Fransk spets

Min favorit till höger. Ebbas till vänster.

Förtärdes det ganska stort av när vi var nere i hennes hus i somras!

Btw, jag är mindre nöjd med Catwomans utformning. Kanske hade för höga subjektiva förväntningar.

"Det är något av det roligaste, trevligaste, konstigaste och  mest givande

som finns! Att prata med dig! Och jag har saknat det så jävla mycket!"




- en vän till mig då han återvände från
USA och alla tusen golfturneringar

Hon brukar alltid bära så vackra klänningar!

What have you done.

Stand my ground.

Frozen.

Memories.

Angels.

The howling.

The swanSong. - lyssnar på denna hela tiden.

Ice Queen. - en klassiker. Minns den så väl från gymnasietiden.

Nu ska jag i alla fall dra på konserten. Med andra, utan dig. Det känns ändå bra för jag älskar Within Temptation. Men jag älskar dig också.

Läste härom dagen att Anna Ternheim ska spela i Sverige nästa år. Du frågade mig för några år sedan om jag ville följa med dig och se henne spela. På grund av skola, så som jag minns det, så kunde jag inte fara neråt till Lund och få höra henne live med dig, men du berättade att hon var mycket bra live. Nu hade jag velat fråga dig istället, men jag låter bli.

Vi har inte talats vid på två månader. Du skulle höra av dig på tisdagen, men det gjorde du inte.

Finaste låten av Anna Ternheim.

Att vara ute och gå sådär mitt i natten, eller för all del tidig morgon, just denna årstid på året när det börjar bli lite ruggigt kallt och man ser frost på marken - det är supermysigt och lite spännandekusligt. Speciellt om man hör en uggla längre bort och följer efter ljudet för att sedan se om man får sig en glimt av den - fast man egentligen inte vågar ha med den att göra. Superunderbart!! Annars är det helt tyst. Ingen trafik, inga människor, inget. bara ens egna andetag och kall luft från munnen.

Jajemen! Ta en kik på alla sorters boobs man kan tänka sig via denna länk. Alla storlekar, former, utseende, färg etcetera.

Börjar allt tycka att små bröst är betydligt mycket vackrare än stora. Små bröst håller sig där de ska sitta dessutom, vilket obviously inte naturligt stora bröst gör.

Tidigare idag tog jag mod till mig och såg filmen Jag saknar dig. Klart jag som själv har en enäggstvilling önskar få ta del av andra som också har en identisk tvilling och hur livet är för dessa. Men just denna film har jag varit lite emot att se av den enkla anledningen som jag snart ska beskriva.

Cilla och Tina är enäggstvillingar och fjorton år gamla. De lever samma liv med samma familj och samma skola. Ändå är de helt olika. Cilla är positiv och energisk med massor av projekt medan Tina fokuserar mer på smink, pojkar och rn populär identitet.
Först får man följa de båda flickorna genom deras vardag och upplevelser. Man får lära känna de. Helt plötsligt lite innan halva filmens längd så omkommer Cilla i en bilolycka. Cilla dör direkt på plats. Tina blir lämnad ensam kvar. och det är där filmen sedan fortsätter - hur lever man vidare.

Hösten 1990 fick författaren ett brev från Kinna Gieth, som då var fjorton år. Hon började med att berätta att hon hade läst författarens bok Alltid den där Anette! tillsammans med sin tvillingsyster Jenny och att de hade blivit så väldigt tagna av den del av berättelsen som handlar om tvillingarna och hur till slut Anettes tvillingsyster dör. Kinna och Jenny hade pratat om det där, om det omöjliga att leva vidare om den andra dog och så hände precis denna omöjliga sak några veckor senare - Jenny omkom i en trafikolycka. 
Ett halvår efter olyckan skrev Kinna till författaren och frågade om han kunde tänka sig att tillsammans med henne skriva en bok om dem båda, Kinna och Jenny, om döden som kom och om hur livet måste fortsätta för den som blir kvar, fast man inte kan. Kinna ville hedra sin förlorade syster på något sätt.

Filmens mening och handling var mycket bra tycker jag. Det var svårt att se igenom hela filmen för den var så extremt sorglig och även om inga tydliga känslor riktigt kom fram i filmen så upplevde jag känslor själv i de tankar och reflektioner jag skapade. Jag mådde väldigt dåligt under filmens gång, även om jag inte uppskattade själva skådespeleriet. Jag kunde relatera så många känslor och affektioner så filmen var ändå värd att se för mig. "Ta tjuren vid hornen" i regel. Känslor av att bli lämnad är något som förföljt mig sedan väldigt tidig barndom och för mig något väldigt smärtsamt och plågande.

Denna känsla av övergivenhet, av att bli kvar ensam utan den andra, tänker jag borde gälla för fler än enäggstvillingar. Syskon, väldigt goda vänner, partners och så vidare kan också uppleva denna känsla av att förlora en del av sig själv när någon väldigt nära går bort.
Men blir man kvar ensam? Alla runt omkring en bör förhoppningsvis utgöra en grund för att man inte ska bli ensam. För flera år sedan kände jag själv att jag inte var hel utan min tvilling, men det är något som jag fått arbeta på så att jag är en egen person och inte har ett konkret behov av min tvilling så sätt. Man blir inte ensam, men man blir utan den som går bort. Inte för att det låter mycket bättre men det känns mer korrekt uttryckt.
Mer olyckligt är det om man mister någon som fortfarande lever, exempelvis vänner eller partner. Av olika anledningar kan man bli lämnad av både vänner och partners mot sin vilja.
Fasar själv för den dag som min lille pojke (hunden) måste gå vidare. Om jag inte dör genom en olycka eller anatomiska förändringar så kommer han gå bort före mig - och jag bli bli kvar, fast inte ensam men utan honom.

Intressant att de båda skådespelarna har varsin likadan tatuering på varsin vad. Dessutom spegelvänt. Precis som min egen enäggstvilling och jag har! Inte samma placering på kroppen i och för sig, men tanken och handlingen är densamma!

Filmen känns bekant med Astrid Lindgrens saga Allra käraste syster som i sin tur handlar om två enäggstvillingar varav den ena lever i den verkliga världen och den andra i ett slags paradis som den första tvillingen besöker. också sorglig dock då tvillingen i Paradiset en dag berättar att hon ska dö.

Intressant att se särbehandlingen mellan de båda tvillingarna i Jag saknar dig som främst utförs av pappan i filmen. Det är något som jag själv upplevt genom åren av både familj, vänner och släktingar. Det är hårt verkligen.

Hade varit intressant att veta hur min egen tvilling reflekterar över filmen och handlingen.

Nithängslen som jag bar på modeshowen bland annat.

Extra höga pumps. Inpirerad av pinup.





"Strumpor"
As coola!!




De ser söta ut, men saken är den att dessa trosor har öppen
gren. Man slipper därmed ta av sig de vid speciella stunder.






Enkla fram till, men baksidan är allt utom enkel.