Fransk spets

Ja nu tror ni säkert allesammans som både känner mig eller som följer min blogg utan att känna mig som person att jag ska lägga fram en reflektion eller spekulation kring denne norrmannens psykiska ohälsa med mera. Jag tänker som så att alla som sett på TV och följt processen har själva rent förnuftmässigt insett att han är ett klart avvikande fenomen och mer än så behöver inte yttras. Har lyssnar på så många psykoterapeuter, psykologer och professorer inom psykologi nu som lägger från diverse diagnoser och personlighetsstörningar att jag kan spy. Ja jag kan så som de kan beskriva hans "fel" rent generellt, men jag föredrar att träffa personen i första hand. Man kan inte läsa av en person bara genom att höra från tredje person. Eller snarare bör inte. Jag gör det inte i alla fall. Spekulationer och teorier har för mig blivit mer säkerställda då.  

Det jag däremot ska göra är att läsa hans bok! Säkerligen något han själv vill att alla ska göra och om man gör det så har han "vunnit" tänker han. Imorgon ska han inför öppna dörrar beskriva varför han gjort detta som han nu gjort.

En sak som jag anser vara en god egenskap hos denne Anders - massmördaren - är att han är väldigt självmedveten och stark. Att kunna vara lugn och målinriktad som han är just nu, som han upplevs av polis och vittnen, anser jag är en god förmåga. Egentligen. Nu stämmer inte hans bild överrens med verkligheten som majoriteten delar, så därav så är ju inte denna förmåga väl fungerbar för honom i dags läget. Om han en dag blir "frisk" enligt majoritetens beskrivning så antar jag att han kommer bli väldigt väldigt sorgsen över det han åstadkommit. Intressant hur människor har förmågan att kunna spela diverse roller utan att nära anhöriga märker något. Det är dessa människor som är de farligaste enligt mig.

Också läsa hans bok? Klicka här!

Intressant att han i slutet av sin "bok" har bara massa bilder på sig själv. Det fastande jag väldigt för.

Har två vänner som idag lever i Oslo. En av de har jag fått tag på. han mår mycket väl och hade tur nog gått hem från jobbet en timma tidigare på grund av förkylning.

Den andra väntar jag på att få höra av. Denna väntan och oron börjar bli väldigt obehaglig. Jag hoppas att han är i Tyskland, som han planerat fara till i helgen...

Många av de böcker jag läser, det vill säga om misshandel, psykisk ohälsa, incest med mera och då främst om barn, är som sagt något som jag bara läser. Tills nu egentligen. 

Nu i helgen såg min nästkusin och jag filmen Svinalängorna - samma namn som boken. Handlar om en familj som flyttar till Skåne ifrån Finland där föräldrarna är periodare. Det vill säga alkoholister då och då. Hur detta påverkar barnen och familjen som sådan får man då följa i filmen. Det pendlar mellan då tid (då barnen var små) och i nutid (då ena barnet är vuxet).

Hemskt är det. Boken beskriver vissa delar och detaljer som givetvis saknas i filmen, men filmen är väldigt bra ändå.

Både min nästkusin och jag är ju fascinerade av dessa bokgenrer så även hon hade läst boken innan vi nu såg filmen. Känns bra att kunna ha någon att föra dialog och diskussion med medan man själv bearbetar, analyserar och reflekterar.

Människan rent generellt enligt mig är socialt svag. Vissa är det mer än andra. Är man heller inte socialt svag, det vill säga följer majoriteten i samhället så anses man vara avvikande - dessvärre är detta också sett som något negativt i och med man avviker från normen och det "normala".

Här följer ett exempel på när man följer ohälsosamma ideal och påtryck av individer ur samhället. En vanlig tjej med silikonbröst böjrar leva på barnmats burkar från affären och solar solarium bästan varje dag. Från hälsosam kurvig till något som ser ut att falla ihop när som helst. Det är sorgligt att se och jag förstår inte varför hennes närmsta kring sig hindrar henne.

Före

Naturlig och hälsosam. Syns knappt att hon ens har silikon.

Efter

Här syns bröstkorgen så tydligt och brösten pluppar liksom ut från kroppen. Seniga armar och taniga ben. Inget kvinnligt kvar. Bara spår.

Före och efter bild som hon själv la upp på sin blogg. Hon kallar sig själv för tjock på före bilden.

Träd vars grenar hängde så långt ner att man kunde gå under de och känna hur bladen drog längs nacke och rygg. Svalkande vindar i de varma skuggorna och mjukt gräs att sitta och lägga sig ner i.

Stor trädgård. Här visas en del av framsidan. Och vinbärsbuskar.

Ni som känner mig vet att jag älskar röda vinbärs paj med glass.

"Grannen" - ängen.

Havet och stranden - 100 meter från huset. Precis så som jag växte upp med. Att vandra här sakta och bara känna havslukten och vinden i det där varma behagliga med en älskad vid sin sida.

Från mitt fönster. De två närmsta grannarnas tomter. Träd, skugga, hög häck. Lycka.

Man äter givetvis grillat. Kött. Vegetariskt. Men också desserter förutom pajer.

Inglasad utealtan. Behaglig vilket väder det än är. Öppet, men också privat. Man ser trädgården och vädret.
Vid ett tillfälle var det varmt inne på utealtanen, det regnade ute, det var ljust, man hörde hur det smattrade på taket. Man bara fick möjlighet att vara. Prata. Tänka. Läsa. Sova. Kramas. Allt var så lugnt och rogivande.

Jag vill tillbaka snart. Jag behöver det. Och jag behöver det relevanta sällskapet.

Huller om buller. Tillsammans. Inte ensamma.

Alltid flera som väntar och längtar.

Putande kattbebismage.

Överst och underst. Bakom och framför.

Man ska alltid vara minst två.

Sova med annat däggdjur.

"Men Gud! När man läser ditt CV så tror man att du är 35 år. Du har ju gjort och läst massor!"


- min nästkusin när hon fick se över mitt uppdaterade CV