Fransk spets

Jag finner sista filmen av Harry Potter vara väldigt stark emoetionellt för mig. Därav har det gått väldigt lång tid innan jag kunnat se filmen igen och beskriva hur den påverkat mig. Jag är fortfarande väldigt förvirrad, men har behov av att kort uttrycka mig i skrift. Inte kanske tala om det än.

I varje scen nästintill finner jag saker som jag blir så väldigt påverkad av och jag kan inte få tårarna att hållas tillbaka. Vissa scener är ju ganska naturligt påverkande som exempelvis då Professor Snape dör. Men scener som påverkar mig något väldigt mycket är exempelvis där Mrs Malfoy frågar Harry Potter om hennes son lever. Vet ibland inte om det är skådespelarna, miljön, musiken, storyn - eller en blandning givetvis som gör det hela så stort.

Första scenen som jag påverkats emotionellt av väldigt stort vad det kommer till dessa filmer om Harry Potter är scenen i fjärde filmen då Mr Diggory skriker ut sin smärta där han sitter över sin son Cedrics döda kropp. Jag såg filmen på premiären i Göteborg med bland annat min syster och Ebbselon. Jag var verkligen så chockad av denna scen och hur den kunnat påverka mig så. Jättemånga grät ju klart av scenens innehåll vilket jag ännu en gång måste påpeka är ganska naturligt. Det jag minns att jag påverkades av var att jag fann faderns skådespel över att visa sin extrema sorg så himla bra! Bra kanske är ett fel ord, men det kändes så äkta. Så otroligt hemskt och plågande.

Tänk er då att denna scen upplever jag i nästan var scen i denna sista film - att jag starkt emotionellt blir så mottaglig för vart enda ord, rörelse, blick.

Jag tror nästan att man får sitta jämte mig och se filmen för att jag i stunden ska kunna förklara vad det är just jag ser och känner. Tror inte det är så många som är så överkänsligt påverkad av denna film.

"Jag har aldrig upplevt ett sådant engagemang i ett klientärende  från någon innan så som du visar! Din balans mellan att vara ´kompis´ och ledande för det psykosociala arbetet är verkligen så väl kompetent och professionellt utfört"


- en av mina chefer efter gårdagens möte

Vill bara få skrivet något som jag har behov av att få göra.

Jag är så fullkomligt nöjd och lycklig över min aktuella livsexistens att jag inte vet vart jag ska ta vägen med mig själv! Jag finns, jag vill finnas, man vill att jag ska finnas. Sen nyår och sakta men säkert framåt så har jag verkligen jobbat med min privata sida och låtit den komma till synes på ett sätt som inte fungerat kontinuerligt tidigare i och med jag alltid satt studier och jobb främst. Nu i sommar har mina framsteg med att inte avlägga allt för mycket tid på studier synts ypperligt och i och med planerna för hösten som jag själv gjort angående fortsatta universitetsstudier och jobb så kommer jag agera i mitt liv på ett helt annat sätt än förr! Min kalender är inte längre full med "viktiga" möten och andra tidsbokningar utan stadigt inplanerade umgängen och fester likväl. Förr skrev jag aldrig upp något sådant för jag var alltid skeptisk till att jag skulle hinna. Jag har till och med avsatt luckor med flit i kalendern för egen tid men också för att utföra impulsiva saker, som exempelvis dra hem till någon med en kort varsel på fem minuter eller typ planera för att palla äpplen och så vidare.

Sambon och jag äter sushi numera flera gånger i veckan. Jag äter fortfarande bara de vegetariska alternativen. Nästan säker på att det bli sushibuffén vid Järntorget på tisdag ihop med en av mina väninnor.

När jag är ute på restaurang eller i en kiosk etcetera, så beställer jag alltid orange läsk. Just orange läsk istället för att säga Fanta eller så. Jag skulle kunna säga apelsinläsk också i och för sig, men det blir ju så mycket roligare att säga orange läsk tycker jag.

Oftast är det så att när man beställer dryck ute på restaurang och man då säger "En Fanta tack" så säger servitrisen "Tyvärr det har vi inte, men vi har Zingo". Det är ju samma sak!! Därav har jag sedan år tillbaka valt att säga orange läsk istället. Samt be om ett sugrör. Sugrör är för mig skojigt och man skadar inte de främre och mer känsliga tänderna. 

Man kanske stöter på Morgan även detta år? Största drömmen hade varit att få träffa Kjell!!! Honom ska en vän och jag dra hem till och våldgästa vid tillfälle!

Betyget står inte med på uppsatsen, men kan informera om att jag fick högsta betyg så innehållet i uppsatsen är därmed väl användbar.

För min del gör det absolut ingenting att hösten kommer tidigt på året. Tror inte det blir fler soliga och heta dagar för denna sommar. Jag ogillar faktiskt, tro det eller ej, sol och värme. Sol för mig är snarare detsamma som sticks i ögonen och jobbig hetta. Jag vill leva i ett klimat där det är lagom - inte för varmt och gärna lite moln på himlen. När folk definierar "fint väder" så är det sol och värme, typ bikini- och badväder. Majoriteten älskar att sitta och köka på uteserveringar, gå väldigt mindre påklädd, sola och bada, barbequepartyn (det älskar jag) med mera. Jag däremot (och även min syster) anser att definitionen av "fint väder" för oss står för att det är lagom varmt/kallt ute och att det är mulet, men ljust. Vi kanske är mer praktiskt lagda så sätt. Jag vet inte.

Därav blir både våren och hösten för mig de bästa årstiderna! Hetsen efter sommarens alla semestrar/lov och alla människor som börjar kontinuerligt röra på sig utomhus försvinner och man slipper röra sig bland just detta extrema tryck. Fler återgår till sitt "vanliga" liv och kommer åter in i strukturer. Då människan är byggd socialt och biologiskt för att fungera som allra bästa genom att ha struktur i sitt liv så blir folk också oftas mer lugna när hösten kommer igång. Det känns ibland som att folk pustar ut. Hösten blir liksom en början på nytt, fast det egentligen inte är något helt främmande. I början av året så är man redan så inne i att jobba och under våren så kämpar man med allt som ska ordnas inför sommaren. Sen under sommaren händer det oftast mest grejer i och med alla har semestrar och man vill passa på att träffas, resor, aktiviteter och så vidare. När hösten sen kommer så ska man vara uppvilad och förhoppningsvis taggad inför att som sagt komma igång på nytt! Man kan passa på att starta på nytt i sitt liv!

Nu är det ju i och för sig så att många kanske inte ser hösten på ett lika positivt vis som jag. Många tycker det är sorgligt att den underbara sommaren byts ut till en vanlig vardag igen. Det många påverkas av vad det gäller hösten är att det blir mörkare tidigare och tidigare på dagen. Det är också under hösten som många människor går in i olika höstdepressioner. Något som i alla fall jag tänker göra åt detta är att tända mycket ljus inomhus. Avsaknaden av ljuset kan påverka oss starkt så att tända ljus, gå promenader eller göra ärenden under dagens ljusa timmar. Något som jag planerat göra, mer än vad som ändå kommer vara helt nytt för mig automatiskt till hösten, är att planera min höst. Vad vill jag göra, vad vill jag uppleva, vad vill jag känna och så vidare. Jag gjorde en förändringslista/mållista förra året kort efter nyår - en nyårslista. Där skrev jag vad jag i helhet vill åstadkomma med mitt år 2011, men det kan vara en god tanke att lägga upp delmålen inför dessa övergripande mål nu innan hösten startar. Då har man helt plötsligt s aker att se fram emot!

Jag kan avslöja två saker som jag tänker göra till hösten, som jag redan gör jättebra ifrån mig kring jämfört med hösten 2010, och det är att planera in tider för umgänge med vänner men oc kså p lanera in egen tid med bara mig själv på scen.
Även se till att använda mig av mitt tredje rum - mitt mysrum - väldigt flitigt i höst är en prio etta! Jag, min hund, té, böcker, musik, fönster, ljus, kuddar, filtar, Star Wars figurer, vänner, kärleken.
Jag tror alla kommer ha behov av ett mysrum till hösten. Jag kommer ha stor nytta av mitt!

Jag vill tillägga ett råd som min sambo just sa och som han önskar få dryfta:
Bio är bra höstmys. Det är inte kul att gå på bio när det är ljust ute för då vill man ju vara ute, men till hösten så är det ju mörkt ute vid klockan sju och då är det perfekt att gå på bio!

Jag har faktiskt lyckats planera och packa allt idag, även om dagen varit lång och väl fylld av ärenden, möte och ridning. Jag kan därmed i godan ro bara glida iväg imorgon utan stress eller onödig oro.

- tankat bilen
- köpt proviant att ha med i bilen (läs: godis, och ja jag vet min älskade nästkusin att det inte är tillåtet att äta godis på torsdagar, men nu är det semester för oss båda!)
- laddat mp3n (kopplar in den i bilradion)
- laddat kamerabatterierna samt
- packat allt som ska asas med under min vistelse i Skåne: allt från myskläder till klubboutfits

Det finurliga är att på Facebook så står det På denna dag 2010 att jag hade skrivit som statusuppdatering "drar ner till Skåne igen". Ironiskt! Får kanske göra detta till en årlig tradition att just 18 augusti blir den dag som jag ska fara neråt landet.

Hoppas inte det ösregnar imorgon bara. Så jobbigt att köra i spöregn. Hellre att det regnar än att solen skiner extremt och det blir dö hett. Man ser inget och man blir stressad av hettan utanför när man själv sitter "inomhus".

Nu när jag skrivit så fokuserat mot egen problematik med relationer till somliga individer så vill jag skriva rent generellt om problematiken istället. Ganska nära att göra det hela för privat när bloggen inte är tänkt som sådan.

Jag tycker det är viktigt att man ska kunna sätta sig själv i första hand, OCKSÅ. Av tusen olika anledningar så ses detta som väldigt hälsosamt för en själv och även för alla runt omkring som ska ha med en att göra. Sen visst finns det psykopater, antisociala, narcissister och så vidare som sätter sig själva i första rummet utan att ta någon slags hänsyn eller empati mot andra människor, men det är inte det jag önskar skriva om i detta inlägg. Tänk rent generellt, och tänk att det jag skriver om handlar om "normalitet".

Nu vill jag verkligen inte klaga på de personer som jag anser brister runt mig, för även jag har säkerligen egenskaper som brister för dessa personer. Under många perioder har jag varit nergrävd i mitt karriärsarbete och studier vilket jag haft turen att väldigt många har respekterat och på så vis underlättat massor för mig. Det jag dock aldrig har gjort är att prioritera en vän framför en annan på ett kränkande och direkt visande sätt. Mina vänner har fått den tid jag kunnat ge de och som de ansökt om. Aldrig att jag har avbokat en vän för att dra iväg med en annan exempelvis. Framför allt idag är det svårt att ses ofta med vissa vänner. De av mina vänner och väninnor som har barn och som inte bor mitt stan utan utanför resulterar i att man automatiskt inte ses lika ofta, men vänskapen är ändå stabil och trygg för man vet vart man har varandra även om det kan gå en månad mellan mötena. 

Väljer man att träffa en människa och tala om för personen att man vill att somliga saker ska förändras eller att man tar upp saker som man upplevt som negativt för relationen så anser jag att man uppvisar att man fortfarande bryr sig om personen och att man vill kämpa för att kunna finna tillbaka till varandra genom att lösa det på ett så tillfredsställande sätt som möjligt. Sen visst är det inte alla gånger så att bara för att man inte hör av sig så beror det på att man inte skulle bry sig heller, utan det kan ligga mycket annat bakom. Dock är det så att de flesta gånger som man ändå inte hör av sig så kan motparten känna sig åsidosatt och ointressant. Många gånger räcker det med att man bara skickar ett sms så har man den biten avklarad!

För mig är det viktigt att var och en av mina vänner känner sig speciella hos mig. Att var och en känner att det jag ger just denne är just det som jag vill ge just honom eller henne och så ger jag annat till någon annan.

Om man ska ha en möjlighet till att utvecklas och kunna erhålla energi samtidigt som man ger ut energi så måste man tänka på sig själv och vad det är för människor som man väljer att vara med. Det är därmed jätteviktigt att veta vad ens egna gränser och krav innefattar för att man ska kunna hantera situationen på ett så tillfredsställande sätt som möjligt. Allra bästa är att göra situationen lyckad för alla inblandade givetvis. Har man känslor av att man ger mer än vad man får åter då anser jag inte att vännen man avlägger tid för är en riktigt vän för en själv. Man själv kanske är en vän för motparten, men en vän för en själv är knappast inte motparten!

Kan man dumpa pojk- och flickvänner som man anser har betett sig illa eller som man inte längre älskar så kan man göra det samma med vänner anser jag. Man behöver inte göra slut helt heller utan bara flytta personen från positionen som vän till en bekant exempelvis så att man själv vet hur man ska agera inför denna person utan att man känner sig kvävd eller tömd på energi och glädje.

Varför bry sig om någon som man inte upplever bryr sig lika mycket om en själv, kan man fråga sig. Då är det givetvis mycket bättre att lägga ner tid på de som man känner bryr sig om en tillbaka. Lättare sagt än gjort för många gånger vill man ju ha samma känslor tillbaka från den man verkligen bryr sig om. Det är nästan som olycklig kärlek där man själv är superkär, men motparten delar inte samma känslor för en. Istället för att då tråna, hoppas, försöka mera med mera är det bra att se till att gå vidare och som sagt lägga ner tid på andra som ger en massa kärlek.

Ett akuellt fall för mig är att en väninna som tidigare varit mig jättenära sen fyra år och en vecka tillbaka flyttade utomlands och efter ett halvår så insåg jag att det i regel bara var jag som kämpade med att ha kvar den naturliga tighta relation vi haft. För henne var det säkerligen ingen skillnad då hon hade andra nya vänner som hon valde att lägga ner tid på. Inte förrän ett trauma för mig skedde, se tidigare inlägg, så hörde hon snabbt av sig och då för att få veta skvaller, upplevde jag det som. Hon hörde av sig då när hon inte hört av sig annars. Då vaknade jag. Tidigare hade jag ju satt upp som mål att just krav på mina vänner ska göras så att jag kan ha mer kontroll över min energi och vad jag ger ut och får tillbaka. Annat som i stil med att säga saker och sen i praktiken inte alls följa det är också något som jag bara inte kan acceptera vad det gäller relationer så jag antar att relationen i fråga är ganska infekterad. Jag i min tur kanske inte längre är av intresse eller värde mer för henne nu när hon fått nya vänner och vad jag antytt en ny närmre vän, så då kan jag förstå varför handlingarna från henne varit så som de varit. Det jag menar är att allt är inte hennes "fel", men hur saker och ting hanteras anser jag ligger mer på hennes sida än på min. Jag var nog inte heller den närmsta vännen heller då jag vet att det fanns andra både gamla och nya, men relationen vi hade var i alla fall bara vår och var endast på det sätt som vi ville ha det. Andras relationer med andra är inget man ska lägga sig i utan bara fokusera på sin egen relation till var och en annan. Det är när ord av lögner som kommer in som man, som jag, givetvis kan reagera.

Ett råd från mig till er i alla fall: Bry er om och lägg ner tid på de personer som bryr sig om och lägger ner tid på dig tillbaka. Det är svårt jag vet att bara hålla sig till dessa, men av egna erfarenheter så kan jag informera om att det känns bättre med tiden och just då när man är ensam hemma är det svårt, men så fort man är med andra vänner så är det hur lätt som helst att koppla ifrån.

Bara idag har jag upplevt lycka från några vänner. Fick precis ett paket skickat från en nära väninna till mig med nya ridkläder som hon vill att jag ska ha när hon tar med mig ut och rider igen, och från en annan väninna till mig fick jag ett inbjudningskort till hennes bröllop. Min nästkusin smsade mig och beskrev sin saknad av mig då hon och jag setts så mycket under sommaren när hon bott hos mig för att jobba under samma chef som jag. Fem vänner hörde av sig angående min semester neråt landet som ville kolla om tiderna fortfarande stämde över de träffar jag bestämt med vardera person och precis för några sekunder sedan avslutade jag ett samtal med en vän som jag ska få mysa med imorgon kväll. Nu ikväll ska jag till en ytterligare nära väninna och bara hang out så bra som bara hon och jag kan göra.
Jag kan verkligen inte klaga på mitt sociala nätverk jag har idag. Man kan inte ta slut på sig själv genom att kasta bort energi på något som bara drar ner en. Men som sagt, det är svårt när det har med en person att göra som man bryr sig om men som man inte upplever vara ömsesidigt längre.

Nu har jag lyckats fixa till det "tredje rummet" i min lägenhet till ett riktigt mysrum! Massa ljus, blommor jag planerat från fröstadium och som nu blivit jätte stora och vackra, mörka ner fönstren, massa småprylar som jag älskar, tavlor, fullproppad bokhylla, min symaskin, gjort mina sängsoffor supermysiga med kuddar och gubbar från Star Wars och TV spel, men också ordnat med en andra TV. Dock inte kopplat in den än, men ska köpa sladdar och skit imorgon till både TVn och min bandspelare som jag fick från en väninna för länge sedan.

Är verkligen mer än väl sugen på att visa upp en bild här i bloggen så jag kan skryta lite om min kreativitet och förmåga, men dessvärre blir det alldeles för privat och alla små prylar och tavlor är för mycket jag vilket jag inte har som mål att uppvisa i denna blogg.
Ni som känner mig får möjligheten att komma över och vistas med mig där inne (sitter just nu i vardagsrummet). Redan imorgon kväll kommer den delen av lägenheten att invigas av ett trevligt besök från en av mina vänner. Hoppas att han har med sig godis nu när jag står för chailatten.



Chansar på att min nästkusin läser detta inlägg så vill förmedla till henne ett extra utlåtande: Nu är här ännu mera supermysigt så du kommer sova extra gott när du kommer och bor mer här! Ska ordna TVn illa kvickt för din (och min) skull så vi kan äta snacks, ha mysbrallor och huvtröjor, och bara kolla på film och babbla!

Hoppas ni inte missade SVT24 ikväll. Handlade om konsert/orkester där temat var TVspel genom tiderna och då främst fokus på den musik som spelats för de olika spelen. De gick igenom Megaman, Zelda, WoW, GoW med flera!

I ett tidigare inlägg så har jag tagit upp att jag upplevt mig ha problem med fem personer i mitt liv som jag ansett har sagt en sak men gjort en annan. Jag skulle vilja göra en kort utvärdering över hur det ligger till idags läget!


Två av dessa personer har jag lyckats lägga mig åt sidan för närvarande:

Ett fall har inte bara jag drabbats utan många kring denna person. Personen har formulerat att denne har ett värde i en fortsatt relation och att jag önskas finnas där som del i personens liv. Antagligen finns känslan där, men någon annan styr det praktiska som gör att en önskan inte kan slås in.

En annan person som jag fått uppleva har varit förtjust av min närvaro, men hindrats av en annan person och heller, enligt min spekulation, inte vågat säga ifrån till denna person. Jag slog larm om saken, men inget hände fast personen beskrev mitt värde för denne. Då kan det vara på tiden att man sätter gränser och gör tydliga markörer att det är en själv som bestämmer vad som sker i ens eget liv, kan jag anse.


En annan person är befintlig i mitt liv, men jag pendlar väldigt mycket kring denna kontakt. Det kan ske dag för dag, men också timma för timma:

Sista person att nämna är klumpig på att uttrycka sig känslomässigt. Personen har undanhållit information och delger dessutom information om mig till andra - andra som absolut inte ska veta något. Det är inte längre självklart att det man yttrar till en annan person ska kunna stanna där mellan dessa två personer. Min önskan och erfarenhet kanske har varit naiv. Återigen framhävs jag vara av vikt, men även om jag funnits där i många många år så klassas jag inte som en prioriteringen eller tanke - inte enligt mig då detta är något jag inte lyckats med att se. Det blir ju inte bättre av att personen ifråga går ut med detta till enligt mig, "fel" personer som skadar hela situationen betydligt.

Denna person försöker verkligen. Eller i alla fall jag upplever det som att personen försöker få behålla sin plats i mitt liv. det är jag tacksam för för då känns det mer tryggt för mig att kunna återgå när jag funnit lugnet kring saken igen.


En fjärde person är inte längre befintlig i mitt liv:

Ännu en person ljuger mig rätt upp i ansiktet. Förskönar saker. Överdriver. Önsketänker. Säger att personer säger saker som de egentligen tvärtemot anser egentligen. Personen lovar saker som sen i praktiken inte stämmer alls för då har jag glömts bort. Dessutom sätter personen mig på en plats där jag när som helst kan bli utbytt.


Sista personen är förnärvarande väldigt aktuell för mig och ett väldigt besvärligt problem att ha i åtanke:

I ett annat fall så säger personen att denne för närvarande inte har kontakter med andra. Av vilken anledning vet jag dock inte. Personen önskar bibehålla en djupkontakt med mig fram en för personen tradig och ytlig sådan. Min tanke är att ska man bibehålla en relation får man vårda relationen. Jag anser  mig ha givit mer än vad personen ifråga har gjort, fast personen menar att denne tänkt något annat. Detta visar sig återigen i praktiken inte stämma.

Vad det gäller den sistnämnda personen i detta inlägg så har jag nyligen tagit tag i saken på ett mer lugnt sätt. Tidigare har jag varit alldeles för arg och besviken för att kunna diskutera saken med personen.
Ändå tror jag att det blir ett avslut kring denna relation. Hur mycket jag än vill och även personen ifråga så är vi inte i varandras liv längre. Jag tycker att jag försökt massor för att det ska fungera. Främst i början för personens skull som jag då upplevde det som jobbigt att lämna det gamla livet för att flytta till ett helt nytt.
Jag tänker fortfarande inte avvika från mina gränser och krav (fortfarande mer än vill att kompromissa). Ger jag ut energi vill jag ha det åter på ett eller annat vis.
En väninna sa till mig ”Varför lägger du ner energi på de istället för att lägga ner energi på dem som verkligen lägger ner energi på dig? Tycker inte att de förtjänar din uppmärksamhet längre”. Jag tycker detta var väldigt klokt sagt om man refererar till min situation. Men det är svårt att sluta bry sig om personer som man bryr sig om. Dessa två personer jag fortfarande behållt så att säga på en mer vänskaplig nivå är personer som jag fortfarande bryr mig om.

Jag antar att man kommer ifrån varandra naturligt också. Man möter andra personer med andra intressen som bidrar till en sökande utveckling. Jag har självt känt av den känslan. Dock byter jag inte ut en person mot en annan. Var relation för mig är speciell och har bara med mig och personen jag har en relation till med att göra.

Jag är idag fruktansvärt nöjd med mitt sociala liv. För lite mindre än ett år sedan höll jag på att tappa mian vänner helt, och även mig själv, men jag kom snabbt tillbaka och fick finally möjlighet att andas på egen hand igen. Hur jag vill och när jag vill.

En väninna till mig har börjat skicka handskrivna brev till mig! Fick ett häromdagen så ska sätta mig ner och svara på det nu! Först ska jag ordna lite chailatte!

Jag fick fyra påsar Skittles igår! Direkt personligt importerade från England! Det är banne mig det godaste godis jag ätit! Antagligen är det det på grund av att man inte kan köpa det i Sverige utan bara utomlands eller i Tax Free shops. Köpte massor när jag for över till Danmark med färjan. Nu har jag fått mer som sagt och mer inväntas från min nästkusins tripp till Turkiet!

Det finns sura Skittles!!! Adore!!

För 1,5 dygn sedan såg jag Captain American. Jag kände fortfarande av min exalterade känsla i magen efter bion som jag hade haft under dagen.

Helt fantastisk film!! Så helt jävla awesome!! Jag kan verkligen inte beskriva den tillräckligt i ord. Den gick inte för fort fram, den fokuserade kring just huvudpersonen och hans powers, inslag av komedi utan att ta bort det allvar som finns, och alla dessa små tecken där man kan se skymten av andra heroes ur Avengers tillsammans med helt underbart perfekta skådespelare.
För er som inte hänger med i denna nördiga konversation så ska jag förklara. Ett av de mest tydliga exempel är i slutet av filmen The Incredible Hulk så kommer personen som senare kom att bli Iron Man. Inte fullt lika tydliga sådana inslag fanns det nu i Captain America, men för oss mer insatta så fanns det en hel del så inslag och symboler som man kan koppla till andra ur Avengers.

I ett tidigare inlägg har jag nämnt att jag anser att det för mig av vikt att dessa filmer med alla heroes från Avengers och Justice Leage ligger på ett seriöst plan. Green Lantern exempelvis var ju bara ett stort skämt.
Givetvis fanns det som sagt inslag av komik i Captain America som exempelvis Översten bjöd på ordentligt:
- "He makes me wanna cry"
- "...awkward.."
- "I ain´t kissing you"

Inte nog med att filmen var grym så som karaktären i sig, utan huvudrollsinnehavaren var verkligen bedårande stilig. Samma känsla som jag fick då när jag såg karaktären för Thor fick jag nu med: lång, vältränad utan att vara sån där äcklig body buildare, blond, blå ögd, personlighet som jag faller för med mera. Just Captain America hade verkligen ett så kallat ariskt utseende. Smalt ansikte med väldigt fina linjer och en basröst som får en att tappa talförmågan. Jag kände mig verkligen som en riktig tjej i hur jag tog emot honom emotionellt på filmduken.

Så himla coolt att det är Samuel L Jackson som blir ledaren i Avengers!!!

Träffade en hel del nytt folk nu när man var där. Det talades om maraton kring att se massa från just Marvel. Inte alla nördar är ugly heller eller som bara kan prata om sitt enda egna intresse. Det var riktigt nice att kunna dela en sådan upplevelse. Det är banne mig inte många som vågar stå för sitt intresse i just "seriefigurer". Min syster berättade att många av hennes killkompisar hade avundat henne för att hon skulle dra på förhandsvisningen och att det var just Captain America som låg som film.

Nästa film är alltså Dark Knight Rises som gäller! Jag behöver lite paus för att fortsätta smälta Captain America så det gör inget att det tar lite tid innan den filmen kommer.

By the way, ni måste se Aporrnas planet (r)evolution. Just nu är allt jag tänker på just Captain America, men Aporrnas planet (r)evolution var också en väldigt bra film enligt mig. Sorglig på sina ställen, men jag tror den innefattar tillräckligt många delar så att den hade varit passande för alla möjliga personers olika intressen.

Bandit Rock presenterar bland annat Dead by April på Malmöfestivalen i år! Den 20 augusti på Posthusplatsen. Vet i tusan vart det ligger, men Ebbselon kan allt så hon lär greja det.

Jag har börjat med sjukgymnastik. Jättebra grejer för min spända rygg. Visade sig inte bara vara muskelspänningar utan även en nerv som kommit i kläm i övre delen av ryggen. Hade jag aldrig kunnat tänka mig, men så är det. Inget fel på skelettet i alla fall! Underbart!

I alla fall! Första tillfället tog 1,5 h att ta sig igenom. Min sjukgymnast skulle dra igenom massa tester för att lokalisera de främsta problemen om vart dessa sitter. Jag hade fruktansvärt ont i ryggen senare på kvällen kan jag informera om. Allt hade i alla fall gått smidigt till och min sjukgymnast framförde att det är massage, tränings övningar och ännu mer massage som gäller nu i början. Yeay!

Veckan därefter så kom jag dit igen. Väl förberedd på nice massage - vilken som visade sig inte var så nice som jag trodde. Det var inte skön massage. Det var idrottsmassage, det vill säga hård jävla massage. Ryggen mådde super efteråt så det är inte det, men satan var besvärligt det var.
Men nu kommer jag till huvuddelen i min story. När jag ligger där på mage med bara ett par trosor från Ullared där det står "I <3 Morgan" på så tycker jag att sjukgymnasten liksom smyger med att dra sina händer vid sidan av mina bröst. När en kvinna ligger på mage så sticker liksom brösten ut lite på sidorna. De måste ju ta vägen någonstans. "Ah jag måste vara för misstänksam nu" tänkte jag och försökte hålla tillbaka mitt behov av att fnittra. Efter massagen så skulle min sjukgymnast visa mig olika muskler på en affisch på väggen. Det var då jag insåg att min misstänksamhet inte alls var av overklig standard. När jag ställer mig framför affischen så liksom trycker sig sjukgymnasten mot mig med undre delen av kroppen. Han blev liksom böjd. Han tryckte så så att jag fick stötta mig mot väggen. Jag kände att et smått ståfräs började ta sig an. Gud vad jobbigt det var att INTE börja gapflabba! "Fan vad patetisk kille" tänkte jag. Han är ju ändå bara ett år äldre än jag och kanske har svårt att hålla tillbaka sina hormonella behov då han har och göra med en tjej som är i klädd endast Morgan-trosor.
Senare så sitter han med benen brett i sär och har handen väldigt nära sin ljumske. Nästan så att han håller om sig själv fast utan på byxorna. Sen satte han händerna bakom huvudet och särade mer på sina ben. Jag kämpade så med att bara titta honom i ögonen och inte visa att jag var ytterst road av situationen.

Tog upp detta för en väninna på jobbet. Hon och jag har samma intresse vad det gäller sexuellfetisch. Gud vad vi skrattade! Det är inte första gången man tvingas gnida sig mot någons erektion, fast alla kläder är på.
När jag berättade detta för en av mina vänner som är utbildad kinesiologi - en mix av massor bland annat kiropraktor och sjukgymnast - så var hans svar: "Fan vad rätt! Så ska jag också göra!" och så skrattade han. Tanken är att han ska få närvara vid nästa tillfälle. Får hoppa att ta mina Ullareds småbyxor och istället ta den med texten "Heartbreaker" eller varför inte ett par trosor med Cookie Monster på.