TALK: Likgiltiga känslor?
Jag skulle vilja skriva av mig lite kring min farmor. Idag har jag ingen kontakt med henne och senast jag träffade henne var för mer än ett halvår sedan på min nästkusins födelsedagskalas. Innan dess var det sex år sedan som vi hade setts.
I torsdags förra veckan tror jag det var så ringde min tvilling mig. Då hade vår faster ringt och meddelat att farmor återigen hade hamnat på sjukhuset, men att denna gång så var det verkligen riktigt illa däran med henne. Idags läget så ligger min farmor för döden och kommer avlida vilken dag som helst. Hon äter inget, hon är fruktansvärt dement och de kan inte sätta dropp på henne då hennes vener är för veka. Min farfar, faster och pappa vill ändå ha hem henne till huset, fast läkaren vägrat detta.
Min farmor, som jag inte haft kontakt med sen jag var betydligt yngre, ligger alltså och tar sina sista andetag. Vänner hon haft under 60 års tid känner hon inte igen längre. Varför jag inte har någon kontakt med min farmor är ganska enkelt uttryckt, men innefattar också en hel del detaljer - hon tillsammans med visa delar av min pappas sida av släkten fanns inte där när jag for illa. Då på grund av hennes son - min pappa. Ett starkt svek. Ett för mig oförlåtligt svek.
När jag var liten så var främst hon, men också min farfar något av det bästa personer jag visste. Varje lov var jag hos de och var lyckligare än någonsin. Tror mina syskon känner exakt samma sak. Jag minns hennes doft- alltid Barnängen. Hennes skratt. Hennes ord som "Först kommer det en och sen kommer det en till likadan" när hon först hälsade på min syster och sen på mig. Att hon alltid skrek "Jag vann!" och lyfte upp armarna då hon vann i Svarte Petter eller Löjliga familjen. Hon läste vissa böcker på kvällen som exempelvis Prinsen och Tiggarpojken från Disney. Hon köpte alltid lättsaltade potatischips - som än idag är min favorit.
Jag minns också deras gamla hus. Vart det knakade när man gick på golvet. Hur jag och mina syskon tvålade in badrumsgolvet och kastade oss på mage på det. Varje hel- och halvtimma hörde man klockuret i vardagsrummet - jag letar efter en sådan att ha hemma. Hon hängde alltid upp våra teckningar på väggarna. Alltid fanns det klubbor hängandes i trappan på julafton. Hennes ganska torra bullar minns jag också och även om jag förr ogillade de så saknar jag de idag. Idag har jag doftljus som luktar precis som hennes goda gröt. Varje foto på henne så är det samma leende. Hon och farfar kallade mig för mitt barnsmeknamn hela tiden.
Jag kände mig verkligen trygg, avslappnad och lycklig under loven som vi var hemma hos farmor och farfar. Allt fallerade då hennes syster gick bort och de senare valde att sälja sitt hus. Jag minns att dagarna efter min student så tog vi oss en promenad bort till gamla huset och jag kände väldigt starkt "Vad gör de där människorna i mitt hus?! Detta är mitt hus! Jag får gå här ur mycket jag vill!". Jag tänker inte ens på gamla huset jag växte upp i med min familj.
Senast jag träffade min farmor var som sagt på min nästkusins födelsedagskalas. Först hälsade jag på farfar. Jag tog i hand och sa "Hej Farfar". Farfar tittade på mig först helt oförstående och sen brast han "Men är det *mitt namn*??". Jag har obviously blivit äldre. Sex år hinner man förändras en hel del tydligen. Farmor träffade min syster först där hon stod i hallen. Sen kom jag ut. Min farmor kände igen mig direkt. Hon blev glad: "Först kommer det en och sen kommer det en till likadan". Hon tittade på min syster och mig. Drog med händerna över mitt bröst och midja. Talade om hur vackra vi var och frågade sedan hur vi kunnat hålla oss så smala. Jag höll mig undan henne bland annat under kalaset, även om hon vinkade till mig då och då. Jag ville bli så där liten igen och vara med henne, men samtidigt så visste jag att min farmor som var förr inte var den samma som nu. Jag var fortfarande besviken. Detta ångrar jag inte idag.
Det jag saknar är min farmor, deras hus, all trygghet och avslappning. Men det var då. Det har inte varit så på över sex år. Mitt aorgearbete är redan bearbetat sedan många år tillbaka. Ändå blir saker och ting mer verkliga när man vet att en person som förr varit så viktig för en snart kommer att försvinna och möligheten till en försoning kommer aldrig komma åter. Dessvärre känner jag inte att en försoning hade varit funktionell. Hon vill skydda sin son, även om hon vet att han gjort många saker orätt. Hon försöker släta över det - jag vägrar tillåta att man slätar över så konkreta kriminella handlingar, vare sig det är ens son eller inte. Min pappa är hennes son, men jag är hennes sondotter. Bättre hon behåller sin son och jag går åt ett annat håll. Jag har idag funnit massor av människor som älskar mig och som jag älskar tillbaka.
Utveckling och förändring är ibland tuff, men i slutändan oftast givande om det är det man söker efter.
MUSIK: Skrillex vs andra band
Jag har blivit helt frälst vid bandet Skrillex numera. Deras remixer med andra band gör ju inte saken sämre kan jag också förmedla!
Här följer några exempel:
Narcissistic Cannibal - Korn
Get up! - Korn
Bad romance - Lady Gaga
Alejandro - Lady Gaga
COMMENTS: Jag måste blogga oftare
... för min älskade nästkusins skull <3
Min nästkusin: "Jaha och vad gjorde du i natt?"
Jag: "Jag sydde inte jag veeeeet!"
Min nästkusin. "Nä, och du bloggade inte heller"
TALK: Even if it takes a thousand years
It might take a lifetime, but somehow it will lead me to you
MUSIK: Michael Bolton - Go the distance, Disneys Hercules
I have often dreamed
Of a far-off place
Where a hero's welcome
Will be waiting for me
Where the crowds will cheer
When they see my face
And a voice keeps saying
This is where I'm meant to be
I'll be there someday
I can go the distance
I will find my way
If I can be strong
I know ev'ry mile
Will be worth my while
When I go the distance
I'll be right where I belong
Down an unknown road
To embrace my fate
Though that road my wander
It will lead me to you
And a thousand years
Would be worth the wait
It might take a lifetime
But somehow I'll see it through
And I won't look back
I can go the distance
And I'll stay on track
No, I won't accept defeat
It's an uphill slope
But I won't lose hope
Till I go the distance
And my journey is complete
But to look beyond the glory is the hardest part
A hero's strength is measured by his heart
Ooooooooooooooooooo
( guitar solo )
Like a shooting star
I will go the distance
I will search the world
I will face its heart
I don't care how far
I can go the distance
Till I find my hero's welcome
Waiting In your arms
I will search the world
I will face its harms
Till I find my hero's welcome
Waiting in your arms
COMMENTS: Även vänner som inte klarar sig utan kalender
- M. Hellström, 2011
TALK: Kvinnor är inga ledare
"Skillnaden mellan man och kvinna är som mellan djuret och växten", beskrev Hegel. "Djuret motsvarar mannens karaktär, och växten kvinnans eftersom henne utveckling mer liknar en stillsam tillväxt som har sin grund i den obestämda känslans helhet. Står kvinnor i spetsen för exempelvis en regering så är staten i fara eftersom de inte handlar efter allmänhetens krav, utan efter tillfälliga svagheter och åsikter. Mannen däremot når sin ställning enbart genom att tillkämpa sig tankar och genom stora tekniska ansträngningar."
Tänk så dumma folk var förr. Himla skönt att världen ständigt utvecklas och hela tiden vetenskapligt utforskas.
När jag först läste detta beskrivna av Hegel så drog jag direkt kopplingar till sexuella tendenser. Män är som eld som snabbt kan tändas, medan kvinnan är som vatten - tar tid på sig att bli uppvärmd. Att män är "djur" vad det gäller sexuella beteenden och att kvinnor är emotionella växter kan jag däremot alltså hålla med om! Det är så den biologiska och anatomiska funktionen normalt fungerar. Sen finns det givetvis avvikande fenomen - som jag själv exempelvis, men vi är ingen majoritet och liksom fungerar inte som exempel vid generella bestämmelser.
Kort edit
Inlägget I have so much to say though you're so far away handlar om döden. Inte om att man blivit dumpad - även om man i och för sig kan känna så när någon man tycker mycket om lämnar denna värld. Alla reagerar vi olika.
TALK: I have so much to say though you're so far away
All of my memories keep you near
In silent moments I imagine: you are here
BARN: You´ll be in my heart
TALK: "Svara bara ja eller nej!"
En vän till mig och jag talades vid häromdagen. Vet inte om han är trött på att jag ibland kan babbla för mycket runt saker och dra mina pralleller och så vidare. Samtal kan ju vara enkla också, men det är sällan som jag tillfredsställs av enkla samtal.
Detta fick mig att fundera. För mig finns inget ja - nej, rätt - fel, sant - falskt, vitt - svart och så vidare. Jag förstår också att det kan vara besvärligt att ha och göra med folk som jag som aldrig har ett helt svar att ge - samtidigt som det är, anser jag, väldigt utvecklande med förklaringar och beskrivningar framför enkla svar. Det är så individuellt över vad man själv tycker och tänker kring saker och ting. Då kommer jag in på ett av mina favoritämnen: social- och kognitivpsykologi. Man är den man är på grund av den bakgrund, erfarenheter, person, uppväxt, miljö och så vidare man har.
Kan beskriva det mer utförligt i ett annat inlägg i framtiden.
Faktiskt vill jag påstå att jag är jobbig på mitt sätt ändå! Om man tänker sig att personer med Aspergers syndrom som är väldigt bokstavliga och konkreta så är jag raka motsatsen. Jag är väldigt abstrakt och reflekterar över tanken/känslan bakom orden.
Undrar om det finns något syndrom för detta? Ett som är verklighetsförankrat det vill säga. Annars hade man nog sett mig som en psykotisk extrem hallucinerande individ.
COMMENTS: Korsetter - inget för män
KUL: Två hela dagar ledigt!
Hade mina två (tre) tentor nu tisdag och onsdag och inte förrän fredag ska jag jobba nattpasset. Känns verkligen overkligt att inga förpliktelser existerar så mina dagar kan spenderas så som jag önskar. Nästan som när man var liten och hade sommarlov.
Enda "förpliktelserna" jag har är att dra till träningen idag och imorgon, fast det är inget som jag anser vara ett kuvat måste.
Små belöningar gör stora under!
TALK: Lagom för att lägga sig
Nu ikväll hade jag velat gå och lägga mig vid halv åtta redan. Varit igång sen tidigt i morse med skola, redovisning, möte, yoga så jag var väldigt skönt trött. Men går man och lägger sig halv åtta vaknar man ju sen efter bara någon timma - eller så är det i alla fall för mig. Jag älskar att sova! Kan stanna i sängen förevigt känns det många gånger som!
Lägga sig så sent som möjligt när man är liten, men så tidigt som möjligt när man är stor. Så fungerar det för mig!
Jag har i många många år haft svårt att somna och sova. Jag har av olika anledningar störts i min nattsömn och ytterst sällan vaknat på morgonen utvilad. Alldeles för många tankar har snurrat i huvudet då man ska somna. Alla tankar som man trängt undan, all ångest som grott under dagen, allt får helt plötsligt möjlighet till att ta plats och förstör min insomning och tillslut sömn.
Idag har jag inga som helst problem! Och jag tar inte ens insomnings- eller sömntabletter! Drömmar som är av mindre trivsamma områden har jag fortfarande, men absolut inte varje natt och jag lyckas hantera det väldigt bra när jag sen vaknar.
Det jag gör är att jag ser till att varva ner på kvällen minst en timma innan jag planerat gå och lägga mig. Detta gör jag på olika sätt: ut och promenera med min hund, ringa en vän, se TV/film, lira något mindre serious game, dricka te med massa ljus med mera. Sen när jag kommit så långt som till att äntligen befinna mig i min säng så är det läsning som gör jobbet! Tidigare har jag använt mig av film och bandspelare för att det inte ska bli helt tyst och för att jag ska tänka på annat än de ångesttankar jag burit med mig under dagen, undermedvetet. Detta har bara fungerat till viss del, men också varit enda lösningen just då. Förr kunde jag inte ligga och läsa ens för jag tänkte bara en massa och kunde inte fokusera på texten.
Som sagt så läser jag ur böcker på kvällen istället och jag läser tills jag inte längre kan se texten för ögonen blir för trötta. Det kan ta en kvart, och det kan ta trekvart, men aldrig mer än en timma. Oftast tvingar jag mig sälv till att läsa för böckerna jag läser är för mig väldigt intressanta och spännande.
Ska ta mig till sängen nu bara för det. Suttit uppe med sista tentan och sen kollat Sex in the City, men nu är jag fri att lägga mig!
