga arbetare, men som utför synbara resultat.
Min handledare mailade mig tidigare idag och gratulerade mig och berättade att han pratat med en av de tre författarna till artikeln som jag redan känner till sen innan. Han var givetvis också imponerad (annars hade han väl inte varit så dum och använt uppsatsen).
Nä, det känns verkligen helt underbart att allt man gör numera flyter på utan hinder. Jag har förtjänat det då jag minsann har lagt ner min själ i mitt skolarbete och inrikting. Bekräftelse på hög nivå detta och den allra bästa formen av komplimang för mig! Lön för prestationer är för mig guld värt!
KUL: MMA-galan
Ska på Mixed Martial Art galan den 26 februari!!
Massa hårda paket som bara nitar varandra utan hejd.
Det om något är underhållande i min värld! Jag har ju
börjat med thaiboxing igen, för er som inte visste, och
uppskattar ju fights - vilket kanske inte är så chockerande.
Anyway, var avundsjuka på lördag!
Massa hårda paket som bara nitar varandra utan hejd.
Det om något är underhållande i min värld! Jag har ju
börjat med thaiboxing igen, för er som inte visste, och
uppskattar ju fights - vilket kanske inte är så chockerande.
Anyway, var avundsjuka på lördag!
TALK: Studenten 2011
Inte många av er, som känner mig, vet att min syster och jag håller i vår yngsta brors studentfest. Helt otroligt egentligen att den lille skiten som är sex år yngre än jag tar examen från gymnasiet. Han har banne mig glidit sig igenom naturvetenskapliga programmet också.
Men häromväckan beställde vi studentmössa till lillen. På min tid fick man en lapp där man skulle fylla i vad man ville ha och sen lämnade man in den på skolan och efter någon månad fick man gå till någon sal på skolan och hämta sin mössa. Nu gör man allt via nätet och man kan beställa svarta mössor istället för vita, skriva en egen text, bestämma tygsorten inuti mössan och så vidare. Min hatt hade "statusbandet" på sig. Mörkgrönt (NV). Mer än så var det inte och mer än så ville jag inte ha heller.
Men i alla fall, nu så planerar och organiserar min syster och jag vår yngsta lillebrors studentfest. Inte så lätt som man hade hoppats på. Fordonet han ska åka stan runt på, maten, drickan, dessert, tårta, musik, sprit. Jag har börjat fila på en film där jag klippt in en massa roliga klipp på min lillebror från när han var liten. Han gjorde en hel del galna grejer. Han lärde sig köra cross innan han lärde sig cykla!
Något jag fastnade vid då min syster och jag ihop med vår lillebror gjorde en gästlista över vilka som vi ansåg skulle närvara främst. Min mammas släkt kommer inte närvara då de dels lever i Dalarna och är speciella på sitt håll och de pensionärerna som lever i Spanien vet jag dock inte än. På min pappas sida så lever alla i samma län, men ingen utom tre av de är välkomna på min lillebrors student. Ingen av de var välkomna på min heller i och för sig. De som är välkomna är min pappas ena kusin och hennes två döttrar. Vår farmor och farfar får inte komma, farfars syskon får inte komma, vår faster och kusiner får heller inte närvara and so on. Inte heller vår käre far får närvara. Han om någon är helt förbjuden till att ens befinna sig i samma stad.
Det var då jag tänkte på en sak. Min pappa har inte fått närvara vid någon av sina barns studenter. Han har fem barn varav två av de är födda samtidigt, och han har misslyckats på olika sätt att hålla en "normal" relation så pass väl att han nu snart har missat fyra studenter. Första studenten var 1998, andra studenten var 2005, tredje var 2009 och nu sista blir 2011. Fyra chanser och han sumpade alla. Då måste man uppleva sig själv vara patetisk. Individerna som känner personen i fråga, de som stuckit och de få som är kvar, tänker nog exakt samma.
Det bästa med festligheter är alltid desserten och maten, tycker jag. Det ser jag mest fram emot haha!
Men häromväckan beställde vi studentmössa till lillen. På min tid fick man en lapp där man skulle fylla i vad man ville ha och sen lämnade man in den på skolan och efter någon månad fick man gå till någon sal på skolan och hämta sin mössa. Nu gör man allt via nätet och man kan beställa svarta mössor istället för vita, skriva en egen text, bestämma tygsorten inuti mössan och så vidare. Min hatt hade "statusbandet" på sig. Mörkgrönt (NV). Mer än så var det inte och mer än så ville jag inte ha heller.
Men i alla fall, nu så planerar och organiserar min syster och jag vår yngsta lillebrors studentfest. Inte så lätt som man hade hoppats på. Fordonet han ska åka stan runt på, maten, drickan, dessert, tårta, musik, sprit. Jag har börjat fila på en film där jag klippt in en massa roliga klipp på min lillebror från när han var liten. Han gjorde en hel del galna grejer. Han lärde sig köra cross innan han lärde sig cykla!
Något jag fastnade vid då min syster och jag ihop med vår lillebror gjorde en gästlista över vilka som vi ansåg skulle närvara främst. Min mammas släkt kommer inte närvara då de dels lever i Dalarna och är speciella på sitt håll och de pensionärerna som lever i Spanien vet jag dock inte än. På min pappas sida så lever alla i samma län, men ingen utom tre av de är välkomna på min lillebrors student. Ingen av de var välkomna på min heller i och för sig. De som är välkomna är min pappas ena kusin och hennes två döttrar. Vår farmor och farfar får inte komma, farfars syskon får inte komma, vår faster och kusiner får heller inte närvara and so on. Inte heller vår käre far får närvara. Han om någon är helt förbjuden till att ens befinna sig i samma stad.
Det var då jag tänkte på en sak. Min pappa har inte fått närvara vid någon av sina barns studenter. Han har fem barn varav två av de är födda samtidigt, och han har misslyckats på olika sätt att hålla en "normal" relation så pass väl att han nu snart har missat fyra studenter. Första studenten var 1998, andra studenten var 2005, tredje var 2009 och nu sista blir 2011. Fyra chanser och han sumpade alla. Då måste man uppleva sig själv vara patetisk. Individerna som känner personen i fråga, de som stuckit och de få som är kvar, tänker nog exakt samma.
Det bästa med festligheter är alltid desserten och maten, tycker jag. Det ser jag mest fram emot haha!
TALK: Basal beskrivning av mitt arbete, temprament och livssyn
Jag är ivrig, intensiv, energisk och otålig. Jag är extremt flitig och har en stark arbetsvilja. Ibland kan jag upplevas som manisk inom vissa områden och ha en brådska om att få mina önskningar tillfredställda. Jag kan upplevas som oberäknelig och jag blir sällan osedd – med flit eller inte. Jag ger sällan upp. Jag vet mina mål som mitt liv går tämligen rak väg mot.
Jag tycker mycket mer än väl om att utföra ändamålsfyllda ting, framför att slippa ansträngning. Jag har mål som hägrar långt i fjärran och den allra största iver till att få dem förverkligade. Det är som om jag är uppslukad av en övertygelse och jag känner absolut inte någon gräns för hur långt jag kan gå för att realisera mina begär och mål.
Jag gör stark revolt mot mina hinder och de som försöker ha kontroll över mig. Det kan vara människor som sakliga ting. Det är ytterst få personer som jag tillåter inneha en auktoritet. När man behagat mig så är jag extremt generös och ger mycket av mig själv.
Min kropp och mina sinnen är energifyllda vilket riktas och glöder i en viss strävan mot diverse mål. Man skulle kunna säga att jag är en fanatiker i och med jag ger mig gärna hän i ett ändamål utan att vara aktsam om min egen förmåga till ansträngning eller göra halt vid sansade gränser.
Jag har förmågan att anta mig en ledarskapsposition och våga befinna mig i centrum, men utan att sätta mig över andra eller utan att lyssna på mina medmänniskors röst.
Jag har en stor anpassningsförmåga även i påfrestande situationer. Jag kan härda ut där andra flyr och glädjas åt framgångar som andra kallar obetydliga.
När jag är upprörd, vilket jag kan bli väldigt lätt, blir mitt tal som dysfasi och mitt verbala språk hinner inte med det jag tänker, men jag talar fritt från hjärtat. Jag måste ofta tygla mina känslor då de annars lätt kan ta över mig.
Även om jag har ett hett temperament så är jag kärleksfull och tillitsfull. Jag har även en stor portion humor. Jag älskar människor och att hjälpa de som söker efter hjälp. Jag är passionerad och lekfullt kreativ.
Jag gillar att lyssna på andra och gör detta mycket noggrant, men vad jag väljer att göra med informationen därefter bestämmer jag själv. Jag är som katalysator som hetsar fram reaktioner hos andra, men förblir själv utanför. Jag är nog ganska hemlig.
Jag lägger stor vikt vid allt som hör det känslomässiga till och understryker gärna vikten av vård, vördnad och välvilja. Något av mina största intressen är relationer människor emellan. Vidare har jag en stor lyhördhet för vad som döljer sig innanför det mänskliga skalet och jag försöker lyssna till hur det känns inombords, hur vi påverkas och reagerar. Det är den ”kännande människan” som ska vara den trendiga människan idag, enligt mig.
Jag är en person som vet hur man behåller en hemlighet och man ska lugnt kunna anförtro mig en hemlighet. Jag skyddar det som är, vad jag anser, en moraluppfattning och för mig är inget fel eller rätt så därmed utgör jag inga fördomar mot dem som öppnar sig mot mig. Jag uträttar många krig för mina nära och kära.
I grunden vill jag mig påstå att jag har en positiv livssyn då jag har en förtjusning över tillvarons oändliga möjligheter. Dock lever jag ganska otillfredsställt en del i och med jag aldrig får nog.
Det är viktigt för mig att jag får känna ett ständig utvecklande hos mig själv och att jag lämnar efter mig något till människorna bakom mig och efter världen. Det är också viktigt att jag får känna mig fri och obunden. Jag behöver ett fritt spelrum för att kunna göra mina saker.
Jag älskar de stora perspektiven. Allt från basala ting till detaljer och jag drar mig gärna långt från utgångspunkten. Jag tänker djupt och analyserar sin värld i avsikt att förstå dess innersta väsen. Jag grunnar mycket. Världen är oftast för mig till en början ett mysterium, men absolut inte olösligt och jag gör allt vad jag kan för att förstå det. Nyckelordet, för mig, för att leva är kunskap om kunskap.
För närvarande lever jag i en stolthet. ”Jag är” och jag ställer krav på andra liksom mig själv.
Rättvisan är definitivt något som jag slåss för, och då med övertygelse. En kompromiss är mer än välkommen, så länge den inte betyder den allra minsta avvikelse från det egentliga målet.
Inom mig finns den starka känslan av individens ansvar inför kollektivet, det vill säga att individen har rätt till all integritet, men ändå ska uppfylla sitt ansvar inför kollektivet.
Trotts allt så gillar jag lugn och ro och har stor respekt för de stunder där jag planerat in avslappning och att kunna varva ner.
TALK: Kristen motpol
Och det är därför jag gillar den, på säkert hundra olika sätt och beskrivningar.
NAGLAR: Franska omvänt i lila
BRÖST: Perfekt gjorda bröst
Fast den storleken satsar jag dock inte på till min lilla kropp.
COMMENTS: en kursansvariges beröm
"Det glädjer mig att du funnit kursen givande. För mig har det varit
ett nöje att ha dig med på kursen och få ta del av dina presentationer"
- kursansvarige i kursen Medvetandets socialpsykologi
TALK: Too much love kill us
Sometimes we love people so much that we have to be numb to it.
Because if we felt how much we actually love,
that would most certainly kill us.
That doesn´t make us bad people.
Our hearts are just too big.
Because if we felt how much we actually love,
that would most certainly kill us.
That doesn´t make us bad people.
Our hearts are just too big.
TALK: Jag HATAR tonåringar
Varför kanske man frågar sig nu då i och med jag faktiskt jobbar med tonåringar bland annat. Jag har sen flera flera år tillbaka starkt ogillat tonåringar, dels på grund av deras beteende och dels för deras icke utvecklade frontallob (där empati, mentalisering sitter). Är det något jag inte klarar så är det egocentriska självcentrerade individer med ingen som helst förmåga till smypati för en annan människa. Rent biologiskt kan de heller inte hjälpa det, men då behöver man ju inte ha med de att göra heller.
Nu precis för en halvtimma sedan så hade min hund och jag vår traditionella "gå ner i varv" stund därav vi bland annat låg och såg på Shakespeare in love och åt Ben & Jerrys. Från tomma intet blev det helt plötsligt en massa liv utanför min ytterdörr. Mellan 20-25 äldre tonåringar stod utanför och drack öl och rökte. Där jag bor är det liksom inomhus fast utomhus så att säga. Man går först igenom en port och kommer in i huset där det finns trappor till alla tre våningar och inne i huset finns då ytterdörrarna. Dessa yngre ungdomar väsnas i alla fall och jag tänker kolla läget genom att ta ut soporna samt ta hunden ut på en kort runda innan läggdags. Det jag möts av är att man står i vägen för mig när jag ska gå ut genom portarna, man försöker skrämma min hund så han blir arg, man petar på honom med skorna, och man får glopord efter sig när man bett ungjävlarna flytta på sig och gå hem och lägga sig istället. Jag gick över till grannen och så ringde jag polisen. Polisen var här på fem minuter. Snacka om "White woman in danger! Hurry!". Visade sig att ungjävlarna hade försökt komma ner till de båda bastuna och så har de lämnat kvar öl och fimpar efter sig. Dessutom vandaliserat två av portarna i ett av de andra husen.
Är lite väl upprörd när jag skriver detta och skulle väl egentligen behövt babbla av mig, men klockan är mycket och jag ska sova. Dessutom sover förhoppningsvis alla andra redan.
Näe alltså, fy fan för äckliga tonåringar. Deras föräldrar är inte mycket bättre som låter de vara ute en onsdagkväll. Jag vet att det är sportlovsdags nu, men alla vi andra normala dödliga jobbar faktiskt samt går i skolan ty universitetet inte har lov. Kallas för att lära sina skitungar att veta hut. Det är svårt att utveckla respekt för andra om man inte blir lärd i det eller för all del stöttad. Ungefär som att lära sig cykla eller något ännu simplare att borsta tänderna. Föräldrar ska vägleda sina barn. Här är ett exempel på föräldrar till 25 barn som misslyckats grundligt.
Nu precis för en halvtimma sedan så hade min hund och jag vår traditionella "gå ner i varv" stund därav vi bland annat låg och såg på Shakespeare in love och åt Ben & Jerrys. Från tomma intet blev det helt plötsligt en massa liv utanför min ytterdörr. Mellan 20-25 äldre tonåringar stod utanför och drack öl och rökte. Där jag bor är det liksom inomhus fast utomhus så att säga. Man går först igenom en port och kommer in i huset där det finns trappor till alla tre våningar och inne i huset finns då ytterdörrarna. Dessa yngre ungdomar väsnas i alla fall och jag tänker kolla läget genom att ta ut soporna samt ta hunden ut på en kort runda innan läggdags. Det jag möts av är att man står i vägen för mig när jag ska gå ut genom portarna, man försöker skrämma min hund så han blir arg, man petar på honom med skorna, och man får glopord efter sig när man bett ungjävlarna flytta på sig och gå hem och lägga sig istället. Jag gick över till grannen och så ringde jag polisen. Polisen var här på fem minuter. Snacka om "White woman in danger! Hurry!". Visade sig att ungjävlarna hade försökt komma ner till de båda bastuna och så har de lämnat kvar öl och fimpar efter sig. Dessutom vandaliserat två av portarna i ett av de andra husen.
Är lite väl upprörd när jag skriver detta och skulle väl egentligen behövt babbla av mig, men klockan är mycket och jag ska sova. Dessutom sover förhoppningsvis alla andra redan.
Näe alltså, fy fan för äckliga tonåringar. Deras föräldrar är inte mycket bättre som låter de vara ute en onsdagkväll. Jag vet att det är sportlovsdags nu, men alla vi andra normala dödliga jobbar faktiskt samt går i skolan ty universitetet inte har lov. Kallas för att lära sina skitungar att veta hut. Det är svårt att utveckla respekt för andra om man inte blir lärd i det eller för all del stöttad. Ungefär som att lära sig cykla eller något ännu simplare att borsta tänderna. Föräldrar ska vägleda sina barn. Här är ett exempel på föräldrar till 25 barn som misslyckats grundligt.
TALK: Svartsjuka hos väninnornas bästa väninnor
"Slåss om vänner och vänskap har man också fått göra. Alltid har det funnits någon som ansett sig vara en bättre vän än jag så därför har personen som, jag upplevt, försökt få bort mig, och andra säkerligen, ifrån den här personen. Antagligen mest för att den här personen vet att vår gemensamma vän eller väninna uppskattat mig, och de andra" - skrev jag i ett tidigare inlägg från i somras. Jag önskar fortsätta denna diskurs.
I helgen fick jag befara samma situation som ovan nämnt. Min väninnas väninna uppvisade ett tydligt agg över min närvaro. Min tanke var aldrig att ta min väninna ifrån någon under hennes fest och heller inte att hon skulle endast sitta med mig ständigt. Hon minglade runt så som jag och ibland möttes vi. Social norm på fester - tala inte bara med en utan med i regel alla.
Hennes väninna dock, som obviously var hennes bästa väninna enligt denna väninna själv, upplevde jag vara ganska bitter över min ankomst, hur vår gemensamma väninna mottog mig, hur hennes pojkvän talade fritt om att min väninna inte skrattar lika mycket som hon gör med mig samt att min present till min väninna var droppen. En svartsjuka och en revirskänsla är vad jag tänker på just nu då jag reflekterat klart över händelsen. Jag engagerade mig inte speciellt kring detta väl på plats, utan det var inte förrän denna bästa väninnan till vår gemensamma väninna började ställa frågor kring mitt modellande som jag insåg att något inte riktigt stämde. Jag räknar ju inte med att en person som jag inte träffat på minst två år ska ha en väninna som absolut måste skydda sig själv och vår gemensamma väninna från andra människor i deras omvärld. Jag förstår att det kanske inte är lätt att se ens bästa väninna lysa upp så som pojkvännen högt beskrev det för de närvarande och att det inte är en själv som står till denna förtjänst, utan en smal modell som från ingenstans dyker upp och tar allas attention. Har man inte setts på länge är det klart att många frågor önskas besvaras och mycket nyfikenhet existerar.
Men som sagt, vår gemensamma väninna minglade runt liksom jag. Det var egentligen inte förrän i slutet som vi umgicks mer nära när vi var två av få kvar på festen runt klockan fyra på morgonen. Då var inte ens den bästa väninnan kvar.
Något liknande har jag fått i perioder brottas med när det kommer till min "syster" och hennes bästa väninna. Så fort min "syster" nämner mig på ett eller annat vis, eller om jag själv nämner min "syster" - oftast via facebook så klart - så ska jämt denna bästa väninnan kommentera/gilla detta. Man känner sig nästan bevakad. Inte nog med det så upplever jag denna konkurrenskänsla spröda från denna bästa väninnan in real life as well.
Jag anser att detta är en vädligt egoistisk handling. "Detta är mitt och bara mitt". Att fungera som en mur mot omvärlden så ingen annan ska kunna nå det där som du själv vill ha, för dig själv. Vad vill den personen som du vill ha då? Tänker de på detta?
Jag väljer att i sådana lägen vara passiv, hålla mig undan tills blåsten lagt sig. Vid ett tillfälle har kontakten mellan min "syster" och mig varit i regel non existent på grund av att denna bästa väninnan tagit upp så mycket plats. Därmed har jag hållt mig undan för att slippa "slåss" och för att slippa bli av med energi som jag kan lägga på annat.
Upplever inte att det är jag som måste kämpa, för att då göra samma misstag som denna bästa väninnan. Jag kan tycka att det är den gemensamma väninnan åt oss som får vara den som styr och märker ut tydliga gränser för vad denne anser. Vad jag har för relation till min väninna eller min "syster" angår bara just oss två motparter. Vad sen de har för relationer till sina bästa väninnor angår just bara de motparterna. Tragiskt att dessa bästa väninnor ska likväl gå in och försöka styra andra relationer som de inte har någon anknytning till egentligen. Nästan lite omyndigförklarande.
I helgen fick jag befara samma situation som ovan nämnt. Min väninnas väninna uppvisade ett tydligt agg över min närvaro. Min tanke var aldrig att ta min väninna ifrån någon under hennes fest och heller inte att hon skulle endast sitta med mig ständigt. Hon minglade runt så som jag och ibland möttes vi. Social norm på fester - tala inte bara med en utan med i regel alla.
Hennes väninna dock, som obviously var hennes bästa väninna enligt denna väninna själv, upplevde jag vara ganska bitter över min ankomst, hur vår gemensamma väninna mottog mig, hur hennes pojkvän talade fritt om att min väninna inte skrattar lika mycket som hon gör med mig samt att min present till min väninna var droppen. En svartsjuka och en revirskänsla är vad jag tänker på just nu då jag reflekterat klart över händelsen. Jag engagerade mig inte speciellt kring detta väl på plats, utan det var inte förrän denna bästa väninnan till vår gemensamma väninna började ställa frågor kring mitt modellande som jag insåg att något inte riktigt stämde. Jag räknar ju inte med att en person som jag inte träffat på minst två år ska ha en väninna som absolut måste skydda sig själv och vår gemensamma väninna från andra människor i deras omvärld. Jag förstår att det kanske inte är lätt att se ens bästa väninna lysa upp så som pojkvännen högt beskrev det för de närvarande och att det inte är en själv som står till denna förtjänst, utan en smal modell som från ingenstans dyker upp och tar allas attention. Har man inte setts på länge är det klart att många frågor önskas besvaras och mycket nyfikenhet existerar.
Men som sagt, vår gemensamma väninna minglade runt liksom jag. Det var egentligen inte förrän i slutet som vi umgicks mer nära när vi var två av få kvar på festen runt klockan fyra på morgonen. Då var inte ens den bästa väninnan kvar.
Något liknande har jag fått i perioder brottas med när det kommer till min "syster" och hennes bästa väninna. Så fort min "syster" nämner mig på ett eller annat vis, eller om jag själv nämner min "syster" - oftast via facebook så klart - så ska jämt denna bästa väninnan kommentera/gilla detta. Man känner sig nästan bevakad. Inte nog med det så upplever jag denna konkurrenskänsla spröda från denna bästa väninnan in real life as well.
Jag anser att detta är en vädligt egoistisk handling. "Detta är mitt och bara mitt". Att fungera som en mur mot omvärlden så ingen annan ska kunna nå det där som du själv vill ha, för dig själv. Vad vill den personen som du vill ha då? Tänker de på detta?
Jag väljer att i sådana lägen vara passiv, hålla mig undan tills blåsten lagt sig. Vid ett tillfälle har kontakten mellan min "syster" och mig varit i regel non existent på grund av att denna bästa väninnan tagit upp så mycket plats. Därmed har jag hållt mig undan för att slippa "slåss" och för att slippa bli av med energi som jag kan lägga på annat.
Upplever inte att det är jag som måste kämpa, för att då göra samma misstag som denna bästa väninnan. Jag kan tycka att det är den gemensamma väninnan åt oss som får vara den som styr och märker ut tydliga gränser för vad denne anser. Vad jag har för relation till min väninna eller min "syster" angår bara just oss två motparter. Vad sen de har för relationer till sina bästa väninnor angår just bara de motparterna. Tragiskt att dessa bästa väninnor ska likväl gå in och försöka styra andra relationer som de inte har någon anknytning till egentligen. Nästan lite omyndigförklarande.
TALK: No more sms
Förnärvarande kan jag inte läsa någons sms. Därmed: var vänliga att sluta klaga. För mig blir det brist på respekt.
COMMENTS: Oberäknelig
"Du är så oberäknelig i det du säger och gör! Fast på ett positivt sätt!"
- en ny klasskamrat jag börjat lära känna
och som börjat lära känna mig, 2011
- en ny klasskamrat jag börjat lära känna
och som börjat lära känna mig, 2011
KUL: Jobbar varannan vecka
Av olika anledningar så har jag bett min chef om att se över mitt arbetande då jag upplever mig själv jobba för mycket och ofta. Detta har min chef tydligen tagit sig an! Antar att det är vinst för oss båda - jag får jobba så mycket som jag upplever mig kunna för att arbetet ska vara hälsosamt för mig, och min chef ser det hela som en ekonomisk vinst då min chef sparar en del på det.
Enligt mitt nya schema som startar idag så jobbar jag i regel bara varannan vecka. Nästan helt ledig två veckor varje månad. Det är verkligen så himla skönt! Då kommer jag känna att jag räcker till, både i mitt yrkesliv och i mitt privata sociala liv.
Enligt mitt nya schema som startar idag så jobbar jag i regel bara varannan vecka. Nästan helt ledig två veckor varje månad. Det är verkligen så himla skönt! Då kommer jag känna att jag räcker till, både i mitt yrkesliv och i mitt privata sociala liv.
KUL: Min humor, igen
Pearl as a landlord.
Gammalt klipp, men även om det är några år sedan så finner jag den vara superb.
Gammalt klipp, men även om det är några år sedan så finner jag den vara superb.
TALK: Borderline case
See it in my face that's turned to ice,
and when I smiles I show the lines of sacrifice.
Born on different sides of life,
but we feel the same and feel all of this strife.
Turn around and I'll be there,
even when there's a scar right through my heart,
but I'll bare it again.
I thought we were the human race,
but we were just another borderline case,
and the stars reach down and tell us that there's always one escape.
KUL: Dvärgarna är utbytta
Snövit har fått några dvärgar utbytta av en av mina bröder:
Toker
Tröger
Dryger
Bitter
Looser
Rullstoler
Hitler
KUL: Hemma hos min äldre lillebror
Man blir bjuden på kukglass och på väggarna kan man
skåda världen uppochner samt vittna uppätna valpar.
Min brors B-day present.
KUL: Jag - jämförd med en dominant stark kvinna
Vet inte om jag tidigare framfört detta, men min mamma jämförde min syster och mig precis med den dominanta och starka Lovis, mamman till Ronja Rövardotter. Min mamma sa att när min tvilling och jag föddes så skulle hon skydda dessa bebisar mot allt ont i världen. Till exempel mot dumma pojkvänner med mera.
Men så bytte hon tanke när min syster och jag var i fyra års åldern. Då insåg hon att det snarare måste bli våra pojkvänner som hon måste skydda, ifrån oss.
I scenen som min mamma tar upp som exempel från Ronja Rövardotter är då hövdingen och pappan Mattis ska ut och röva med sina rövare och lämnar då Lovis och Skalle-Per med Ronja hemma.
"Håll nu din hand över Lovis", säger Mattis till Skalle-Per och Skalle-Per börjar skratta. "Ja om det ska komma någon ogärningsman eller så", menar Mattis. Då fortsatte Skalle-Per: "Om det kommer någon ogärningsman som vill ha kontakt med Lovis får jag nog hålla min hand över ogärningsmannen du!".
Men så bytte hon tanke när min syster och jag var i fyra års åldern. Då insåg hon att det snarare måste bli våra pojkvänner som hon måste skydda, ifrån oss.
I scenen som min mamma tar upp som exempel från Ronja Rövardotter är då hövdingen och pappan Mattis ska ut och röva med sina rövare och lämnar då Lovis och Skalle-Per med Ronja hemma.
"Håll nu din hand över Lovis", säger Mattis till Skalle-Per och Skalle-Per börjar skratta. "Ja om det ska komma någon ogärningsman eller så", menar Mattis. Då fortsatte Skalle-Per: "Om det kommer någon ogärningsman som vill ha kontakt med Lovis får jag nog hålla min hand över ogärningsmannen du!".
TALK: Vårdoft i Skåne
Jag har ju skrivit i ett tidigare inlägg om hur mycket jag tycker om att känna doften av skånsk vinter och snö. Nu när min mamma, syster och jag var ute med hundarna så sken solen även om den låg lågt på himlen och det var frost ute, men inte kallt och det doftade verkligen vår. Det inger verkligen en sådan känsla av lugn och styrka.
Solen är fortfarande helt perfekt och familjen ska ner och bada vid Lomma T-brygga. Nog för att jag är helt förälskad i doften och vädret utanför stan och all stress och oljud, men så kul är det inte att i bikini underdel uppvisa ett sådant självdestruktivt beteende som att trycka ner sig själv i ett ishav. Min mamma och min syster uppskattar det dock, men är skeptisk till att min bror och min vän tycker om det. Jag hatar det, fast det är ändå en skräckblandad förtjusning.
Solen är fortfarande helt perfekt och familjen ska ner och bada vid Lomma T-brygga. Nog för att jag är helt förälskad i doften och vädret utanför stan och all stress och oljud, men så kul är det inte att i bikini underdel uppvisa ett sådant självdestruktivt beteende som att trycka ner sig själv i ett ishav. Min mamma och min syster uppskattar det dock, men är skeptisk till att min bror och min vän tycker om det. Jag hatar det, fast det är ändå en skräckblandad förtjusning.
TALK: Je vais attendre ici
Je vais être ici.
Pourquoi?
Je vais attendre ici.
Pour quoi?
Je vais attendre pour vous.. si.. vous venez ici, vous me trouverez.
Je promets.
TALK: La vie fait souffrir
La vie fait souffrir, des anges. Mais je crois en demain. Je sais qu'il y a
quelque chose de plus beaux et de plus grand qui nous attend. Toi et moi.
quelque chose de plus beaux et de plus grand qui nous attend. Toi et moi.
COMMENTS: Handledaren till min uppsats
"Har läst klart din uppsats nu som en helhet och det
är bara och köra! Och du. Riktigt jävla bra jobbat!"
är bara och köra! Och du. Riktigt jävla bra jobbat!"
- min handledare under min C-uppsats 2010
TALK: En önskan från vännerna
I och med jag i perioder är mindre social och ibland mer social hos mina vänner så har x antal personer nu bett mig vara mer personlig i min blogg. Detta är inget jag vill egentligen på grund av, för mig, bloggens syfte samt för att jag har det yrke jag har.
Nu när jag tänkt ett bra tag på detta önskemål så har jag kommit på en lösning. Jag har skapat en ny kategori: Veckans - där kommer jag skriva vad jag haft för mig under veckan som passerat. Långt ifrån allt, men de punkter som berört mig mest. Kommer med största sannolikhet vara en del från skolan och jobbet i och med det är det som mina vänner frågar om mest.
Himla kul att ni intresserar er så för mitt plugg och arbetsuppdrag. Många av er har rätt när ni säger att det händer så himla mycket för mig inom båda områdena och att många av sakerna inte hade kunnat räknas med. Både bra och dåligt anser jag. Dåligt när saker bara plötsligt dyker upp vad det gäller skolan, men att saker och ting plötsligt dyker upp på jobbet är ju något man vant sig att det gör. Men ja, jag blir lika förvånad var gång över hur "stora" dessa plötsliga ting blir.
Nu när jag tänkt ett bra tag på detta önskemål så har jag kommit på en lösning. Jag har skapat en ny kategori: Veckans - där kommer jag skriva vad jag haft för mig under veckan som passerat. Långt ifrån allt, men de punkter som berört mig mest. Kommer med största sannolikhet vara en del från skolan och jobbet i och med det är det som mina vänner frågar om mest.
Himla kul att ni intresserar er så för mitt plugg och arbetsuppdrag. Många av er har rätt när ni säger att det händer så himla mycket för mig inom båda områdena och att många av sakerna inte hade kunnat räknas med. Både bra och dåligt anser jag. Dåligt när saker bara plötsligt dyker upp vad det gäller skolan, men att saker och ting plötsligt dyker upp på jobbet är ju något man vant sig att det gör. Men ja, jag blir lika förvånad var gång över hur "stora" dessa plötsliga ting blir.
COMMENTS: Dagens bästa
"Dagens kram: *mitt namn* <3 "
" Dagens bästa: *mitt namn* kom hit"
" Dagens kärlek: *mitt namn* "
- Angel, 2011-02-08
Du är för söt.
KUL: Vackert med dödssymboler om halsen
Helt magnefik enligt mig.
KUL: Fler kan detta med pannkakor
Var tidigare hemma hos min "systers" lillasyster och hennes storebror och åt pannkakor. Jag anser att mina egna pannkakor är gudomliga och att jag är en hejare på att grädda pannkakor, och även "systerns" lillasyster är detta märkte jag. Gud vad det är underbart med pannkakor!
Förr var jag inte så speciellt intresserad av våfflor eller pannkakor. Det var något med min mammas sätt att tillaga de som gjorde att man inte riktigt fann det vara njutningsfullt att äta de. Det var liksom för flottigt och mättande. Blev så förvånad när jag efter att jag flyttade hemifrån som sjuttonåring upptäckte att de pannkakor som jag gräddade blev betydligt mindre flottiga och likdom mer släta och tunna. I och med jag är så kass på att laga mat annars då tålamod och intresse avsaknas så är jag pretty prod över mig själv och min förmåga att skapa utmärkta och uppskattade pannkakor. Tycker man sen inte om dem och nu fallet skulle vara som sådan så tar jag gärna dina med!
På pannkakpr brukar jag variera mellan grädde, hallon, blåbär, äppelmos, drottningsylt, kanel, socker och smör. Mi "systers" lillasyster och storebror sa att man kan också ha kryddstark korv inlindad i pannkaka. Nog för att jag ätit crêpes med diverse fyllning, men korv. Det har jag inte hört talas om tidigare.
Förr var jag inte så speciellt intresserad av våfflor eller pannkakor. Det var något med min mammas sätt att tillaga de som gjorde att man inte riktigt fann det vara njutningsfullt att äta de. Det var liksom för flottigt och mättande. Blev så förvånad när jag efter att jag flyttade hemifrån som sjuttonåring upptäckte att de pannkakor som jag gräddade blev betydligt mindre flottiga och likdom mer släta och tunna. I och med jag är så kass på att laga mat annars då tålamod och intresse avsaknas så är jag pretty prod över mig själv och min förmåga att skapa utmärkta och uppskattade pannkakor. Tycker man sen inte om dem och nu fallet skulle vara som sådan så tar jag gärna dina med!
På pannkakpr brukar jag variera mellan grädde, hallon, blåbär, äppelmos, drottningsylt, kanel, socker och smör. Mi "systers" lillasyster och storebror sa att man kan också ha kryddstark korv inlindad i pannkaka. Nog för att jag ätit crêpes med diverse fyllning, men korv. Det har jag inte hört talas om tidigare.
Pannkaksgräddaren denna kväll fick detta par fast i silver av mig.
Jag har ett par själv. Enkla, men ändå intressant och ger karaktär.
KUL: Måsten att bära
Jag är numera beroende av:
- Jeggins - leggins + jeans. Stuprörsjeans är ju det jag i regel endast använder i jeansform. Leggins är super sköna att bära och man kan röra sig och sitta i ställningar som kräver att man är mer rörlig. Därav så är jeggins perfekta! Ser ut som stuprörsjeans, men är lika rörliga och mjuka som leggins. Har hur många olika par som helst nu. Till och med dubbletter..
- Nagellack - kanske märkts i tidigare inlägg att jag har blivit beroende av att köpa nagellack, men också att måla naglarna i olika varianter och former samt klä naglarna i glitter och pärlor.
- Örhängen - stora sådana! Gärna runda eller lite längre. Det är en skör gräns vad för små och för stora går, men som tur är finns det ju speglar i affärerna så man kan se om man klär i det man önskar köpa eller inte.
Några exempel på jeggins.
Några exempel på vad jag menar med stora örhängen.
KUL: Påbörjat DOA outfit - time to get ready
Har bestämt mig för att bli klar med denna. Kommer sätta min
personliga prägel på den. Outfiten lär inte visas upp i denna blogg dock.
NAGLAR: Fransk mörkblå med rosa sten
COMMENTS: Äta banan för pengar
"Ja det finns säkert någon som vill betala grova pengar för en bild där Du äter banan"
- Tepa, 2011. Se tidigare inlägg.
- Tepa, 2011. Se tidigare inlägg.
COMMENTS: Delat säng med mig
"Har man delat säng med dig överlever man nog allt"
- piliF, 2011. Han skulle sova och jag ville babbla.
- piliF, 2011. Han skulle sova och jag ville babbla.
KUL: Äta banan
BRÖST: Små bröst och hårig
Tänkte lägga mig framför TVn och slappna av lite efter helgens bravader och kolla The Magdalene sisters, vilken jag blev tipsad om av en väninna. Trodde jag skulle få ligga i tredje rummet/mysrummet med min hund och slappa , men så kikade sporadiskt en vän förbi. Jag ogillar starkt att man överraskar mig så med att helt random stå utanför min dörr, men märkligt nog så reagerade jag inte så starkt vid det, även om jag fortfarande inte vill att folk gör så. Vet att det har med min uppväxt att göra, då min käre far och även min farfar är två sådana män som anser att även om man är mitt uppe i något eller har planerat något så kunde de få för sig helt plötsligt annat, vilket resulterade i att man fick inte gjort det man skulle göra samt fick ställa in saker. Mindre trivsamt. Hatar det.
Men min vän hade med sig B&J Half baked så jag lugnade snabbt ner mig.
Men min vän hade med sig B&J Half baked så jag lugnade snabbt ner mig.
Filmen handlar om tre tonårs flickor som blir borstkickade av sina föräldrar till ett katolskt hem för flickor som syndat. Flickorna hamnar där av olika anledningar: en för att hon var för vacker och flörtig, en annan är för att hon blev våldtagen av sin kusin och den tredje för att hon fött barn utanför äktenskapet. Deras familjer skickar iväg de på grund av att de inte följt de traditionella och gällande normerna så familjen tvingas skämmas över de. Filmen är baserad på verkliga händelser och det är inga trevliga handlingar eller arbeten som flickorna och kvinnorna utsätts för.
Något som jag reagerade på under filmen var en scen där alla kvinnorna tvingades göra lite träning nakna i badrummet inför nunnorna som körde med de. En av nunnorna mobbade de för deras kroppar. Hon gjorde tre tävlingar: vem som har den största gumpen, vem som är hårigast där nere och (givetvis) vem som har minst bröst.
Något som jag reagerade på under filmen var en scen där alla kvinnorna tvingades göra lite träning nakna i badrummet inför nunnorna som körde med de. En av nunnorna mobbade de för deras kroppar. Hon gjorde tre tävlingar: vem som har den största gumpen, vem som är hårigast där nere och (givetvis) vem som har minst bröst.
Här står de allihop och blir kränkta för deras kroppar.
Klart att jag hänger upp mig på tävlingen angående vem som har minst bröst. Nunnan hånade den tjej som hade minst bröst och den som hade störst bröst fick fin komplimanger. Återigen, stora bröst var mer attraktivt förr och denna trend hänger i sig än idag.
Det är ganska många killar som framför att de uppskattar små bröst framför stora. Deras förklaringar har varit ganska logiska många gånger, men när praktiken hela tiden uppvisar något annat så är det himla svårt att tänka att var individ får själv bestämma sin subjektiva inställning.
Personligen uppskattar jag bröst och mindre bröst. Har man bröst har man en biologisk attraktiv hållning och intresse, samtidigt som jag anser att de personer med små bröst kan vara mer "nakna" då detta inte blir lika vulgärt. Jag har en korsett som är V formad ganska långt ner på verkroppen. En sådan djup V ringning hade inte en typisk Slitzbrud kunnat ha utan att man hade tagit henne för en pornstar, men jag som ingår i gruppen kvinnor som har mindre bröst kan bära den utan att fokus läggs på bröst och man kan uppvisa helheten. Samma gäller fine art nude, som jag förmedlat i tidigare inlägg om jag inte minns helt fel.
Diskursen kring stora och små bröst är många och oftast innehållsrika, men också mer eller mindre monotoma. I filmen jag beskrivit så är det inte nice att ha bred häck, ha ett hårigt underliv eller ha små bröst. Den kvinna med störst bröst får som sagt positiva komplimanger av nunnan i fråga.
Kan tänka mig att min vän Tepa hade hängt upp sig på tävlingen anående den som var mest hårig. Mer hår är oattraktivt - både förr och idag. Kanske ska ta och se filmen med Tepa nästa Skånetripp.
OUTFIT: Egen tolkning av Swan princess
Skissade lite häromdagen på min nya outfit jag håller på att sy. Ni som känner mig vet att jag uppskattar att dra på vissa speciella klubbar och att dessa bland annat innefattar att man asar på sig en häftig outfit. Jag syr ju mina outfits själv, eller omskapar delar av kläder till en annan helhet än vad det var från första början. Exempelvis gjorde jag om en spetsbolero i tre lager storlek XL till en spetskjol med en öppen framdel.
Denna gång som det är dags för en av mina favorit klubbar att säsongstarta tänkte jag bära klänning. Stor klänning. Jag har låtit mig inspireras av the Swan princess och Swan lake. Vitt är färgen som står för grunden, men alla detaljer går i svart och svarta fjädrar. Även mitt make up är svart och sotigt. Kjolen kommer bestå av tyll, både en underkjol och en överkjol (stort och fluffigt ska de vara, think princess) och så ska jag ha en vit korsett som överdel.
Har beställt massa lockigt/vågigt löshår så mitt hår kommer vara stort och princessaktigt.
Detta är en väldigt grundlig skiss utan närmare detaljer.
NAGLAR: Franskt guldglitter med dekor
För närvarande mina egna naglar. Franskstil med guldglitter och nageldekor i guld.
KUL: Äta Spongebob
Min syster och jag var så lyckliga när vi fann dessa i affären.
NAGLAR: Rosa droppärlor
Franskstil med på limmade pärlor i droppform. Min systers nya naglar!
TALK: Dagkattmamma
Ibland får jag en av grannarnas katt på besök hem. Oftast när jag öppnar ytterdörren eller dörren ut mot uteplatsen så sticker en liten kise in huvudet. Han kom hit för ungefär sex månader sedan. Då kallade jag honom för Kisbebisen. Det började med att han hade flytt upp i trädet i min mini trädgård efter att min andra grannes katt, som heter Martin finurligt nog, hade jagat upp Kisbebisen i trädet. Jag såg bara Martin där ute och jag hatar att ha katterna i trädgården. Jag släppte ut min hund som genast satte efter Martin. Min hund ogillar inte katter, men han ogillar alla varelser som gör intrång på hans mark. Han bestämmer vilka som kommer och vilka som får gå. Martin sprang i alla fall hem och jag fick ställa mig på en stol och plocka ner Kisbebisen. Han var jätteledsen. Så tog jag med honom in så fick han ligga i min stora säng ihop med min sambo. Min sambo har haft katter, bland annat, sen han var en minimänniska så kände att det var bättre att han fick ta ansvaret över Kisbebisen. Jag gav Kisbebisen mjölk och ost. Sen när han legat hos oss tre en stund så ville han gå ut igen så jag öppnade dörren ut till uteplatsen och han satte sig på mitt stacket och tvättade sig.
Så började det i alla fall! Idag heter Kisbebisen annat som jag döpt honom. Snuskatten fick han heta en period då jag en gång fann honom vid en vattenpöl där han försökte fiska upp en snus. Idag kallas han för Ostkisen.
Senast igår fick jag vara dagkattmamma åt honom. Jag skulle ut och slänga lite sopor och öppnade ytterdörren på glänt. När jag kom tillbaka så satt Ostkisen i hallen och väntade.
Min hund och Ostkisen fungerar väldigt bra ihop också. Ytterst sällan som katter jag träffat tycker att hunden i fråga är av intresse, men Ostkisen är i och för sig van vid min hund.
Ostkisen fick stanna ett slag i alla fall. Han säger till själv när han vill gå hem. Dock tror jag att han tycker mer om min hund än om mig. Eller så är det för att han är så nyfiken på min hund. Människor har han nog lärt sig känna av hur de fungerar.
Ganska ofta följer Ostkisen med oss ut på våra promenader, fast när vi går in i skogen så brukr han vända. Det är bra det tycker jag. Så många katter som försvunnit i det område jag bor i. Jag återfann faktiskt en pissemiss förra veckan. En rödfärgad liten flicka som satt och frös i en gran vid skogsgränsen. Duggregnade gjorde det också. Jag plockade ner henne i alla fall och hon kutade inte alls ifrån mig utan klängde sig fast på mig. Hon fick ha min kofta på sig i alla fall. Så gick jag hem, lämnade henne hos min sambo och hans vänner, gick och kollade om någon av alla "försvunnen katt"-lapparna stämde in på kisen jag hittat. Och ja visst fann jag det! Så ringde direkt och de kom och hämtade henne.
Jag är ibland skeptisk till att låta sin katt gå utomhus utan uppsikt, men samtidigt så är jag skeptisk till att ha katt som endast innekatt. Att ha en innehund hade anmälts som vanskötsel till exempel. Min sambo som är uppvuxen i en big villa på landet anser att har man katt så ska man inte bo i stan och låta katten vara ute. Han tycker det är misshandel att ha innekatt, men engagerar sig inte specifikt i ämnet.
Jag vet inte själv vad jag anser. Hade jag skaffat mig katt hade jag velat att den skulle kunna vara ute när den ville givetvis, men jag hade ju varit orolig hela tiden om jag hade bott i ett område som var väldigt trafikerat.
Hund är så mycket enklare i detta fallet. Har man hund så ska den få komma ut - så är det bara. När det kommer till katt så blir det en stor diskurs. Jag vet inte vart jag står. Inne- eller utekatt. Det allra bästa anser jag är att man ger tusan i att bo stan utan ser till att bo i ett område utan väldigt trafikerade vägar och där det finns ängar, skog, åkrar, whatever. Skulle jag skaffa katt hade jag sett till att miljön passade katten. Nu bor jag på bottenlan till exempel och det bad jag om just för min hunds skull så att han skulle få en egen trädgård istället för en balkong.
Man får rätta sig efter den man älskar. Man har ett ansvar.
Det är kärlek för mig att man visar kärlek.
Så började det i alla fall! Idag heter Kisbebisen annat som jag döpt honom. Snuskatten fick han heta en period då jag en gång fann honom vid en vattenpöl där han försökte fiska upp en snus. Idag kallas han för Ostkisen.
Senast igår fick jag vara dagkattmamma åt honom. Jag skulle ut och slänga lite sopor och öppnade ytterdörren på glänt. När jag kom tillbaka så satt Ostkisen i hallen och väntade.
Min hund och Ostkisen fungerar väldigt bra ihop också. Ytterst sällan som katter jag träffat tycker att hunden i fråga är av intresse, men Ostkisen är i och för sig van vid min hund.
Ostkisen fick stanna ett slag i alla fall. Han säger till själv när han vill gå hem. Dock tror jag att han tycker mer om min hund än om mig. Eller så är det för att han är så nyfiken på min hund. Människor har han nog lärt sig känna av hur de fungerar.
Ganska ofta följer Ostkisen med oss ut på våra promenader, fast när vi går in i skogen så brukr han vända. Det är bra det tycker jag. Så många katter som försvunnit i det område jag bor i. Jag återfann faktiskt en pissemiss förra veckan. En rödfärgad liten flicka som satt och frös i en gran vid skogsgränsen. Duggregnade gjorde det också. Jag plockade ner henne i alla fall och hon kutade inte alls ifrån mig utan klängde sig fast på mig. Hon fick ha min kofta på sig i alla fall. Så gick jag hem, lämnade henne hos min sambo och hans vänner, gick och kollade om någon av alla "försvunnen katt"-lapparna stämde in på kisen jag hittat. Och ja visst fann jag det! Så ringde direkt och de kom och hämtade henne.
Jag är ibland skeptisk till att låta sin katt gå utomhus utan uppsikt, men samtidigt så är jag skeptisk till att ha katt som endast innekatt. Att ha en innehund hade anmälts som vanskötsel till exempel. Min sambo som är uppvuxen i en big villa på landet anser att har man katt så ska man inte bo i stan och låta katten vara ute. Han tycker det är misshandel att ha innekatt, men engagerar sig inte specifikt i ämnet.
Jag vet inte själv vad jag anser. Hade jag skaffat mig katt hade jag velat att den skulle kunna vara ute när den ville givetvis, men jag hade ju varit orolig hela tiden om jag hade bott i ett område som var väldigt trafikerat.
Hund är så mycket enklare i detta fallet. Har man hund så ska den få komma ut - så är det bara. När det kommer till katt så blir det en stor diskurs. Jag vet inte vart jag står. Inne- eller utekatt. Det allra bästa anser jag är att man ger tusan i att bo stan utan ser till att bo i ett område utan väldigt trafikerade vägar och där det finns ängar, skog, åkrar, whatever. Skulle jag skaffa katt hade jag sett till att miljön passade katten. Nu bor jag på bottenlan till exempel och det bad jag om just för min hunds skull så att han skulle få en egen trädgård istället för en balkong.
Man får rätta sig efter den man älskar. Man har ett ansvar.
Det är kärlek för mig att man visar kärlek.
KUL: Samtal med en av mina goda väninnor
Ja god och god vet jag dock inte. Men en mycket kär väninna är hon för mig definitivt! Konverserade just med denna hemskt roliga människa precis per telefon. Hon blir den första av mina jämnåriga vänner och väninnor som jag drar på 25 års fest hos! 12 februari i Eslöv, ska även passa på att träffa familjen den helgen samt säkerligen lite andra vänner om ork och tid finnes. Jag har lovat Äppelpaj en dans och Tepa är också ett måste att hälsa på. Egentligen kan jag räkna upp fler, men då jag vet att många kommer hälsa på mig under våren så kan de faktiskt vänta.
I alla fall så pratar min väninna och jag om våra kroppslängder. Jag förmedlar att jag är blott 167 cm och min väninna svarar att hon är 168. "Va? Jag trodde du var länngre" sa jag då och hon svarar "ja men det trodde jag med! Jag har krympt". Inte vad hon sa utan hur hon sa det var så himla jävla roligt!
Min väninna jag nu berättar om träffade jag för första gången 2005 direkt efter jag tagit studenten. Vi jobbade ihop på Lunds Lasarett den sommaren. Man har alltid så jäkla kul med henne. Hon är väldigt aktiv och festlig.
Sen diskuterade vi hennes födelsedagsfest som kommer vara i en stor lokal i Eslöv och tydligen är det middag och stuff innan med alla släktingar, men vänner får jättegärna närvara samtidigt, vilket min väninna önskade jatt ag skulle göra. Jag svarade att det skulle bli svårt att inte bli purken på hennes familj och släkt i och med hennes släkt är så lik min egen på min pappas sida, men det var just därför hon behöver min närvaro. "Jahapp, jamen visst så kommer jag i såfall klockan 17" sa jag, "och jag lovar att jag ska försöka uppföra mig".
Min väninnas svar blev "Ah nä, gör inte det".
Du är verkligen så jävla rolig!!
I alla fall så pratar min väninna och jag om våra kroppslängder. Jag förmedlar att jag är blott 167 cm och min väninna svarar att hon är 168. "Va? Jag trodde du var länngre" sa jag då och hon svarar "ja men det trodde jag med! Jag har krympt". Inte vad hon sa utan hur hon sa det var så himla jävla roligt!
Min väninna jag nu berättar om träffade jag för första gången 2005 direkt efter jag tagit studenten. Vi jobbade ihop på Lunds Lasarett den sommaren. Man har alltid så jäkla kul med henne. Hon är väldigt aktiv och festlig.
Sen diskuterade vi hennes födelsedagsfest som kommer vara i en stor lokal i Eslöv och tydligen är det middag och stuff innan med alla släktingar, men vänner får jättegärna närvara samtidigt, vilket min väninna önskade jatt ag skulle göra. Jag svarade att det skulle bli svårt att inte bli purken på hennes familj och släkt i och med hennes släkt är så lik min egen på min pappas sida, men det var just därför hon behöver min närvaro. "Jahapp, jamen visst så kommer jag i såfall klockan 17" sa jag, "och jag lovar att jag ska försöka uppföra mig".
Min väninnas svar blev "Ah nä, gör inte det".
Du är verkligen så jävla rolig!!
KUL: Min brors b-day gift
Min syster beställde just vår födelsedagspresent till vår ena bror. Ni som vet hur min familj fungerar måste ju hålla med om att denna present är perfekt för min äldsta lillebror.
KUL: Religion är detsamma som en kuk.
TALK: Sne kuk
Förutom universitetsutbildningar, som kommer vara tre stycken till sommaren kan jag meddela Dig som inte känner mig, så har jag även andra utbildningar i mitt bagage. Till exempel så deltig jag i en psykopedagogisk kurs under juni 2009 där kursen gick ut på att förklara hur mentaliseringsförmågan kan svikta vid psykiatriska störningar och hur man identifiera misstag i mentalisering. Kursen uppgav även övningsformer för att kunna öka mentaliseringsförmågan hos personer med psykiatrisk störning. Vi fick även ta del av mentaliseringsbaserad terapi och hur den terapiformen anpassas till psykos-, neuros- och borderline patienter.
En annan kurs jag läst är systematisk pedagogik - fast den vet jag inte om jag egentligen uppskattar fullt ut. Jag fick betalt för att gå den plus att den nyttjas på min arbetsplats.
En annan kurs jag ska påbörja denna termin är en utbildning som vittnesstödjare. Mer information om saken tar jag säkerligen upp i ett senare inlägg. Nu vill jag komma till saken!
De som ganska väl hänger med i alla de intensivkurser jag har med mig i mitt bagage vet att jag gick en utbildning på Ungdomsmottagningen Centrum inför ett projekt som heter Unga möter unga. UMU innefattar att jag ihop med tre andra mellan 20-25 år går ut i olika gymnasieklasser och föreläser och diskuterar sex och kärlek med eleverna. Vi ska inte utbilda eleverna, inte ha en konversation med de.
I alla fall så sitter jag och kollar lite på UMO.se och kollar senaste uppdateringarna och så gör jag de båda testerna för killens och tjejens könsorgan (alla rätt på killen, men två fel på tjejen). Då kom jag att tänka på vad min piercare och jag snackade om angående hur det kommer sig att mörkhyade personers kukar anses vara större än ljushyade. "Once you go black you never go back" heter det ju så fint. Min piercare svarade på detta faktiskt. Ljushyade killars kukar pekar rakt upp. Det är den traditionella erektionen så att säga. Oftast så pekar mörkhyade killars snoppar neråt och därmed ser de mer svullna ut - och ser då större ut. fast de egentligen inte är det. Det har tydligen något med svällkropparna att göra, menar min piercare. Han är inte bara piercare utan har en väldigt bred kompetens kring anatomi och andra fysologiska funktioner så jag litar definitivt på hans kunskaper, jämfört med mina egna. Läste Biologi B på gymnasiet, men blev inte mycket klokare av det.
Anyway, en kuk som pekar neråt när killen ifråga har erektion ser stor ut för att den inte orkar lyfta på grund av färre eller svagare antal svällkroppar - vilket är vanligt hos mörkhyade personer.
Ett bra svar man kan ge till sina elever!
En av de elever jag haft sa något jättefint angående sex. Vi gjorde en mind map med ordet SEX i mitten. I stort sett alla menade att sex är när killen har in sin snopp i tjejens underliv. Vad har då homosexuella eller fetsichpersoner för något i så fall kan man tänka då, men detta är kids på 17 år så man kan inte kräva för mycket av de. I alla fall så sa den här killen att sex kan vara allt man vill att det ska vara. Cybersex är fortfarande sex fast än man själv sitter i Sverige och motparten setter i Kina. Sött va! Underbar kille.
Killarna var roligast att föreläsa för. De var intressant nog de mest engagerade och serösa jämfört med tjejerna.
En annan kurs jag läst är systematisk pedagogik - fast den vet jag inte om jag egentligen uppskattar fullt ut. Jag fick betalt för att gå den plus att den nyttjas på min arbetsplats.
En annan kurs jag ska påbörja denna termin är en utbildning som vittnesstödjare. Mer information om saken tar jag säkerligen upp i ett senare inlägg. Nu vill jag komma till saken!
De som ganska väl hänger med i alla de intensivkurser jag har med mig i mitt bagage vet att jag gick en utbildning på Ungdomsmottagningen Centrum inför ett projekt som heter Unga möter unga. UMU innefattar att jag ihop med tre andra mellan 20-25 år går ut i olika gymnasieklasser och föreläser och diskuterar sex och kärlek med eleverna. Vi ska inte utbilda eleverna, inte ha en konversation med de.
I alla fall så sitter jag och kollar lite på UMO.se och kollar senaste uppdateringarna och så gör jag de båda testerna för killens och tjejens könsorgan (alla rätt på killen, men två fel på tjejen). Då kom jag att tänka på vad min piercare och jag snackade om angående hur det kommer sig att mörkhyade personers kukar anses vara större än ljushyade. "Once you go black you never go back" heter det ju så fint. Min piercare svarade på detta faktiskt. Ljushyade killars kukar pekar rakt upp. Det är den traditionella erektionen så att säga. Oftast så pekar mörkhyade killars snoppar neråt och därmed ser de mer svullna ut - och ser då större ut. fast de egentligen inte är det. Det har tydligen något med svällkropparna att göra, menar min piercare. Han är inte bara piercare utan har en väldigt bred kompetens kring anatomi och andra fysologiska funktioner så jag litar definitivt på hans kunskaper, jämfört med mina egna. Läste Biologi B på gymnasiet, men blev inte mycket klokare av det.
Anyway, en kuk som pekar neråt när killen ifråga har erektion ser stor ut för att den inte orkar lyfta på grund av färre eller svagare antal svällkroppar - vilket är vanligt hos mörkhyade personer.
Ett bra svar man kan ge till sina elever!
Traditionell erektion för ljushyade män.
En av de elever jag haft sa något jättefint angående sex. Vi gjorde en mind map med ordet SEX i mitten. I stort sett alla menade att sex är när killen har in sin snopp i tjejens underliv. Vad har då homosexuella eller fetsichpersoner för något i så fall kan man tänka då, men detta är kids på 17 år så man kan inte kräva för mycket av de. I alla fall så sa den här killen att sex kan vara allt man vill att det ska vara. Cybersex är fortfarande sex fast än man själv sitter i Sverige och motparten setter i Kina. Sött va! Underbar kille.
Killarna var roligast att föreläsa för. De var intressant nog de mest engagerade och serösa jämfört med tjejerna.
KUL: Passet har kommit
Hämtat ut mitt nya pass! Nu kan jag börja boka alla utlandsresor till vänner och bekanta!
Jag är duktig på att följa mina nyårslöften! Än så länge har jag inte misslyckats med någon som påbörjat! Jag tar de one by one så snart jag kommit in i nya vanor och känner mig bekväm med de.
KUL: Bloggar jag läser
Fick genast frågor om vilka bloggar jag läser. Jag läser bara bloggar som jag vet är fulla va glädje eller heta diskussioner. Gärna klädesbloggar där personerna oftast råkar vara japaner och som älskar cosplay. Inspiration och råd till vissa outfits är alltid av intresse för mig. Diskussionerna kring olika tips eller former ingår jag ganska brett vid. Jättespännande! Bloggar som innehåller heminredning, djur, hår, naglar och så vidare som tema följer jag också väldigt mycket.
Läser inte många av mina vänners bloggar faktiskt då jag läser i regel bara bloggar där jag inte träffat personen ifråga. Bloggar där det står bara typ "detta gjorde jag idag, så här mår jag nu, varför är alla så dumma mot mig,/detta är anledningen till att alla är dumma mot mig men jag är Jesus bara så alla vet, så här ser jag ut just nu" och så vidare är för mig det mest tragiska att läsa i hela världen. Attention attention - kan man likväl skriva då istället. Då läser jag hellre Kissies blogg. Hon är i alla fall underhållande.
Jag vill faktiskt inte skriva ut vilka bloggar jag följer mer konkret än så här då det känns som att jag utelämnar mig själv lite för mycket.
Läser inte många av mina vänners bloggar faktiskt då jag läser i regel bara bloggar där jag inte träffat personen ifråga. Bloggar där det står bara typ "detta gjorde jag idag, så här mår jag nu, varför är alla så dumma mot mig,/detta är anledningen till att alla är dumma mot mig men jag är Jesus bara så alla vet, så här ser jag ut just nu" och så vidare är för mig det mest tragiska att läsa i hela världen. Attention attention - kan man likväl skriva då istället. Då läser jag hellre Kissies blogg. Hon är i alla fall underhållande.
Jag vill faktiskt inte skriva ut vilka bloggar jag följer mer konkret än så här då det känns som att jag utelämnar mig själv lite för mycket.
KUL: Herrparfym gör mig djurisk
Om det är något som jag dras till när det gäller karlar så är det vissa av deras parfymer. Går man förbi en kille som luktar sådär.. ja jag vet inte hur jag ska förklara det, men tilldragande på något sätt så vänder man sig verkligen om mot personen helt automatiskt. Nästan så att man vill följa med honom. Spelar ingen roll om killen är superhot eller inget vidare vacker. Jag blir verkligen lockad till att synda och avla med den personen direkt. Ett sådant biologiskt och djuriskt beteende.
Nu är det som sagt bara vissa parfymer som gör att jag går igång, men magiska är de. Man känner sig sexig konstigt nog också.
Intressant hur de kemiska ämnena i hjärnan fungerar. På två sekunder så har man ändrat hela sin inställning. Kroppen reagerar nästan lika fort.
Råd till er grabbar, skaffa en attraktiv parfym. Dock kan man inte veta ifall det är du eller parfymen som blir den som kvinnan, eller mannen, vill ha egentligen.
Nu är det som sagt bara vissa parfymer som gör att jag går igång, men magiska är de. Man känner sig sexig konstigt nog också.
Intressant hur de kemiska ämnena i hjärnan fungerar. På två sekunder så har man ändrat hela sin inställning. Kroppen reagerar nästan lika fort.
Råd till er grabbar, skaffa en attraktiv parfym. Dock kan man inte veta ifall det är du eller parfymen som blir den som kvinnan, eller mannen, vill ha egentligen.
KUL: Ungern vs. Polen på Sahlgrenska
Min syster har två kollegor. Ena är från Ungern och andra från Polen. De tjaffsade om något angåend länderna emellan och min syster drogs in som en slags form av judge. Först var hon ändå seriös i diskussionen, men när den blev alldeles för långt år helvete galen så sa hon "Ni ingår ju nästan i de baltiska länderna i stort sett båda två så era länder är i stort sett samma jävla skit, bara det att ni kallas olika".
Det är nog svårt att hänga med i det roliga i detta, om man inte känner mig. Men detta var jätteintressant och killarna blev så lagom paffa. De började i alla fall prata om diverse likheter länderna emellan så historien slutade väl utan landsfight.
Det är nog svårt att hänga med i det roliga i detta, om man inte känner mig. Men detta var jätteintressant och killarna blev så lagom paffa. De började i alla fall prata om diverse likheter länderna emellan så historien slutade väl utan landsfight.
TALK: Riktade ord och inlägg mot diverse personer
Jag har upptäckt att jag skriver lite olika pronomen då jag skriver ut till folket som läser min blogg. Jag kan till exempel skriva "Ni som läser min blogg" eller "De som läser min blogg". Det blir ju två olika uppfattningar. Det ena är mer personligt och det andra är mer generellt.
Jag mixar också singular och plural så ibland skriver jag "Ni som känner mig" eller "Du som känner mig". Jag vill bara förmedla att jag kommer nog i fortsättningen blanda pronomen och singular med plural. Jag är en sådan person som reagerar på vilka ord man använder och hur de uttrycks, därav uppmärksammar jag detta.
Sen tänkte jag ta upp detta med att man får känslan av att texten man har framför sig är riktad mot en själv. Att uppleva att texten framför sig är riktad mot sig själv är nog ett ganska vanligt fenomen, men oftast är man så pass medveten om att allt inte kretsar kring en själv konstant och jämt så att man kan efter en stund räkna ut att det inte handlar om en själv utan någon eller något helt annat. En bekant till mig bröt ihop alldeles då han blev dumpad av sin flickvän. Han började leta efter psykiska åkommor och kom fram till att han led av melankoli. Jag sa till honom att så lätt är det inte att helt plötsligt börja lida av psykisk ohälsa utan det måste ta minst 6 månder och vara en regelbunden problemtik som förstör ens vardag för att man ens ska tas in och utredas. Det han led av var brustet hjärta och olycklig kärlek - han har aldrig blivit dumpad förut så var helt ovan vid känslan som han nu fick uppleva vid 26 års ålder.
En annan vän ville inte hänga med på queer klubb då han menar att "jamen tänk om någon kille stöter på mig". För det första, dra inte alla gaykillar över en kamm. Bara för att man är bög betyder inte det att man diggar alla män. Jag som hetero/bi diggar inte alla män eller kvinnor i hela världen. Alla har vi vår individuella smak. Mitt svar till min vän var i alla fall "Ursäkta mig, men så jävla snygg är du inte". Lite hårt kanske, men ansåg att det behövdes.
Två andra väninnor upplevde att en gemensam väninna till de hade skrivit skit om de i ett blogginlägg. Min ena väninna trodde det handlade om henne och min andra väninna trodde det handlade om henne. Visade sig att det inte handlade om någon utan om denna gemensamma vännens i fråga helhet över hennes aktuella existens kring vänner.
Att tro att allt handlar om en själv upplevs, enligt mig, som fåfängt, paranoia eller narcissism. Ett råd är att lugna ner sig. När man lugnat nr sig kanske man inser att det inte var om en själv, men har man inte lugnat ner sig så fråga lite försiktigt.
Jag skriver mest om fenomen i min blogg, men ibland har jag yttrat saker som handlat om vissa personer. Dock har jag då inte skrivit dennes namn. När jag skriver ut vissa personer i min blogg så är det för att det är personer som jag litar på eller personer som jag har lyckats skapa fiktiva namn för. Ibalnd vill jag inte ens förklara vem det är till utan bara få skriva.
Men ja, det kommer säkerligen skriva något som alla kan räkna ut vem det är och även personen själv. Vissa saker är genomskinliga, men andra är inte det fast man tror det.
Jag mixar också singular och plural så ibland skriver jag "Ni som känner mig" eller "Du som känner mig". Jag vill bara förmedla att jag kommer nog i fortsättningen blanda pronomen och singular med plural. Jag är en sådan person som reagerar på vilka ord man använder och hur de uttrycks, därav uppmärksammar jag detta.
Sen tänkte jag ta upp detta med att man får känslan av att texten man har framför sig är riktad mot en själv. Att uppleva att texten framför sig är riktad mot sig själv är nog ett ganska vanligt fenomen, men oftast är man så pass medveten om att allt inte kretsar kring en själv konstant och jämt så att man kan efter en stund räkna ut att det inte handlar om en själv utan någon eller något helt annat. En bekant till mig bröt ihop alldeles då han blev dumpad av sin flickvän. Han började leta efter psykiska åkommor och kom fram till att han led av melankoli. Jag sa till honom att så lätt är det inte att helt plötsligt börja lida av psykisk ohälsa utan det måste ta minst 6 månder och vara en regelbunden problemtik som förstör ens vardag för att man ens ska tas in och utredas. Det han led av var brustet hjärta och olycklig kärlek - han har aldrig blivit dumpad förut så var helt ovan vid känslan som han nu fick uppleva vid 26 års ålder.
En annan vän ville inte hänga med på queer klubb då han menar att "jamen tänk om någon kille stöter på mig". För det första, dra inte alla gaykillar över en kamm. Bara för att man är bög betyder inte det att man diggar alla män. Jag som hetero/bi diggar inte alla män eller kvinnor i hela världen. Alla har vi vår individuella smak. Mitt svar till min vän var i alla fall "Ursäkta mig, men så jävla snygg är du inte". Lite hårt kanske, men ansåg att det behövdes.
Två andra väninnor upplevde att en gemensam väninna till de hade skrivit skit om de i ett blogginlägg. Min ena väninna trodde det handlade om henne och min andra väninna trodde det handlade om henne. Visade sig att det inte handlade om någon utan om denna gemensamma vännens i fråga helhet över hennes aktuella existens kring vänner.
Att tro att allt handlar om en själv upplevs, enligt mig, som fåfängt, paranoia eller narcissism. Ett råd är att lugna ner sig. När man lugnat nr sig kanske man inser att det inte var om en själv, men har man inte lugnat ner sig så fråga lite försiktigt.
Jag skriver mest om fenomen i min blogg, men ibland har jag yttrat saker som handlat om vissa personer. Dock har jag då inte skrivit dennes namn. När jag skriver ut vissa personer i min blogg så är det för att det är personer som jag litar på eller personer som jag har lyckats skapa fiktiva namn för. Ibalnd vill jag inte ens förklara vem det är till utan bara få skriva.
Men ja, det kommer säkerligen skriva något som alla kan räkna ut vem det är och även personen själv. Vissa saker är genomskinliga, men andra är inte det fast man tror det.
TALK: "The sun always shines on TV"
Idag vaknade jag och var faktiskt väldigt väldigt glad! Jag brukar inte vara bitter annars om det kanske är det man tror när man läser min mening, utan jag har inget speciellt jag måste uträtta idag. Jag ska bara ta det lugnt och läsa bloggar. Sambon laddade hem en massa film igår som jag ska inspektera. En film jag fastnat för just nu är I rymden finns inga känslor. Jag är lite skeptisk till om rollen som Aspergers Simon spelas så verklighetsförankrad egentligen, men det är en bra tyngd i alla fall! Många saker ur filmen liknar även Mary and Max. Handlar också om Aspergers syndrom.
Varför är jag insnöad på Aspergers syndrom? Jo för en av mina bröder har den diagnosen och jag anser att ha vuxit upp med detta fenomen har gett mig väldigt mycket till min utveckling kring kommunikation, förförståelse, mentalisering med mera. En annan diskurs som jag kan ta upp i ett annat inlägg längre fram i tiden.
Pratade en kortis med min "syster" precis. Det märks att hon trivs i sitt England. Jag hoppas att hon fortsätter känna den känslan och att hon blir kvar där, om det är vad hon verkligen önskar. Om det finns någon här i välden som förtjänar all godhet i världen så är det hon, då hon är godheten själv, enligt min mening. När jag lärde känna henne så var det första adjektivet av henne "generös". Då hade jag inte på väldigt många år träffat en människa som var generös så jag var ju helt betagen av henne. Jag var så många gånger rädd för att utnyttja henne, eller i alla fall att hon skulle uppleva sig vara utnyttjad av mig. Jag ser många gånger att hon blir utnyttjad eller tagen för givet, enligt min mening, av vissa vänner hon innehar. Eller i all afall att de jag menar är så inne i sig själva att de inte ser henne och vad hon gör. Jag ser henne varje gång, varje dag.
Ska skicka ett paket till henne i veckan. På rean i julas fann jag en assnygg kjol i mörkgrön spets i tre lager. Den skrek ut i stort sett min "systers" namn så jag var bara tvungen att plocka med den. Med i paketet har jag tänkt stoppa ner lite annat också, men det kan jag inte skriva om här då min "syster" eventuellt kan läsa detta inlägg. Jag gör inte om den tabben igen att jag skriver ut vad hon ska få.. Jag gjorde det till hennes födelsedag för ett år sedan. Jag visste inte ens då att någon läste min blogg, eller att folk visste om den över huvudtaget.
Ni som känner mig vet ju att jag har en odd humor. Såg Balls out igår med sambon. Det är en scen där som är säkerligen asfånig för det normala ögat, men för mig var det så himla roligt. Mr Houseman börjar knuffa på alla eleverna under den scenen när det är dans. Den skådespelaren är helty amazing. Så sjuk, fast på ett för mig väldigt underhållande sätt. I American pie 3 är jag super kär i alla hans kommentarer. Lika vulgär och smärtsamt ärlig comme moi.
Annan märklig scen som säkerligen bara jag, och min syster, uppskattar är från filmen Rules of Attraction. "FUCK YOU ALL VERY MUCH!". Synd att den skådespelaren inte är så vanlig på vita duken. Han är jätteduktig anser jag!
Detta blev verkligen en mix av allt i detta inlägg. Jag ville mest bara meddela att jag påbörjat mitt lugnare tempo nu och att det än så länge går bra!
Varför är jag insnöad på Aspergers syndrom? Jo för en av mina bröder har den diagnosen och jag anser att ha vuxit upp med detta fenomen har gett mig väldigt mycket till min utveckling kring kommunikation, förförståelse, mentalisering med mera. En annan diskurs som jag kan ta upp i ett annat inlägg längre fram i tiden.
Pratade en kortis med min "syster" precis. Det märks att hon trivs i sitt England. Jag hoppas att hon fortsätter känna den känslan och att hon blir kvar där, om det är vad hon verkligen önskar. Om det finns någon här i välden som förtjänar all godhet i världen så är det hon, då hon är godheten själv, enligt min mening. När jag lärde känna henne så var det första adjektivet av henne "generös". Då hade jag inte på väldigt många år träffat en människa som var generös så jag var ju helt betagen av henne. Jag var så många gånger rädd för att utnyttja henne, eller i alla fall att hon skulle uppleva sig vara utnyttjad av mig. Jag ser många gånger att hon blir utnyttjad eller tagen för givet, enligt min mening, av vissa vänner hon innehar. Eller i all afall att de jag menar är så inne i sig själva att de inte ser henne och vad hon gör. Jag ser henne varje gång, varje dag.
Ska skicka ett paket till henne i veckan. På rean i julas fann jag en assnygg kjol i mörkgrön spets i tre lager. Den skrek ut i stort sett min "systers" namn så jag var bara tvungen att plocka med den. Med i paketet har jag tänkt stoppa ner lite annat också, men det kan jag inte skriva om här då min "syster" eventuellt kan läsa detta inlägg. Jag gör inte om den tabben igen att jag skriver ut vad hon ska få.. Jag gjorde det till hennes födelsedag för ett år sedan. Jag visste inte ens då att någon läste min blogg, eller att folk visste om den över huvudtaget.
Ni som känner mig vet ju att jag har en odd humor. Såg Balls out igår med sambon. Det är en scen där som är säkerligen asfånig för det normala ögat, men för mig var det så himla roligt. Mr Houseman börjar knuffa på alla eleverna under den scenen när det är dans. Den skådespelaren är helty amazing. Så sjuk, fast på ett för mig väldigt underhållande sätt. I American pie 3 är jag super kär i alla hans kommentarer. Lika vulgär och smärtsamt ärlig comme moi.
Annan märklig scen som säkerligen bara jag, och min syster, uppskattar är från filmen Rules of Attraction. "FUCK YOU ALL VERY MUCH!". Synd att den skådespelaren inte är så vanlig på vita duken. Han är jätteduktig anser jag!
Detta blev verkligen en mix av allt i detta inlägg. Jag ville mest bara meddela att jag påbörjat mitt lugnare tempo nu och att det än så länge går bra!
TALK: Ta vara på tiden - subjektiv tolkning
De som känner mig vet att jag är en person som väldigt gärna har många bollar i luften. Har jag inget att göra så mår jag jättedåligt. Då känner jag mig icke nyttosam eller att jag inte tar vara på min fria tid till något "vettigt".
När jag gick på gymnasiet fick jag vara med om att det blev problem för en om man inte tog vara på tiden ordentligt. Jag pluggade på Naturvetenskapliga programmet och hade massor att göra konstant, varje dag. Min poäng var att bli stridspilot - men den korta drömmen sprack eftersom jag har behov av glasögon och hjärtfel. Man ska vara perfekt skapad som Gud tänkt sig för att bli något så avancerat som stridspilot.
Anyway, det är inte vad jag blev i alla fall. Jag har A-certifikat för en motorigt flygplan, så vill ni ut och flyga en dag så hojta till!
Märkte man att man hade två dagar som man kunde softa på och man gjorde det, för att sedan bli sjuk till exempel eller få reda på att man hade en vecka på sig att skriva en fullständig labbrapport så fick man jätteångest över att man inte drog nytta av de två dagarna som man hade ledigt. Man trodde man hade koll på sin planering, men vips dök det upp oväntade stuff som gjorde att man fick stressa. Eller i alla fall kände sig stressad. I min klass hjälpte vi varandra väldigt mycket. Vi samarbetade och delade upp allt i regel så man blev ju snabbt klar med grejerna.
Därav så gör jag något "vettigt" var dag numera för att känna att jag inte slösar tid.
Nu har jag pratat med min mamma som menar att jag måste ta tjänst ledigt då hon är mycket orolig för min fysiska hälsa. Min väninna Ebba har vid ett tillfälle verkligen skakat mig och sagt till mig att inte ta för mycket på mig på jobbet. När jag kört fast i något som jag egentligen vet gör mig illa så behövs det att man faktiskt gaska hårt säger till mig så Ebba gjorde rätt, enligt mig. Min psykiatrer säger till mig var gång jag träffar honom (sker bara två gånger om året) att jag måste ta semester. Han menar att pengar har jag gott om och borde inte kämpa så för jobb och skola, men jag svarar varje gång likadant "Mitt CV måste sticka ut jämfört med mina klasskamrater. Det är så man får jobb när man visar att man har det där extra". Det har jag fått bevisat för mig så många gånger när det stått mellan mig och några andra som sökt samma sommarvikariat till exempel. Alltid (jag lovar) har det varit jag som de plockat direkt just för att jag har det där extra plusset.
Men ja, nu har jag ett arbete, jag har en termin kvar på grundnivån, jag har massa resor jag vill göra i år, jag har ett brett socialt nätverk jag vill ägna mer tid till, jag har en sambo och en hund jag vill umgås mer med samt jag vill kunna njuta mer av mina diverse hobbies som fetisch och burlesque.
Jag har lyssnat på min mamma och min väninna. Jag har talat med min chef som har sänkt mitt antal timmar så nu jobbar jag i regel bara varannan vecka. En tenta som jag egentligen ska skriva i slutet av februari ska jag istället skriva på omtentan i maj. Resterande skoluppgifter jag har som opponeringen av min C-uppsats, två hemtentamen, en verksamhetsplan och debattartikel samt obligatoriska praktiska tillfällen i skolan kommer vara lugnare att utföra. Inte i samma hektiska takt som jag brukar ha, och som jag brukar uppskatta. Jag kommer verkligen må dåligt första tiden då jag tvingas sitta och göra inget. När jag ser på TV sitter jag oftast och pluggar, men det ska jag inte göra nu.
När jag gick på gymnasiet fick jag vara med om att det blev problem för en om man inte tog vara på tiden ordentligt. Jag pluggade på Naturvetenskapliga programmet och hade massor att göra konstant, varje dag. Min poäng var att bli stridspilot - men den korta drömmen sprack eftersom jag har behov av glasögon och hjärtfel. Man ska vara perfekt skapad som Gud tänkt sig för att bli något så avancerat som stridspilot.
Anyway, det är inte vad jag blev i alla fall. Jag har A-certifikat för en motorigt flygplan, så vill ni ut och flyga en dag så hojta till!
Märkte man att man hade två dagar som man kunde softa på och man gjorde det, för att sedan bli sjuk till exempel eller få reda på att man hade en vecka på sig att skriva en fullständig labbrapport så fick man jätteångest över att man inte drog nytta av de två dagarna som man hade ledigt. Man trodde man hade koll på sin planering, men vips dök det upp oväntade stuff som gjorde att man fick stressa. Eller i alla fall kände sig stressad. I min klass hjälpte vi varandra väldigt mycket. Vi samarbetade och delade upp allt i regel så man blev ju snabbt klar med grejerna.
Därav så gör jag något "vettigt" var dag numera för att känna att jag inte slösar tid.
Nu har jag pratat med min mamma som menar att jag måste ta tjänst ledigt då hon är mycket orolig för min fysiska hälsa. Min väninna Ebba har vid ett tillfälle verkligen skakat mig och sagt till mig att inte ta för mycket på mig på jobbet. När jag kört fast i något som jag egentligen vet gör mig illa så behövs det att man faktiskt gaska hårt säger till mig så Ebba gjorde rätt, enligt mig. Min psykiatrer säger till mig var gång jag träffar honom (sker bara två gånger om året) att jag måste ta semester. Han menar att pengar har jag gott om och borde inte kämpa så för jobb och skola, men jag svarar varje gång likadant "Mitt CV måste sticka ut jämfört med mina klasskamrater. Det är så man får jobb när man visar att man har det där extra". Det har jag fått bevisat för mig så många gånger när det stått mellan mig och några andra som sökt samma sommarvikariat till exempel. Alltid (jag lovar) har det varit jag som de plockat direkt just för att jag har det där extra plusset.
Men ja, nu har jag ett arbete, jag har en termin kvar på grundnivån, jag har massa resor jag vill göra i år, jag har ett brett socialt nätverk jag vill ägna mer tid till, jag har en sambo och en hund jag vill umgås mer med samt jag vill kunna njuta mer av mina diverse hobbies som fetisch och burlesque.
Jag har lyssnat på min mamma och min väninna. Jag har talat med min chef som har sänkt mitt antal timmar så nu jobbar jag i regel bara varannan vecka. En tenta som jag egentligen ska skriva i slutet av februari ska jag istället skriva på omtentan i maj. Resterande skoluppgifter jag har som opponeringen av min C-uppsats, två hemtentamen, en verksamhetsplan och debattartikel samt obligatoriska praktiska tillfällen i skolan kommer vara lugnare att utföra. Inte i samma hektiska takt som jag brukar ha, och som jag brukar uppskatta. Jag kommer verkligen må dåligt första tiden då jag tvingas sitta och göra inget. När jag ser på TV sitter jag oftast och pluggar, men det ska jag inte göra nu.
KUL: Fia of Sweden har en tävling på G!
Jag diggade den heminredningssidan som Fia länkat till. Man får en hel del inspiration, även om hjärtan och rosa inte är riktigt my cup of tea. Hängde ändå med i tävlingen, för vinner jag så blir det en perfekt Mors Dag present. Och orkar jag inte vänta så vet jag att jag har en syster och "svärmor" som med största sannolikhet önskar få ta del av priset.
Jag kanske behåller de i slutändan själv.
Fia själv är en riktigt tallangfull heminredare! Aldrig varit hemma hos henne och sett allt hon skapat (hon målar, slipar och bygger också) med egna ögon, men jag har sett bilder hon lagt upp på Facebook och så har hon visat en hel del när vi setts på jobbet. Ja Fia är min själ riktigt duktig på att vara huslig. Hon är både aktiv på jobbet och hemma. Det är för mig väldigt imponerande att hon har så mycket energi.
Kort sammanfattat så är Fia en person som innefattar solsken i ens vardag. Kan inte beskriva henne bättre än så.
Jag kanske behåller de i slutändan själv.
Fia själv är en riktigt tallangfull heminredare! Aldrig varit hemma hos henne och sett allt hon skapat (hon målar, slipar och bygger också) med egna ögon, men jag har sett bilder hon lagt upp på Facebook och så har hon visat en hel del när vi setts på jobbet. Ja Fia är min själ riktigt duktig på att vara huslig. Hon är både aktiv på jobbet och hemma. Det är för mig väldigt imponerande att hon har så mycket energi.
Kort sammanfattat så är Fia en person som innefattar solsken i ens vardag. Kan inte beskriva henne bättre än så.
BARN: Star Treks bebis
Det ska jag införskaffa mig! Kan bebis och jag matcha varandra!
