Fransk spets

Nu har det varit soligt några dagar i streck. Jag har varit ute alla dagar, både nere i Skåne och här uppe vid diverse sjöar och åar. Genom detta har jag fått ta på mig bikini som jag inte haft sen förra sommaren så det känns som ett bra tag sedan! Åh vad jag älskar att gå i bikini! Kanske för att bikini inte är något man har på sig regelbundet heller, eller i alla fall inte jag. Drar jag till simhallen så har jag ju baddräkt och jag har inte farit på utlandssemester i något soligt land senaste året.

Förr när man var liten tyckte man solen var jobbig. Just för att den stack i ögonen och den var så het. Idag springer man ju nästan ut så fort solen tittar fram. Gud vad skönt det är att sitta i solen och bara vara eller läsa något eller samtala med vänner eller hunden. Märks att man blivit äldre.

Äldre har jag blivit, men på kroppen så syns inte detta. Nu när solen kommit och huden börjat få färg så dyker självklart alla fräknar upp. Det är som att de vaknar till liv på en sekund så fort man vistas utomhus. Jag har fräknar i ansiktet och på armar och axlar. Väldigt många anser det är snyggt, sött och till och med sexigt. När jag läser i vissa stylingbloggar så ger bloggarna tips på hur man målar fräknar med hjälp av smink så fräknar tycks vara poppis. Jag kan anse att det ser fräscht ut med fräknar - men inte på mig. Inte för att jag anser mig själv se ofräsch ut men jag ser redan ut att vara för ung för min ålder och inte hjälper det när fräknarna pluppar upp och håret bleks av solen. Jag klagar bara om någon frågar. Det får jag göra.

För många år sedan hade jag verkligen svårt med att ha fullspäckat schema för dagen. Av olika psykiska orsaker så orkade jag i regel bara med att gå till skolan, komma hem och plugg samt ta hand om min hund. Senare för två år sedan när jag började jobba samtidigt som jag studerade så var jag helt socialt slutkörd och orkade inte med någon social aktivitet. Detta tror jag beror på att energin jag automatiskt la ner på min psykiska ohälsa och dess åkommor utgjorde att jag helt enkelt blev utmattad och trött - även om jag inte ansträngt mig rent fysiskt.

Senast jag tog upp detta i bloggen som hastigast så hade jag en väninna som referens. Hennes vardag är alltid fullspäckad och ändå lyckas hon klämma in umgängen med mig. Jag var först och främst imponerad av hur hon orkade! Upp tidigt för att dra till gymmet, sen vidare till skolan, sen plugga och sen jobba. Ungefär så såg hennes dagar ut - varje dag i regel!

Idag för min del så ser mitt liv i stort sett liadant ut - och jag älskar det! En typisk dag för mig är att jag går till skolan, senare drar jag på något möte som jag har några gånger i veckan, drar och tränar för att sedan bege mig antingen hemåt eller till jobbet. Plus att jag sitter i telefon med minst en person från mitt sociala närverk varje dag samt svarar på diverse icke jobbrelaterade mail. Träning har jag sex gånger i veckan så det sker ju var dag plus att jag också har hund som sagt så honom ska jag givetvis också rå om. Mellan diverse aktiviteter och måste far jag hemåt emellanåt och går en sväng med honom.

Min dag idag bestod i att först uträtta ärenden på stan, sen möta upp en informant för min studie i skolan, sen dra på möte, sen träna och nu sitter jag på jobbet. Och jag är pigg! Inte alls trött eller utmattad som jag var för många år sedan! Jag trivs otroligt bra! Jag är helt fantastisk!

Imorgon är dock dagen lite lättare. Frukost och grupparbete hemam hos en klasskamrat, sen hem och plugga, sen gymmet och sen ha en vän över på kvällen. Dagen därefter har jag "bara" inplanerat träning och skogspromenad med en väninna så det blir en lugn icke så händelserik dag, för att sedan dagen därefter gå över till massa måsten och möten igen.

Jag är väldigt nöjd över min tillvaro får jag ju framföra.