Fransk spets

 

Ord är bara ord. Det är genom handling som orden får sin rättmätiga betydelse. Så har jag alltid tänkt. Antalet gånger som jag fått det bevisat för mig att ord inte har samma mening som vad man i praktiken visar har alltid genomsyrat mitt sätt att förhålla mig till vad folk säger. Det är många gånger som jag fått höra saker som sen inte visat sig som sådan i verklighetens handlingar. Idag har jag börjat ta det hela mera enkelt. Dock har jag fortfarande kvar tanken om att personen som yttrar sig får bevisa att detta är sant genom handlingar. Nu tänker jag mindre på detta utan tänker mer i termer av att personen antagligen inte är medveten om vad denne säger och vilka krav som kommer därefter. Jag misstror människor lätt. Antingen tror jag inte på dem eller så tror jag numera att dem själva inte är medvetna om vad dem egentligen anser. Jag har börjat ta detta mycket lättare idag kan jag framföra. Det som inte stör eller förstör för mig sållar jag bort. Dock är jag ständigt på vakt. Inte aktivt som förr men jag har det i bakhuvudet. Nu vet jag att folk kan inte skada mig om jag inte själv vill bli skadad.

 

Jag finner alltid motpoler i allt. Detta med ord kan jag se som en positiv sak då jag lyssnar till Chris Medinas text: What are words if you really don't mean them when you say them What are words if they're only for good times then they're torn When it's love you say them out loud those words, they never go away They live on, even when we're gone.

 

Jagkunde förr bara se det negativa eller föra misstankar. Det gör jag än idag men jag resonerar också över det positiva. I sista filmen av Harry Potter framför Professor Dumbledore just det som jag alltid utgått efter: "I always surprise myself on my ability to turn a phrase. Words are in my not so humble opinion capable of infecting injury." Nu har jag börjat se mer än detta. Kanske tvngar jag också folk att stå för det som dem har sagt betydligt mer än förr.