Fransk spets

 

Jag har länge varit jättenervig inför att träna bröstmuskelpartiet. Min största fasa har alltid varit att mina bröst skulle försvinna helt av träning. Jag minns hur jag såg ut när jag fortfarande simmade på elitnivå då man såg ut som ett V: breda axlar, tydliga rygg- och magmuskler, spinkiga vader och ingen som helst antydan till kvinnliga former. Idag ser man ju fortfarande att jag har varit och är vältränad, men utan att jag ser ut som ett V i kroppen. Jag önskar se feminin ut i den bemärkelsen att man har kurvor och att man har bröst. Rumpa har jag och har alltid haft. Älskar min rumpa. Den är one of a kind som en vän kallade den.

Brösten består till mesta dels av fett. Fett bryts ner av träning. Därmed också min oro att en dag se ut som bodybuildartjejer - det vill säga inga kurvor men framför allt inga bröst.

 

 

 

 

När jag la om min träning och ändå tränade bröstmusklerna i och med detta så upplevde jag ingen skillnad på bröstens storlek. De förändras också beroende på vart man befinner sig i menstrationscykeln upplever jag. Ibland är de lite mer svullna, ibland mindre. Också beroende på hur jag ätit senaste dagarna har också påverkat mina brösts förändring i storlek.

Men som sagt, efter två månader så märkte jag att mina bröst inte längre passade mina BHar. Jag tänkte inte så mycket på det då egentligen, utan det var inte förrän tre av mina närstående som jag under en period inte träffat som jag insåg att mina bröst blivit större. "Har du gjort något med brösten? De ser mycket större ut" sa den ena. "Du har fått mycket större bröst!" sa den andra och så vidare. Musklerna bakom bröstet har blivit större och därmed också gjort brösten större! Kan inte se någon annan anledning. Jag är inte gravid och mina p-piller är samma som jag tagit tagit tidigare. Inget annat på kroppen har blivit större heller. "Du har fått biffigare armar" var det en av de närstående som kommenterade också så jag antar att jag blivit ännu mer fit i kroppen än tidigare.

 

Jag tog upp detta till diskussion med Ebba och hennes storebror. Då sa Ebbas storebror att anledningen till att bodybuildartjejer tränar bort sina bröst och oftast skaffar sig implantat är för att de tar ju steroider eller testosteron för att få den mer tydliga och väl detaljerade muskliga kroppen. Det var den bästa förklaring jag hört då jag tagit upp mitt "problem" tidigare. Nu är jag mycket mer än nöjd och inte ett dugg rädd för att brösten kommer att försvinna av träning med fokus på bröstmuskelpartiet. Känns väldigt befriande att slippa ha det i åtanke när man drar till gymmet eller drar på träningspass.

 

 

 

 

Mycket tankar jag har i stort sett konstant om mina bröst, eller hur? Blir satt i tankar säkert varannan dag på grund av mig själv och ibland mer om någon skulle ta upp saken eller något kring ett visst ämne som jag kan koppla till mina bröst.

 

Nu har jag i alla fall kommit ett steg närmre i mina tankegångar kring mina bröst i huruvida jag upplever de vara "vettiga" eller icke.

 

Jag har en bakgrundsbild på datorn med mig på. En del av bilden ser ni här under detta stycke. Folk som varit här har ju klart sett bilden, om de inte redan sett den någon annanstans på nätet. Det jag får höra är "Åh vad snygg bild! Snygga bröst!" - VARJE GÅNG! Folk tycker verkligen det?!

Nu för en tid sedan var en väninna/före detta kollega hemma hos mig och pluggade till våra sluttentor. Hon reagerade med "Är det där du? Är det dina bröst? Gud vad snygga bröst du har! De står rätt ut!". Jag blev faktiskt tro det eller ej ganska mållös. Det var nog banne mig då jag insåg att jag har haft en himla tur med mina bröst. De är trots allt fasta och visar inget tecken på att bli hängiga. Många av mina väninnor anser att deras bröst sen de gick över 20 års gränsen har blivit hängiga och inte utåtstående längre.

 

 

 

 

En annan väninna till mig hade stora bröst som stod rakt ut från det att vi var 18 år till vi var runt 22 år. Sen började de hänga och nu liknar de inte de där superbrösten som alla önskar att de hade.

När jag är på gymmet så kollar jag klart på de andra tjejerna och kvinnorna hur deras kroppar ser ut. Celluliter kollar jag efter, häng röv men också hur deras bröst och magar ser ut. Man jämför sig själv givetvis och ser vart man ligger i standarden. Grejen är att 9/10 av fallen har de celluliter och är smått mulliga eller smala men inte vältränade. Och nu kommer det bästa av allt enligt mig: väldigt många av tjejerna har hängbröst eller har bröst som är ännu mindre än mina! Herregud tänker jag då! Jag borde inte klaga inför offentligheten och jag borde inte gå runt och tro att folk har så snygga bröst som man kan tro att de har när de har BH på sig. Jag kommer fortfarande säkerligen ha åsikter om mina bröst fortfarnde men inget som jag tänker ta upp och gnälla om utifall ingen fråga - beroende på vem som frågar.

 

Feels real good.

 

 

 

 

Tycker det är jättesnyggt med dessa BHar som går som trianglar ovanför brösten. Hade velat ha en själv, men tycker inte att det känns eller ser bra ut. Man måste ha bröst för att det verkligen ska fungera tycker jag. Hittade denna nya bild på Madonna där banden liksom spänner lite extra som gör att hennes redan stora bröst får liksom en kulle runt banden. Det har jag ändå upplevt som lite för mycket men det fungerar väldigt bra på henne. Ser riktigt sexigt ut!

Tänkte lägga mig framför TVn och slappna av lite efter helgens bravader och kolla The Magdalene sisters, vilken jag blev tipsad om av en väninna. Trodde jag skulle få ligga i tredje rummet/mysrummet med min hund och slappa , men så kikade sporadiskt en vän förbi. Jag ogillar starkt att man överraskar mig så med att helt random stå utanför min dörr, men märkligt nog så reagerade jag inte så starkt vid det, även om jag fortfarande  inte vill att folk gör så. Vet att det har med min uppväxt att göra, då min käre far och även min farfar är två sådana män som anser att även om man är mitt uppe i något eller har planerat något så kunde de få för sig helt plötsligt annat, vilket resulterade i att man fick inte gjort det man skulle göra samt fick ställa in saker. Mindre trivsamt. Hatar det.
Men min vän hade med sig B&J Half baked så jag lugnade snabbt ner mig.

Filmen handlar om tre tonårs flickor som blir borstkickade av sina föräldrar till ett katolskt hem för flickor som syndat. Flickorna hamnar där av olika anledningar: en för att hon var för vacker och flörtig, en annan är för att hon blev våldtagen av sin kusin och den tredje för att hon fött barn utanför äktenskapet.  Deras familjer skickar iväg de på grund av att de inte följt de traditionella och gällande normerna så familjen tvingas skämmas över de. Filmen är baserad på verkliga händelser och det är inga trevliga handlingar eller arbeten som flickorna och kvinnorna utsätts för.

Något som jag reagerade på under filmen var en scen där alla kvinnorna tvingades göra lite träning nakna i badrummet inför nunnorna som körde med de. En av nunnorna mobbade de för deras kroppar. Hon gjorde tre tävlingar: vem som har den största gumpen, vem som är hårigast där nere och (givetvis) vem som har minst bröst.

Insett idag att jag inte har någon fin form på mina bröst och har även läst att de bröst jag har inte är uppskattade. En blogg beskrev för säkert ett år sedan något om puffy nipples, även om mina inte är något vidare synliga egentligen om man jämför med de kvinnor som denna bloggaren lagt upp bilder på, så är det  inget som uppskattas hos bloggaren och heller inte av de som kommenterat inlägget.
Jag är väl bara trött och allmänt kräsen nu, men ens spegelbild kan ju inte ljuga anser jag.

Dessa bröst är de mest perfekta jag sett. Synd att den är tecknad. Jag hoppas det finns någon som får uppleva en sådan perfektion.

Ja nu är det absolut inte mig som jag syftar på vad den anbeträffar mitt blogginläggs titel, även om man i regel skulle kunna tro det och säkerligen många av mina vänner som läser detta inlägg skrattar högt när jag skriver att det inte handlar om mig.

Two words for you.

Fuck

Off


Anyway, en av de många filmer som min "syster" och jag såg var just denna:

Mycket intressant film. Man tror dock att den ska vara mer på ett visst sätt i och med filmtiteln, men skenet bedrar en smula faktiskt. Handlar mycket om intriger och relationer också och inte bara sex. Scenerna är dock väldigt lik softporn, fast mer stiligt.

Det man i alla fall kommer fram till i filmen är att rent generellt uppskattar män de kvinnor som tycker om sex och som är öppna om sin sexualitet. Detta kan jag mycket mer än väl tänka mig om jag ser till egna erfarenheter och upplevelser, både genom personliga sådana och av att ha lyssnat på vänners berättelser. Ärligt talat, det är väl så mycket roligare att ha sex med en kvinna, eller för all del en man, om denne uppskattar att ha sex med en. Även kvinnor och män som inom BDSM världen är undergivna uppskattar ju att domineras.

Det är för många tjejer genom åren som jag träffat som inte vågar eller vill släppa på sig själva. Istället för att kämpa för de så säger jag bara: Skyll er själva. Jg lovar att ni missar massor.

Det gör att jag kommer in på nästa del jag önskar ta upp från filmen. Kvinnan som filmen handlar om anser sig vara öppen och orädd, vilket hon absolut visar i detalj för oss som tittar. Det hon däremot också gör är att hon jämför sig med andra kvinnor och deras sexliv. Hon känner sig ensam om sina sexuella drifter och har bara en vän som hon pratar med om hennes "mindre kvinnliga" sexlust.
Det var en tid som jag kände likadant själv nämligen. Det kändes som att jag sa "onani" medan resten av mina kvinnliga vänner och bekanta sa "självbefläckelse". Jag ansågs nog inte som öppen utan snarare vulgär och promiskuös. Minns vid ett tillfälle då jag hade över en massa klasskompisar på middag för några år sedan och de undrade varför jag hade piskor upphängda på väggen. Jag var ärlig och sa vad jag gjorde med dessa och mina kvinnliga klasskompisar blev chockade/överraskade. Vissa frågade mer och andra blev tysta.
Tur att jag inte slutade söka utan fann sedan vänner som gjorde att jag hamnade inom det område jag är idag.

Sista delen jag vill ta upp handlar givetvis om bröst. Varför skulle det inte handla om bröst när det kommer från mig nowadays? Jag är inne i en sådan period nu som sagt.
I alla fall så hittar huvudrollsinnehavaren en man som hon blir tillsammans med och som hon sedan flyttar ihop med. Denna kvinna har små bröst. Har jag små bröst har definitivt hon små bröst kan jag säga. I en scen är hennes sambo hög och har asat med sig hem en hora som han sitter med i soffan när hans sambo i sin tur kommer hem. Det han säger är att denna kvinna har fylliga bröst och han tryckte sitt huvud mot de då hon satt gränsle över honom.
Det jag tänker är att det är ju fan självklart att han håller på lite extra med en kvinna som har bröst när hans sambo inte har några. Återigen, bröst och stora bröst vinner över små bröst. Känns som att det kvittar vad folk säger angående små bröst. Det jag har fått höra är att det är lättare med småbröst för stora bröst är i vägen och de börjar hänga och bla bla bla. Det är i regel bara homosexuella designers som uppskattar att deras modeller ser ut som pojkar och därmed uppskattar små bröst.

Ja nu blev jag ju otroligt bitter här på slutet av mitt inlägg, men jag är väl lite bitter angående ämnet helt enkelt. Jag kunde prata om det betydligt mycket bättre under terminen HT 2010, men har liksom tappat det nu.

Jag har tidigare i bloggen nämnt att jag ska ordna tid för en bröstkoll inför att EVENTUELLT göra en bystförstoring. Valet och kvalet kring det hela är ju att jag har en stor A kupa, men önskar mig en vanlig B kupa. Detta kan med andra ord ses som onödigt att vilja göra en bröstförstoring för att åstadkomma. Det tycker jag i alla fall så det är därmed extra viktigt för mig att få höra vad de säger på kliniken om mina önskemål.
Visst att man kan köpa silikoninlägg och lägga i BHn också, men hur ska man kunna pusha up något om det från början inte finns något, undrar jag då. Som sagt, jag står mellan valet och kvalet.

Det är inte enorma bröst jag önskar och det är heller inte därför jag funderat över bröstförstoring. Det är ungefär som att jag färgar håret brunt istället för att behålla min blonda naturliga hårfärg - jag känner mig liksom inte bekväm. Jag var ganska sent utvecklad, om man uttrycker det så, under högstadiet. Var jag inte alls ensam om. Många tjejer hade dessutom på sig dubbla BHar för att brösten skulle verka större. Måste varit väldigt obekvämt tänker jag. Därmed har jag inte lyckats känna mig så kvinnlig, då jag anser att bröst har med kvinnlighet att göra. Bland annat. Beror på personen ifråga också - en annan diskurs.
När jag drar ut på klubb så har jag alltid lösögonfransar och ibland sätter jag i löshårsclips. Nu brukar jag i och för sig inte dra på "vanliga" klubbar utan jag drar på alternativ, fetisch och burllesque klubbar där det mesta man bär är exklusivt. Likväl som jag tar på mig lösögonfransar, som löshår, som byter hårfärg kan jag likväl förstora mina bröst. Lär ju ändå bli en trend bland kvinnorna i min generation.

Näe, stora bröst vill jag inte ha, men jag vill ha bröst. Det anser jag mig inte uppfylla idag och det är faktiskt ett problem för mig.

Redan nu anser jag att formen på mina bröst är super, men det är storleken som inte riktigt överensstämmer med mina begär. Har en väninna som för nästan ett halvår sedan gjorde en bröstförstoring så idag har hon en liten C kupa. Men om jag snackar om att jag skulle ha små bröst så hade hon betydligt mindre innan förstoringen. Man känner sig lite dum ibland som klagar egentligen.
Men jag vill inte ha bröst som resulterar i att de börjar hänga heller. Den turen har jag ju nu att det kommer aldrig hända mig med den bröststorleken jag har idag så det vill jag ju gärna behålla. Har väninnor som har stora bröst och som "stod ut" under tre år, men när de passerade 20 års åldern så blev de plattare i formen och kan numera få en penna att stanna under bröstet. Det är himla synd, men de fick i alla fall tre år med perfekta stora utåt pekande bröst!

Men jag kollar runt en hel del på bröst som jag anser är snygga!

Jättesnygga! Dock är de för huge för mig. Släpper hon ner
sina armar så kommer hon inte kunna fixa "penn-tricket".
Men de  ser ju mjuka och fylliga ut. Hon har säkert en C-kupa.

Jag har ju tidigare i bloggen tagit upp att jag får sänkt självförtroende över mina bröst när jag ser shower som Victoria Secret där kvinnorna har perfekta kroppar - och bröst. Igår visade en väninna till mig en kort dokumentär om just girlsen som går catwalken på Victoria Secret showerna. Bevisligen så har de allra smalaste tjejerna inte mycket mer bröst än vad jag har utan man pumpar upp brösten genom att lägga i en massa inlägg i underkläderna. Kunde man ju räknat ut egentligen, men i och med det är the hottest av the hottest models i världen som går denna catwalk tänker man ju ändå att dessa måste vara perfekta helt och hållet utåt.

Ta Mini Andén till exempel som gått en del av dessa shower. På catwalken har hon bröst, men for real har hon lika små som jag. Mina är till och med lite fylligare än hennes. Otroligt.





Nu känns det lite bättre faktiskt.

När jag ser modellerna som går catwalken under modevisningen för Victoria´s Secret så får jag ganska dåligt självförtroende om mitt eget yttre. Det är jag nog verkligen inte ensam om att känna!

Många av er som läser min blogg vet hur jag ser ut och att min kropp är i stort sett den samma som många av de modeller som går catwalken på den modeshowen, men mitt issue är att även om de är vädligt smala och vissa av de vältränade så har de alla bröst. Vissa har bara bröst och vissa har riktigt mycket bröst. Det är för mig det som gör att jag får dåligt självförtroende. De fick verkligen allt dessa tjejer och kvinnor. Perfekta kroppar och allt vad det innebär - då bland annat även bröst.

Tänker också på the lead singer i Pussycat Dolls. Hennes kropp vill jag påstå är snarlik min: vältränad mage, smal och slank, höfter, rumpa, tydliga käkpartier och nyckelben med mera. Det enda som jag anser skiljer oss åt är att hon har bröst. Det har inte jag. Det anser jag är perfektion - inneha alla dessa egenskaper på sin kropp, som jag anser vara av vikt, OCH även ha bröst.

Tänkte bara förmedla att för nästan 2 månader sedan hade jag en bra-bröst-dag. Detta har jag upptäckt precis nyss att jag även har idag, 2 månader senare. Går och tar på mig själv konstant, upp till.

Varför sker dessa dagar så sällan? I och för sig kommer bra-ass-dag och bra-mage-dag och så vidare där emellan, men de borde komma mer regelbundet och ofta.

Så som Kim Cattralls bröst tar sig an i Sex and the City är adorable.

Det kan knappast bara vara jag som upplever sånna där bra-kroppsdel-dag? Det kan vara till exempel låren, håret, naglarna osv.

Idag har jag en sån här "Gud vad jag har snygga bröst!"- känsla. Man tycker att brösten känns bra, de ser bra ut från alla vinklar, bröstvårtornas färg och form uppskattas och man tar på sig en extra snygg BH, fast man inte visar upp den för någon ändå. Det vill säga, sällan jag går i bara BH på stan. Men man visar upp den för sig själv i spegeln och man bär gärna en top med en låg V-ringning.

Sånna här dagar borde uppstå oftare!