Fransk spets

Nu har jag börjat skriva om några vänner till mig som sagt som varit synliga utanför min egen krets så att säga och då får jag ju klart fortsätta.

I detta inlägg ska jag beskriva en väninna till mig som kallas Fia av sina närmsta. Det som gör att jag kan presentera henne här i min mer anonyma blogg är för att hon gjort sig synlig och hörd vid mängder av tillfällen i Norden - detta på grund av hennes ätstörningar och självdestruktiva beteende som hon utvecklade i tidig ålder. Dock är hon inte som sådan som hon känns igen av mig.

Vill hålla min hund anonym som också var med på bilden.

Jag vill inte sitta och beskriva saker om henne som man ändå kan läsa på hennes hemsida utan jag vill beskriva henne så som jag valt att beskriva de andra av mina vänner som Sverige med flera känner till.

Hur jag lärde känna Fia var egentligen genom en icke planerad händelse. Jag hade gjort slut med ett gammalt ex som fortfarande inte kunde släppa taget. Han snodde min MSN helt plötsligt och ändrade lösenordet. Vår gemensamma vän och mästare på datorer tänkte jag skulle rädda situationen så jag ringde hem till honom, och då var det hans storasyster Fia som svarade. "Nej han sover, men jag kan väcka honom om du vill?" sa hon och lät superlycklig. Sen babblade vi loss i telefonen där har det fortsatt.

Fia är en väldigt intelligent, kompetent, social, human, djurvänlig, och för mig uppiggande person att ha och göra med. Jag trivs väldigt bra i hennes sällskap och hon kan sätta sig in i mina berättelser om mitt jobb och utbildningsområden på ett sätt som gör att jag känner att hon vill lära sig och hon är intresserad och glad för min skull. Hon är så lätt att ha och göra med och hon liksom skiner upp när hon säger "Hej!".
Hon har utmärkts många gånger av sina sönder skurna armar av bekanta åt oss båda - inget som jag "såg" när vi började umgås. Inte heller att hon hade sond eller att hon var på väg in i ett kändisskap några månader senare. År 2003 tog vi en bild på oss. Nu förra sommaren tog vi en ny. Vi har definitivt vuxit.

Fia har alltid ritat så fantastiskt! För snart tio år sedan ritade hon en bild jag än idag har kvar och älskar. Hon målar och ritar och till och med fotograferar så fruktansvärt bra!

Hon kan också göra dockor! Fantastiska bebisar i naturlig storlek har hon gjort. Två av de första hon gjort har jag suttit och klätt på i hennes säng då mäklaren kom in och trodde jag satt med två riktiga bebisar. När jag sedan sa att det är bara två dockor så blev mäklaren jätteförvånad.

Fia är otroligt bra på detaljer. Allt blir verkligen helt perfekt, anser jag. Både i hennes bilder och hennes arbete och studier.

Idag bokas Fia ofta in för att föreläsa om främst självskadebeteenden och om hur hon lyckats ta sig ur detta fast hon levt i det i runt tio år. Hon har ännu en ny bok på intåg som kommer ut i mitten av november. Hennes brinnande intresse och engagemang för sina intresseområden är så motiverande att uppleva. Hon kan ju så mycket om sina ämnen - både genom utbildning och erfarenheter.

Tredje boken kommer i november.

Jag har ju i ett tidigare inlägg beskrivit lite om Fias första bok Zebraflickan. Jag har ju lyckats med att se till så att denna bok nyttjas som relevant kurslitteratur på vissa kurser där jag gick mina universitetsutbildningar.

Inte bara skrivande, ritande och föreläsande pysslar Fia med i dagsläget. Hon studerar faktiskt på Juridicum i Lund och har valt att inrikta sig på humanjuridik. Helt otroligt. Talade med henne nyligen på telefon och fick veta att hon satt högsta betyg på terminen som just fått avklarad. Jag är inte förvånad, men hon ska definitivt ha stora gratulationer för sin prestation! Sådan fantastisk människa. Hon har överlevt en mängd orättvisa saker som man kan bli så förbannad över.

Våra likheter är att vi båda har valt en linje i våra liv som handlar om det vi fått erfara. Med detta i ryggsäcken så kan vi utveckla, förändra eller skapa förbättringar kring de områden. Utbildning är bra, erfarenheter är nästan ännu bättre - i alla fall inom hennes område respektive mitt.

Fia är idag något stort och jag tror hon definitivt kommer bli större. Hon har redan gett en massor till psykiatrin och jag tror hon kommer ge betydligt mycket mer av sig själv och sina kunskaper i framtiden.

The Leader in Angry Birds

Little Big Planet doll.

Inte mitt egna bröst, taget från Google.

Just vid den markerade röda delen av bröstet har jag riktigt ont. Jag gick i fyra dagar med denna smärta innan jag bestämde mig för ihop med en väninna att det ärlämpligt att ta sig till akuten. Egentligen är jag en sådan person som av olika anledningar på grund av barndomen väljer att gå med smärta och fortsätta med vad jag planerat. Jag kunde heller inte svara på vad som gjort så att jag brutit något heller när läkaren frågade.
I alla fall så hände det för 1-2 veckor sedan och jag måste ha fått ett slag bakifrån från sidan - enligt läkaren då. Det är nämligen då brottet börjar läka i revbenet som det börjar göra ont.
Det tar en till två månader för skiten att läka helt, men bara en till två veckor som man tvingas gå runt med smärta.

Nu går jag på smärtstillande och antiinflammatoriska medel. Fungerar väldigt bra faktiskt. Min hund får ligga bredvid mig istället för på mig. Jag får ha bikini på mig istället för BH (tack Ballex för tipset). På nya jobbet får jag möjlighet att vila då och då när jag måste.

Om jag går åter till det förstnämnda i detta blogginlägg så är jag lite enerverad över att jag denna gång inget kan göra mer än att vänta och ta det lugnt med de fysiska aktiviteterna. Inget gymmande, inget poledansande, simmande går bra men i så fall i varmt vatten och inte några professionella simtag utan skovla bara.

Likväl är jag mycket nöjd med min aktuella livsexistens!

Stark, ansvarsfull, medveten.

Inser att jag blivit stört förälskad i denna karaktär.

Äckliga människor.

Lilla Hermione är super vacker.

Jag fick ett klipp skickat till mig med en liten grå kattbebis som attackerade en strumpa. Man ansåg att jag liknade denna pissemissbaby:




Jag: Jag är varken liten, grå eller hårig.


Tystnad


Du: Ehm.. liten är du.

Det är ingen idé att ta fram vilka inom mina studier och arbeten som stöttat mig til att utvecklas. De är väldigt många och de är många av de för mig obeskrivbara. Jag har ju lagt mest fokus till dessa två områden i mitt liv så därmed är det kanske heller inte så konstigt att jag upplever mig ha fått mest därifrån.

Men jag vill i alla fall presentera några personer, som inte nämns vid namn i denna blogg, som hjälpt mig över osäkerhet, rädslor, oro, fobier med mera.

Person A
Följt med mig konkret, fysiskt och handgripligen till personer eller platser som jag av olika anledningar påverkats negativt åt. Personen har också dragit mig ifrån konkret, fysiskt och handgripligen personer och platser som påverkat mig negativt.

Person B
Låter mig vara mig. Jag anser mig vara otroligt osäker vid min sexuella tendenser. Skrev jag ju ganska nyligen om i ett tidigare inlägg om att jag inte anser mig vara som andra kvinnor eller för all del män. Inför personen har jag kunnat beskriva mina lustar, tekink och fetischer utan att personen ifråga sett det som en flörtig handling eller nedvärderat mina känslor. Personen har följt detta ämne med mig i flera år och det har stöttat mig massor till självsäkerhet.

Person C
När jag rent fysiskt och synligt blir ett avvikande fenomen har denne person låtit mig få vara det och hjälpt mig på de sätt som jag önskat. Inte ställt några frågor utan bara "passat" mig. En stor uppoffring som jag är skyldig massor för.

Person D
Vid tillfällen då kris uppstår för mig så går jag helt undan. Jag blir mestadels okontaktbar eller så rollspelar jag att inget sker av ondo för mig. Detta ser denna person igenom och pushar mig relativt hårt att framför och göra något åt. Denna person har gjort att jag lyckats med att ställa krav på mina medmänniskor i min omgivning och att jag förtjänar lika mycket plats som andra.

Person E
Samma skrot och korn som jag. Jag vill kalla det lika "elak" men det begreppet finns inte längre i min bild, Känns för mig skönt att veta att i alla fall en till så som jag tänker och planerar på ett visst sätt för att få en viss konsekvens. Att jag dessutom kan vara öppen med det inför denna person är fortfarande overkligt och tar tid att ta till sig helt.

Person F
Jag tycker absolut inte om överraskningar eller mina födelsedagar eller julaftnar. Detta har denna personen stöttat och hjälpt mig med rent handlingsmässigt. I min takt, hur mycket jag klarat och lagom för mig. Jag trodde det aldrig skulle bli bra, men detta har blivit en mycket bra början för mig och även om jag finner ett starkt obehag så är det bara skuggor som jag måste bearbeta bort - psykiskt och metodiskt.


Det är personerna D och E som jag vet hade ställt upp för mig när det gäller. Hugger någon mig så behöver jag inte ensam hugga tillbaka för dessa två personer vet jag komer hugga tillbaka för min skull direkt. Framförallt person D har påvisat detta x natal gånger i diverse verklighetsförankrade situationer och händelser. 



Detta var en jättekort beskrivning, men väl för att relevanta personer nog ska kunna känna igen sig. 


 

Speglar i sovrummet är grejer det.

Jag säger som min mamma: "sex ska vara kul".

Det är idag viktigt för mig att ansiktet ser fräscht ut och hälsosamt. Jag kan tänka mig att min förnärvande besatthet är på grund av att jag sett så risig ut under min tid som sjukskriven olycklig varelse. Knappast någon fröjd för ögat eller hälsan.

Nu är det i alla fall ändring på detta! Till och med gett mig själv en ny piercing.
Nästa vecka kanske jag intresserar mig mer för väskor eller håruppsättningar. Låter dock tradigt. I alla fall just exakt nu.