Fransk spets

Dilemman som uppstår med åldern är detta med barn för många. Många skaffar barn med den man är tillsammans med. Många par gör slut när den ena partern i förhållandet inte önskar skaffa sig barn. Vissa par skaffar sig inga barn för detta inte platsar in i deras liv och så vidare. En väninna till mig ville absolut inte ha barn då hon var tillsammans med sin före detta pojkvän men vips så önskade hon sig detta i det nya förhållandet hon lever i idag. "Det var ju Martin som jag inte ville ha barn med", var hennes svar då jag ifrågasatte hennes förändrade åsikter. Beroende på ens partner kan man också ha åsikter kring att skaffa barn.

 

En bekant till mig berättade att han slutat ligga runt och nu sökte en ordentlig kvinna. Min tanke var att han var trött på singellivet, men så var icke fallet. Han sökte sig numera en kvinna som han skulle kunna vara vän med hela livet och som skulle vara en god mor till hans framtid barn. Han sökte inte passion eller kärlek. Han önskade sig en kvinna vid sin sida av praktiska skäl. Han påpekade att man tänker anorlunda kring partnerskap när man kommit över 30 års strecket.

 

Minns själv då jag förr var tillsammans med en kille och jag var orolig för hur det skulle gå i framtiden då vi skulle skaffa barn. För mig var det självklart då att skaffa barn, om än jag inte reflekterat över det så noga då. Problem som var då var att jag kände att mitt ex inte mognade i snabba takt som jag och jag uppskattade heller inte hans familj och fan det i regel obehagligt att skaffa barn med den här killen. Då hade jag ju varit "tvungen" att vara med hans familj i och med jag då skulle haft deras barnbarn och syskonbarn i min ägo.

 

Det är ju om än vanligt med detta dubbeltänk kring vilken kille eller tjej man ska välja:

 

 

Twilihgt: Edward är basen för ett perfekt par och Jacob är passionen. Vampire Diaries: Passion vs. tryggt parliv, vilket ska det bli?Jesus is my virtue, but Judas is the demon I cling to.

 

Detta har för mig blivit ett tankedilemma. Först och främst, ska man välja passion eller någon som man vet kommer bli en bättre far än den man är tillsammans med? Andra frågeställningen men också för mig den viktigaste, hur gör man om man vill vara tillsammans med en kille men ha barn med en annan?

Om man sitter i den sitsen, vilket är egentligen det mest hälsosamma att välja? Vad tusan ska man göra? Om man är ensam i den tanken, ska man då ta upp saken med den man är tillsammans med? Ta upp det med den man vill ha barn med därefter? Eller innan? Riskera att man förlorar båda, eller om de går med på det? Konsekvenserna därefter med barnet och vårdnad.. ja Gud detta blir bara jobbigare och jobbigare.

 

Nej detta har jag verkligen inget bra svar på. Inget försök till bra svar heller ens.

 

 

 

 

 

 

 

 

Längtar efter nya Avengers också, men innan dess kommer alla medlemmar i Avengers enskilt få varsin ny film. God I love SF more than ever!

 

 

 

 

 

Mycket tankar jag har i stort sett konstant om mina bröst, eller hur? Blir satt i tankar säkert varannan dag på grund av mig själv och ibland mer om någon skulle ta upp saken eller något kring ett visst ämne som jag kan koppla till mina bröst.

 

Nu har jag i alla fall kommit ett steg närmre i mina tankegångar kring mina bröst i huruvida jag upplever de vara "vettiga" eller icke.

 

Jag har en bakgrundsbild på datorn med mig på. En del av bilden ser ni här under detta stycke. Folk som varit här har ju klart sett bilden, om de inte redan sett den någon annanstans på nätet. Det jag får höra är "Åh vad snygg bild! Snygga bröst!" - VARJE GÅNG! Folk tycker verkligen det?!

Nu för en tid sedan var en väninna/före detta kollega hemma hos mig och pluggade till våra sluttentor. Hon reagerade med "Är det där du? Är det dina bröst? Gud vad snygga bröst du har! De står rätt ut!". Jag blev faktiskt tro det eller ej ganska mållös. Det var nog banne mig då jag insåg att jag har haft en himla tur med mina bröst. De är trots allt fasta och visar inget tecken på att bli hängiga. Många av mina väninnor anser att deras bröst sen de gick över 20 års gränsen har blivit hängiga och inte utåtstående längre.

 

 

 

 

En annan väninna till mig hade stora bröst som stod rakt ut från det att vi var 18 år till vi var runt 22 år. Sen började de hänga och nu liknar de inte de där superbrösten som alla önskar att de hade.

När jag är på gymmet så kollar jag klart på de andra tjejerna och kvinnorna hur deras kroppar ser ut. Celluliter kollar jag efter, häng röv men också hur deras bröst och magar ser ut. Man jämför sig själv givetvis och ser vart man ligger i standarden. Grejen är att 9/10 av fallen har de celluliter och är smått mulliga eller smala men inte vältränade. Och nu kommer det bästa av allt enligt mig: väldigt många av tjejerna har hängbröst eller har bröst som är ännu mindre än mina! Herregud tänker jag då! Jag borde inte klaga inför offentligheten och jag borde inte gå runt och tro att folk har så snygga bröst som man kan tro att de har när de har BH på sig. Jag kommer fortfarande säkerligen ha åsikter om mina bröst fortfarnde men inget som jag tänker ta upp och gnälla om utifall ingen fråga - beroende på vem som frågar.

 

Feels real good.

 

 

 

 

 

Jag ser mig om och ser mitt hem försvinna bort
Min tid där hemma känns nu alldeles för kort
Blott ungdom knappt en man då plikten kallade mig
Om jag får se mitt hem igen det vet jag ej
Bland fränder från min by så drog jag ut i strid
Och världen brann

Gick ut i strid för Sverige. Blev döpt i blod
Där ute väntar döden inte hjältemod
I fält där fränder faller hörs ingen sång
Utmanar våra öden ännu en gång

Långt hemifrån
Döpas och dö i strid

Och när min tid har runnit ut
Vem bryr sig då
De kämpar på
Får en soldat ett värdigt slut
Få somna in
Försvinna bort
Och aldrig vakna

För kriget det kan
Förgöra en man
Jag ger mitt liv för mitt fosterland
Men vem saknar mig
Så se mig som den
En make en vän
Fader och son som aldrig kommer hem
Men vem sörjer mig

 

Ny tid nalkas. Denna tid går mot sitt slut.
Hela Stockholm ser mig krönas. Kanoner skjut salut.

Ingen ed lagd, ingen ed jag svär.
Kronan kommer ej från kyrkan, den kom direkt från Gud.

Jag visar min styrka genom strid.
Född att regera att föra krig.
Knä om knä, min tid är här

Född att härska. Leda mina män i strid.
Ingen man kan mig befalla. Jag lyder under Gud.

Hör min order, ifrågasätt mig ej.
Vet att sådan är min vilja och därvid skall det ske.

Sida vid sida uti strid.
Med karoliner går jag i krig.
Knä om knä, min tid är här.

Allt jag ser, vill ha mer. Vem ska stoppa mig?
Hela Europa skall böja sig för min armé.
Vad är ditt skall bli mitt då jag dräper dig.
Min vilja ske.

Bevisa min styrka genom strid
Född att regera att föra krig
Knä om knä, min vilja ske

Över Norden jag härskar
Med det arv som jag gavs
Gång på gång sjung Carolus sång
Än en gång
Krigets konst jag behärskar
Låt mitt namn sprida skräck
Gång på gång sjung Carolus sång
Än en gång sjung Carolus sång

 

Sen jag var i London nu för två veckor sedan har jag ätit havregrynsgröt med hallonsylt i stort sett varje dag. Suget uppkom redan för ett år sedan då när min syssling bodde hos mig under sommaren. Hon äter varje morgon havregrynsgröt med banan. Därav ser jag nästintill alltid till att det finns bananer hemma när hon är på intåg.

Nu har jag kommit igång med att äta havregrynsgröt for real då genom att "min" syster och jag åt havregrynsgröt med hallonsylt till frukost, innan vi tågade ut i Londons underbara stad och platser.

 

 

    

 

 

Havre innehåller bland annat mycket järn och fiber. Järn är väldigt bra för blodtrycket. Fiber ser till att magen får arbeta mycket mer och längre än om man hade ätit något med vanligt vitt vetemjöl. Havrekli Innehåller havregrynsgröt också och som sänker kolestorolhalten och stabiliserar blodsockernivån. Havrekli kan också hjälpa immunförsvaret mot bakterieinfektioner.

 

Gott tips att förtära till frukost eller kvällsmat så man står sig länge!

 

 

 

 

 

Jag har provat i stort sett alla Ben & Jerrys glassorter. Varje glass är speciell och väldigt omsorgsfullt skapad. Ett tag var jag verkligen totalt förälskad i B&Js glassmaker och köpte heller ingen annan glass. Jag älskade faktumet att man blandat glass med stora kakbitar. Mer matig glass som höll längre.

 

Nu har jag dock upptäckt Berte Glassen också! Ett liknande fenomen som B&J men en budget variant. Köpte ju smaken Kladdkaka härmodagen som jag definitivt kommer köpa igen! Idag köpte jag Blåbärscheesecake. Den var helt fantastisk! Stora bitar av kakan och samma goda blåbärssmak som på en glass jag åt när jag var liten - som jag minns väldigt väl. Den säljs inte längre. Många år sedan den gjorde det.

 

 

 

 

 

Jag har givetvis testat B&Js Strawberry cheesecake och blev ganska besviken. Alldeles för lite cake i utan mest jordgubbsglass anser jag. Blåbärs cheesecaken vinner därmed lätt över B&Js variant av cheesecake.

Även testat B&Js Oh MY Applepie! och inte tyckt att de var något vidare att komma med heller, men har sett att Berte glass också har smaken äppelpaj så ska se om denna vinner över B&Js variant av äppelpaj.

 

 

      

 

 

 

 

Vet inte om ni läst om detta hemska som hände igår i en av varginhängningarna. Det finns två flockar med vargar på Kolmården och den ena av de har tydligen dödat en av sina djurskötare igår förmiddag. Läser man på Kolmårdens hemsida så står det av okänd eller oklar anleding till varför detta skulle skett. Det är den flock som inte visas upp för allmänheten som denna historia gäller. Nio stycken tre åriga unga hannar. Uppfödda av en man och hans fru som jobbar på Kolmården. Men det är ju klart, tre år gamla och hormonerna sprutar och så finns det bara massa bröder och inga honor. Något har ju blivit snett. Vargar är inga tamdjur. De är vilddjur så även om de inte är totalt skygga för människor när de lever i fångenskap så har de jägarinstikter.

Jag var ju där 2011 i början av april och gick då ihop med ett annat gäng in till vargarna. Man kunde hamna hos den vargflock som visades upp för allmänheten men också hamna hos VIP vargarna som de kallades - det vill säga de nia unga hannarna som då var två år gamla. Jag hamnade hos VIP vargarna - de som nu ett år senare dödat en av sina skötare.

Privatbild från Kolmården 2011.

Känns så himla konstigt. Dessa unga killar var två år gamla. Jätteförsiktiga och timida. När de sen kom fram till några av oss så luktade de försiktigt och några av oss fick dessutom pussar. En kliade jag på ländryggen och han stod och blundade och tyckte att det var superskönt.
Jag har massa bilder och filmer från min vistelse i vargflocken men då bloggen är anonym kan jag bara visa upp några privata foton där jag inte är med på bilderna.



Graciös                                   Vadå farlig                          Nyfiken på kameran




Bilder på mig där jag klappar två av vargarna.



Också en lustig känsla jag fick tidigare. Tänk om jag har den dödade skötaren på film? Jag har en film där två guider får igång vargflocken till att yla. Det är en obehaglig känsla. Jag ska tända ljus ikväll. Både för skötaren och för vargarna.

Genom åren har man ju varit med om diverse arbetsplatser där reglerna är att man ska vara hemma om man är sjuk. Dock har det också funnits osynliga regler som ansett att man ska se över hur pass sjuk man egentligen är för att få stanna hemma. Även normer har uppkommit som till exempel att jobbar man på en viss avdelning så har de som norm där bland personalen hur ofta man "ska" vara sjuk.

Jag var på jouren imorse och fick veta att jag har hörselgångsinflammation i vänster öra. Jag har haft det i massor sen jag var liten. Både min tvilling och mamma har väldigt lätt för att få det så för oss har det i regel varit vardagsmat. För mig är det inget i alla fall men så måste man ju ha penicillindroppar så man får ju söka sig till sjukvården ändå.

För tre somrar sedan hade jag svininfluensan. Jag trodde jag var vanligt sjuk bara men gick till jobbet i alla fall. Visst sen kan väl många anse att det är dumt att komma till jobbet och smitta alla andra men som sommarvikarie går man på timmar och är man då sjuk så får man ingen sjuklön för det inte. Bara att välja: gå till jobbet och få pengar eller vara hemma utan ersättning. Jag är ganska envis dessutom så ja g anser att jag ska bestämma över min kropp och är kroppen sjuk utan att jag tycker att det är lämpligt så har jag disciplinen till att fortsätta mina vardagsrutiner ändå - med eventuella pauser för att sova och hämta energi.

På många arbetsplatser inom äldreomsorgen, som jag jobbade mycket inom för flera år sedan varje sommar, så sjukskrev sig folk för små saker som att de hostade några gånger under ett och samma arbetspass. Vips så försvann de en vecka. Riktigt jävla dåligt menar jag. Klart att jag också anser att det är ett astradigt jobb att dag ut och dag in göra samma saker om och om igen med samma gamla dementa människor, men det är ju ett val som man som undersköterska nu gjort. I så fall kanske det vore bättre att byta arbetsplats då och då. Det gör jag. Jag tycker det är väldigt givande.
På ett ställe minns jag att chefen hanterade detta ständigt återkommande sjukskrivandet bland personalen genom att vägra att man ringde in vikarier. På så vis "kunde" man inte längre bli sjukskriven så jäkla enkelt för då hade man ju kollegorna efter sig som fick ta skiten för att det helt plötsligt var en person mindre på jobbet. Kollektiv bestraffning. I detta fall på den arbetsplatsen anser jag faktiskt att detta var lämpligt att nyttja. Det blev en slags form av kompisuppfostran också. Personalen visste ju att folk tog sig ledigt då och då för det var en hemlig norm bland de som jobbade där.

Nu sitter jag hemma med hörselgångsinflammation i alla fall. I och med jag är nyanställd på jobbet så ringde jag och frågade en av sjuksköterskorna på min avdelning om det var okej att jag kom till jobbet i alla fall. Detta tyckte inte hon. Hon tyckte jag skulle vara hemma idag och helst imorgon också. Jag gick med på att vara hemma idag men vägrar vara hemma mer än så. Även om jag får sjukersättning nu och har den att luta mig tillbaka mot så vill jag inte vara hemma. Jag känner att jag kan jobba och då är det för mig meningslöst att vara hemma.

En gammal bekant sa till mig en gång att det viktigaste när man är sjuk är att se till så att man håller sig mätt, varm och att man sover mycket. Tre saker som jag försökt följa sen dess han uttryckte sig. Mycket bra metod!

I bloggvärlden nu är det massa snack om allas hundar. Nu när Blondinbella införskaffat sig en liten mopps så skriver hon i regel bara om honom och hur gudomligt mycket sötare han är än alla hundar som finns, har funnits och kommer att finnas. Nu när Blondinbellas hund syns mycket så börjar andra bloggare ta upp sina hundar ytterligare för att som ett deperat försök också visa att de är delaktiga och att deras hundar också ska synas.

Vet inte om det bara är jag som irriterar mig på Blondinbellas ständiga skryt om sin valp. Klart att man ska vara glad för sin hund. Jag höjer min egen hund till skyarna, men det finns gränser. När man börjar skriva så mycket om sitt eget som andra också har och menar på att det likväl är endast jag som har det allra bästa, då orkar jag inte läsa mer. Jag blir faktiskt upprörd.



Kissies hund                   Blondinbellas hund


Många gånger håller jag dock med Blondinbella i hennes diskussoner. Det var någon som hade kommit fram och istället för att prata med Blondinbella så hade personen satt sig ner och pratat med valpen och sen lyft upp honom. Så gör man INTE! Förstår Blondinbella när hon framförde i sin blogg att hon skällde ut personen som gjorde detta. Jag själv är med om det ganska ofta då jag åker buss exempelvis och folk tittar på min hund och säger "Nej men så söt du var då" och så lockar de min hund mot sig. Då säger jag till personen att inte prata med min hund utan prata med mig först. Det är jag som bestämmer vem som får hälsa på min hund och det är jag som bestämmer vem min hund får hälsa på.

Blondinbella framför att hon hatar alla hundägare som hon anser vara översociala. Trist för henne då det för ett år sedan togs upp att människor med hund är de mest hälsosamma fysisk och socialt. Kanske hon skulle dra nytta av. Tänk den dagen då hennes valp inte längre är en valp. Då kommer hon nog gnälla över att inga kommer fram längre och vill klappa för då är valpen en vanlig hund.