Lönen ska jag och endast jag få använda mig av
Jag är en av de som följer Blondinbella. Framförallt två av hennes böcker. Det bästa med böckerna anser jag är att de är enkelt skrivna, konkreta och lätta förstå. Den första boken Egoboost! har jag numera vissa delar av då jag jobbar med mina klienter, främst då ungdomar. Även de tredje boken Economista har jag nu nyligen läst och funnit vara väldigt användbar för de av mina klienter som är mer unga vuxna än ungdomar. Egentligen så står det mycket saker som jag finner vara självklara, men även små detaljer som gör att man får nya tankar. Exempelvis detta med försäkringar. Jag har mina försäkringar som jag alltid har haft. Jag har dem och jag betalar summan för dem varje månad. Jag hade ingen som helst aning att man kunde förhandla sig fram till en mer personligt utformad försäkring och att man kunde förhandla om priset. Inte heller har jag haft en tanke på att varje år se över mina försäkringar och jämföra med andra försäkringar om hur dem ser ut i dagsläget. När jag tog min an detta så vips fick jag bort en massa jag inte behövde, jag fick en massa som jag ansåg vara aktuellt för mig och jag fick ett eget individuellt pris för detta. Försäkringar ska man ju ha i hela sitt liv så att man sparar som jag runt 600 kronor per år på att göra de ändringar som jag nu gjort betyder att jag sparar en himla massa pengar om man låter åren gå. På tio år har jag ju sparat 6000 kronor bara genom att ta bort sådant som jag inte behöver och samtidigt fått det som jag vill ha. Fantastiskt!
Men så var det ju en annan sak som togs upp i Economista som jag hängde upp mig på. Tid är pengar. Din tid du lägger ner ska vara till din fördel. Du ska ha betalt för mödan. Det är du som ska ha lönen för mödan som du lagt ner.
Detta fick mig att reflektera över hur jag tidigare använt mina pengar. Eller snarare, vem har tagit del av mina pengar som jag förvärvat eller som jag ska ha för dem är mina och från födseln var menade just för bara mig. Jag har gjort egna val i att hjälpa och ge mycket till folk. Både av mig själv genom olika saker, men också ekonomiskt. Klart att man kan hjälpa och ge bort pengar, men det får också vara rimligt. Ett exempel är att jag alena tagit hand om en före detta sambos utgifter då han inte kunde betala för sig, men sen att han inte gjorde något åt sin situation utan levde som en Kronprins genom att inte jobba utan bara hålla på med sina intressen istället för att söka jobb - där blev jag utnyttjad. Hjälper jag honom ekonomiskt måste han också betala den skulden och se till att skapa en tillvaro där han betalar han också istället för att ta förgivet att jag gör det ändå.
Ett annat exempel är en person där jag kände att jag inte gav tillräckligt av mg själv då han inte tyckte att jag gjorde som han sa och hur han ville ha det. Därmed köpte jag en helt ny dator och betalade hans hyra. När man ser på det så är det ju väldigt patetiskt. Lura en annan människa så. Och vad fick jag för detta från dessa två herrar - platt intet. Självupptagen människa som bara tar och vill ha. Tänker inte ens tanken på att ge något som JAG vill ha och som JAG önskar. Allt kan inte bara hänga på mig.
Här är bevis på att jag använt sådant som skulle vara till mig för jag har förtjänat det till att jag lagt det på någon annan för personen lurat mig i att tro att jag som person inte räcker till. Ett vandrande bankvalv. Enda som jag var intressant att ha till. Och har jag fått något tillbaka av detta? Nej jag har inte fått något tillbaka alls. Egentligen borde jag skicka faktura. Det har man möjlighet att göra inom fem år. Funderar på att göra det faktiskt om personerna inte själva ger igen det som dem har fått. Kan nämna att personen i första exemplet har betalat åter nästan allt.
Tid är pengar. Jag ska ha lön för mödan. Lönen ska jag ha som belöning för mitt arbete. Detta ska jag lägga på mig själv.
Trackback
