Fransk spets

 

Nu under mitt uppsatsskrivande (ja jag skriver ännu en uppsats, en magister) har jag varit en total sucker på Family Guy. Jag ser det oftast streamat via denna sida.

 

Mina tre roligaste delar ur Family Guy klippen är från season 7 episode 8. Avsnittet heter Family Gay. Peters överdrivet fjolliga beteende är fruktansvärt roligt.

 

 

 

 

 

Det andra klippet jag skrattar massor åt är från season 6 episode 7. Klippet börjar vid runt 18.18 och innefattar en scen då Peter dansar på Megs möhippa. Han gnider häcken mot hennes ansikte så hennes mössa och glasögon försvinner.

 

 

 

 

 

Tredje klippet handlar om Stewie och man får se en vardag ur hans liv - från hans ögon. Season 10 episode 22.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har länge varit jättenervig inför att träna bröstmuskelpartiet. Min största fasa har alltid varit att mina bröst skulle försvinna helt av träning. Jag minns hur jag såg ut när jag fortfarande simmade på elitnivå då man såg ut som ett V: breda axlar, tydliga rygg- och magmuskler, spinkiga vader och ingen som helst antydan till kvinnliga former. Idag ser man ju fortfarande att jag har varit och är vältränad, men utan att jag ser ut som ett V i kroppen. Jag önskar se feminin ut i den bemärkelsen att man har kurvor och att man har bröst. Rumpa har jag och har alltid haft. Älskar min rumpa. Den är one of a kind som en vän kallade den.

Brösten består till mesta dels av fett. Fett bryts ner av träning. Därmed också min oro att en dag se ut som bodybuildartjejer - det vill säga inga kurvor men framför allt inga bröst.

 

 

 

 

När jag la om min träning och ändå tränade bröstmusklerna i och med detta så upplevde jag ingen skillnad på bröstens storlek. De förändras också beroende på vart man befinner sig i menstrationscykeln upplever jag. Ibland är de lite mer svullna, ibland mindre. Också beroende på hur jag ätit senaste dagarna har också påverkat mina brösts förändring i storlek.

Men som sagt, efter två månader så märkte jag att mina bröst inte längre passade mina BHar. Jag tänkte inte så mycket på det då egentligen, utan det var inte förrän tre av mina närstående som jag under en period inte träffat som jag insåg att mina bröst blivit större. "Har du gjort något med brösten? De ser mycket större ut" sa den ena. "Du har fått mycket större bröst!" sa den andra och så vidare. Musklerna bakom bröstet har blivit större och därmed också gjort brösten större! Kan inte se någon annan anledning. Jag är inte gravid och mina p-piller är samma som jag tagit tagit tidigare. Inget annat på kroppen har blivit större heller. "Du har fått biffigare armar" var det en av de närstående som kommenterade också så jag antar att jag blivit ännu mer fit i kroppen än tidigare.

 

Jag tog upp detta till diskussion med Ebba och hennes storebror. Då sa Ebbas storebror att anledningen till att bodybuildartjejer tränar bort sina bröst och oftast skaffar sig implantat är för att de tar ju steroider eller testosteron för att få den mer tydliga och väl detaljerade muskliga kroppen. Det var den bästa förklaring jag hört då jag tagit upp mitt "problem" tidigare. Nu är jag mycket mer än nöjd och inte ett dugg rädd för att brösten kommer att försvinna av träning med fokus på bröstmuskelpartiet. Känns väldigt befriande att slippa ha det i åtanke när man drar till gymmet eller drar på träningspass.

 

 

 

 

Dagens humör: Nöjd och stolt med mig själv.

 

Dagens mående: Lite trött men efter givande insatser på jobbet känner jag mig nyttosam och kompetent.

 

Dagens borde: Massor! Lämna in glasögonen, köpa tyg till mitt mermaid projekt, svara på mail, plocka undan i vardagsrummet, skriva analysen klart på min magisteruppsats, svara på ännu fler mail, sova... osv osv.

 

Dagens frisyr: Utsläppt, volym, lockigt/vågit.

 

Dagens smink: Foundation och rouge. För lat för att bära något mer avancerat under sommarens heta dagar.

 

Dagens klädsel: Mörka jeggings och långt ljust linne med mörkgröna Converse skor.

 

Dagens favoritlåt: Sabaton - Carolus Rex

Dagens planer: Jobba dagpass, hem och sova, jobba nattpass (sen ledig i tre dagar!)

 

Dagens vill ha: Träning!!!

 

Dagens längtan: Skogsbär. Nakenbad i sjön.

 

Dagens beroende: Advokado med honung och valnötter på Ebbas vis.

 

Dagens tråkigaste: Gå upp klockan 06.30 efter att ha jobbat kvällspass kvällen innan till klockan 22.30. Också att min kusin far till Skåne några dagar.

 

 

 

Blivit en sucker på ett spel som en av mina väninnor tyckte jag skulle lira. Så här står det skrivet om spelets story:

 

En mörkare och mer ondskefull tolkning av den klassiska berättelsen Alice in Wonderworld. I denna versionen fick Alice veta att Alices familj dog när deras hem eldhärjades. Alice var ensam överlevande och hon tog händelsen mycket hårt. När man träffar Alice för första gången ligger hon inspärrad på mentalsjukhus med nysnittade handleder och ett totalt mörker inombords.

Där Alice normalt sett brukar följa en vit kanin ner i ett kaninhål och hamna i Underlandet, ligger denna plats här istället inombords i Alice själ. Då Alice klandrade sig själv för familjens olycka svärtades denna själ hela tiden ner av skuld och självförakt. När hon begav sig på en resa inom sig själv fann hon ett Underland långt bortom Walt Disneys glädjefulla saga. Istället var det en skärseld och Alice måste kämpa för att rena sig själv och sitt inre. När American McGees Alice släpptes år 2000 var det det första spelet EA gav ut som hade en åldersrekommendation på 18 år. Detta på grund av ganska mycket våld och otrevligheter, även om censur-saxen hade fått gå en runda och tona ned det värsta innan lansering. 

När vi återigen träffar Alice befinner hon sig i en terapisession där hon besöker det fagra och vackra Underlandet som hon så starkt längtar efter. Alice är numera frisläppt från mentalsjukhuset och bor istället på ett barnhem för föräldralösa. Men bara för att Alice är ute i det fria, är hon inte fri från sina mörka sidor. Detta märks ganska snart då terapisessionen spårar ur en smula och den glada kaninen i Alices vackra Underland börjar läcka blod ur diverse kroppsöppningar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag håller på att sakta men säkert få mitt hår ljusare. Från att ha varit mörkbrun i början av detta året så har jag kommit ganska långt. Då utan att skada håret. Så länge man gör det i långsam takt och med hårinpackningar för icke färgat hår så går det mycket bra. Jag har dessutom inte bråttom.

 

 

 

 

 

   

 

 

 

Ja men nu kommer det svåra: vilka ska man peta ut åt sig. Kommer ju komma fler så kanske inväntar till de riktigt bra superhjältarna dyker upp.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna denne där personen är och också börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv när man tror att man hjälper andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer an vad motparten gör, men först och främst förstå vad den personen gör. Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andre istället för att hjälpa denne.

 

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa. Därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa någon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antar det finns fler än jag som fastnat för Spartacus serien. Många kanske fastnar för den främst då det är mycket erotiska scener med väldigt mycket hud. Andra för allt överdrivet blod som sprutar och forsar ut från kropparna vid gladiatorsslagen. Jag uppskattar hur de blandar snabba rörelser med långsamma vid de olika fighterna. Ena sekunden är det snabba slag och i andra sekunden rör sig bilden väldigt långsamt. Det blir en starkare effekt, anser jag.

 

En av de mest starka och emotionella scenerna som jag anser är ur Blood and sand. De skildes åt på ett brutalt sätt, Spartacus och hans fru Sura. Sura skickades iväg som slav och Spartacus kom först att bli ett offer för gladiatorer. Dock blev han en själv eftersom han överlevde och visade sig inneha den form av skills som anses vara ett krav för att bli en gladiator. Till sin Dominus önskade han få sin fru åter vilket Dominus också lovade honom. I episod sex anländer Sura i vagn. Dock inte på ett graciöst sätt. Hon är skadad till döds.

 

Denna scen har man regisserat mycket väl och skådespelarna är helt fantastiska i sitt detaljfyllda skådespel. Musiken gör ju verkligen sitt också. Det kan man verkligen inte förneka. Soundtracket heter No Life Without You dessutom, passande nog.

När Spartacus inser att vagnen som kommit in på gården innehåller hans fru springer han fram till vagnens baksida och öppnar. Lutad mot dörren sitter Sura som faller ut framför honom - alldeles blodig och försvagad. Ett kort ögonblick ser man ett litet leende hos Spartacus. Antagligen ett lättnandes leende över att äntligen få se henne igen. Han lyfter ur henne ur vagnen och inser att hennes skador är för stora för att hon ska överleva. De får en kort stund att bara se på varandra och Sura dör i hans armar med ett leende.

 

 

 

 

Sådan kärlek önskar jag mig. Någon som kämpar för en och som inte ger upp förrän man är åter tillsammans. Givetvis måste det vara ömsesidigt från bådas håll. Jag är inte jätteförtjust i stalkers, som för mig är personer som inte förstår att man inte önskar ha den form av kontakt som de vill ha med en.

 

 

 

 

 

Eller ja för all del hon är min syssling egentligen men det är så få som vet vad en syssling är så enklast har det blivit att säga kusin.

 

Min kusin i alla fall, lever hos mig nu under sommaren! Förra året ordnade jag sommarjobb åt henne inom mitt gamla jobbs verksamhet och detta år ville ordinariepersonal ha henne tillbaka igen. Tydligen svårt att få jobb inom socialt arbete nere i Skåne. Dessutom är det kanske extra svårt när man är under 25 år och då bara hade läst två terminer på socionomprogrammet.

 

Nu har det gått ett år och äntligen är min kusin tillbaka hos mig igen! När vi hade fått våra jobbscheman över sommaren så sammansatte vi de till ett och samma. Mycket mer praktiskt så man snabbt kan se vart den andre är och när denne kommer hem. Till och med inplanerade tvättdagar har gjorts och ska göras gemensamt!

 

Andra viktiga saker som är inplanerade är de kvällar som vi båda kan dricka vin på utan att behöva gå upp as tidigt dagen efter för att knata till jobbet. Då blir det dessutom till att sätta på oss våra One Pieces och avsnitt från Skilda världar. Sommarschemat uppkom nog främst för att vi skulle kunna se så mycket av Skilda världar som möjligt, om jag ska vara ärlig. "Allt för Skilda världar!" står det dessutom på vårt gemensamma sommarschema.

 

 

   

 

 

 

Himla härligt att bo ihop med min kusin. Bästa sambon jag haft, även om jag haft ytterst få sådana.
Allt är så enkelt med henne. Båda prioriterar samma hushållssysslor, även om hon lagar oftare mat än vad jag gör. Åh hon gör världens godaste korv stroganoff! Vi kan bara knata bort till Liseberg och köpa glass och sen bege sig hemåt igen. Hon kan dessutom ha sina ärenden och umgängen och jag mina utan att vi måste hålla ihop konstant. Nä, det är verkligen riktigt skönt att bo ihop med min kusin.

Gud vad jag älskar henne. Vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer sakna henne efter sommaren heller. Men hon får göra som under förra året, komma upp hit var tredje helg. Vin och våra One Pieces kommer förevigt finnas, lika så Mysteriet på Greveholm, Pelle Svanslös och Skilda världar.