TALK: Tonårstjejer och vuxna kvinnor
Jag och två kollegor skulle hålla ett föredrag på jobbet inför en annan yrkeskategori. Som vanligt går jag inte ut med detaljer.
Men i alla fall så började vårt föredrag med att två kvinnor kom lite sent. De märker snabbt att det finns få platser kvar så då hör jag ena kvinnan säga "men jag ville ju vi skulle sitta bredvid varandra". För fan sitt vid dina andra kollegor!!! Du ska ändå inte sitta och snacka en massa nu utan lyssna!
Nästa grej är då mina kollegor och jag ska dela in alla i grupper för att kunna utföra kortare diskussioner. De kvinnor som inte pratar med någon annan menar på att vi ska dela in de, medan de andra som har sina vänninor kring sig vill dela in sig själva på egen hand. Också enligt mig ett typiskt fenomen man ser i skolan. De som har vänner vill vara med de och de som inte har några vill slippa skammen av att behöva finna någon som kan tänka sig vara med en.
Nästa grej och sista för detta inlägg är babblet. Fan vad respektlösa och babbliga somliga av dessa kvinnor var! Min ena kollega ville att alla skulle presentera sig så när han bad en av kvinnorna som kommit för att lyssna på vårt föredrag att presentera sig och då denna kvinna började berätta så fortsatte likförbannat två kvinnor längst bak att babbla loss. Då gjorde min kollega något som jag också kommer göra hedanefter. "Så då börjar vi där nere, vill du vara snäll och presentera dig själv" sa han med hög röst och pekade på den babbligaste skrattande kvinnan.
Jag minns att när jag började på mitt första jobb efter gymnsiet så blev jag chockad över att stämningen var likadan som i skolan på högstadiet: subgrupper, tjaffs, skitsnack med mera. Vuxenvärlden är inte vuxen.
Vissa växer fan aldrig upp.
KUL: Bregott Havssalt
Hade jag inte lyckats hejda mig lite så hade jag ätit ur paketet med sked.
TALK: Orena djur - kränkande
Det jag finner vara kränkande är då man visar sina åsikter. Det är en sak om man är rädd för hundar, men att anse hundar vara så pass orena att man måste gå undan och ibland byta gata för att slippa detta djur ärför mig otroligt respektlöst och bevisar låg medvetenhet.
Hur skulle det se ut om folk som ogillar barn betedde sig så när en barnvagn passerade? Man blir ju jätteledsen.! Min fina pojke är mitt allt och så ser folk ner på honom som inte ens har träffat honom eller mig. Förr kände jag skam och var lite generad, men idag blir jag förbannad istället. Hoppas det snart vänder till att man kan känna sig ta makten över gatan för dessa idioter.
Jag har också fördommar, men jag drar absolut inte folk över en kamm. Gultljus tack!
TALK: Att vara charmig
Det är tydligen inte jättevanligt bland kvinnor (och män för den delen) att man kan vara öppen om saker som enligt våra traditionella könsnormer inte överrensstämmer med. Alla vet att killar runkar och kollar porrfilm och ja det håller i stort sett alla man frågar med om. När det kommer till tjejer däremot så (borde) alla veta att tjejer också onanerar och kan också kolla på porrfilm, men av någon anledning så tystas detta ner.
En vän till mig sa att man inte kan snacka om bajs i en tjejs sällskap. Varför inte?
Jag upplever mig vara speciellt utsatt, både negativt och positivt upplevt, då jag bryter mot dessa (förr) traditionella normer. Med mig kan man fråga vad som helst. Kan vara både bajs och onani (om man vill, båda två om det så måste behövas). Många har upplevt detta som speciellt och tyckt att det varit skönt och häftigt att umgås med en ung kvinna som man kan snacka mer "grabbigt" med fast med en kanske ibland mer djupare touch.
Dock finns det ju de som utnyttjar detta enligt mig fel. Missuppfattningar och värderar en. Inte för att det skulle vara ovanligt egentligen för det sker ju med vem som helst hela tiden. Jag har varit med om arbetskollegor som trott att jag stött på de bara för allt man snackar om. Även om man så bara ler och skämtar, vilket jag gör med alla och de tror de är speciella ändå (?). En annan vän till mig har bara mig till en sak, upplever jag det, vilket gör att jag inte får ta del av dennes resterande livshändelser eller tankar. Det har däremot en annan/andra fått!
Min tanke är att bara för att jag är öppen så tror man att jag är ständigt villig och lättfotad, men också att man bara kan passa på att prata om sånt man inte annars kan snacka med andra tjejer om.
Måste bli ännu bättre på att sålla ut folk i min närvaro.
KUL: Bästa kvinnokroppen
Hon är lång.
Lagom kurvig.
Vältränad.
Inte spinkig.
En för mig stor beundransvärd kvinna, i alla fall på denna punkten. Hon är enligt mig verkligen en bra sida att visa utåt och som gör att dessa stereotypa bilder av svenskar lever kvar. Hade hon varit brunett och brunögd hade jag nog inte tyckt samma i och med svenskar i utlandet bör ses som blonda och blåögda.
Hennes bröst hade jag kanske själv slopat, men jag tycker nog allt att när hon inte har push up så klär hennes bröst hennes kropp mycket väl med det ideal jag har inne i mitt huvud.
KUL: ProViva Björnbär
Anyway, ProViva Björnbär är den allra bästa ProVivan som idag existerar! Anser jag. Näst efter vill jag nog påstå att Mango kommer. Min syster hade kanske sagt Nypon, men jag vet inte. Jag är inte så förtjust i nyponsoppa, så som jag (vi) var förr. Måste vara min första "drog" - nyponsoppa. Vi drack det jämt och kallade det för Backhult.
Fråga inte vart vi fick det ifrån, men min tvilling och jag hade ett märkligt språk som vi använde i våra dialoger.
Jag har inte alls testat alla ProViva smakerna än, men en smak måste jag varna er för: ProViva Skogsbär. Den smakar tvål!!
COOKIE: Grädda pannkakor åt Findus
Finns ju klart de som uppskattar det också, men det är betydligt lättare att skapa pannkakstårtor om de inte är super hala. Lite mindre onyttiga dessutom.
Höll på att skriva att mina var nyttigare än de flottigare varianterna, men pannkakor i sig är inte speciellt nyttigt. Man kan bara göra de mer eller mindre onyttiga.
Det heter förresten grädda pannkakor, inte steka. Ordet grädda gör att det låter ännu godare!
Jag är idag beroende av pannkakor! Jag gräddar pannkakor varje helg!
TALK: Bieffekter och andra konsekvenser
Det är minst lika illa att bara helt plötsligt utan nertrappning att sluta ta medicin som man haft regelbundet i snart ett år.
TALK: Tunga fotsteg är räligt
Det är bra märkligt hur minnen och erfarenheter biter sig fast i ens sinne. På jobbet så kan man ha stängda dörrar på sitt kontor, men har jag det så får jag en sådan förskräcklig obehagskänsla.
Tunga fotsteg som går utanför dörren får mig att tänka på när man var liten och mamma jobbade. När klockan var över 19 så reste sig pappa från soffan i vardagsrummet och gick med sina tunga steg mot lekrummet där jag och mina syskon oftast befann sig. Då var det dags för att gå och lägga sig det visste man, men min käre far var mindre pedagiskt förmögen att uttala sig om detta på ett trevligt sätt.
Därav hatar jag stängda dörrar för då hör man fotsteg utanför och bara väntar på att dörren ska öppnas av en bitter person. Kroppen ställer in sig på "fight", en stressmekanism.
TALK: Upplevelsen av diskriminering
Jag har aldrig någonsin fått erfara att bara för att jag är ung eller kvinna så har jag kränkts på grund av dessa faktorer. Många har talat om att män får bättre lön än kvinnor fast de jobbar på samma arbetsplats osv, men jag har inte ännu i all fall fått erfara detta.
Däremot har jag hemma på min gata fått erfara lite diskriminerings tendenser.
Om vi börjar med män vs. kvinnor. Männen och pojkarna som bor på min gata kan knata runt utan tröja och bara shorts, men jag kan absolut inte gå ut i bikini. Men va fan är det varmt så är det! Egentligen borde jag inte ens behöva ha på mig bikini utan borde kunna få knata runt utan en tråd på överkroppen som männen. Det är varmt! Jag, kvinnorna, vill också ha mindre på oss och inte tvingas sitta i skuggan bara för att man inte får visa hud som kvinna.
Ja det blir ju diskussioner kring detta med att man kan orsaka störningar i trafiken om man står och pular med rabatten och bilförarna kör förbi, men skulle det inte kunna bli en störning ifall en man står halvnaken och jobbar vid vägen? Jag hade glott på honom kan jag informera om så jag tror säkerligen att fler än jag hade gjort det med!
Andra ämnet jag vill ta upp är ung vs. äldre. Kvinnorna på min gata knatar oftast runt utan BH. De är mammor som ibland ammar sina barn, men som i dag ammar ingen av de. Ändå kan de knata runt utan BH. Okej fine tänkte jag, vad nice då gör jag det med. Tänk er själva när man vaknar på morgonen och måste ta på sig BH och ett trevligt linne för att sedan kunna gå ut med hunden. Jag känner inte riktigt för att ta på mig BH direkt efter att jag vaknat. Då är det nice att ta en topp och gå ut bara, som de andra kvinnorna. Men nej, det är tydligen inte okej! Är det bara för att jag är ung och har super het kropp som gör att det inte är okej? Ska man vara över 30 för att få slippa ta på sig BH? Jag har inga stora bröst så här finns inget som gungar loss eller syns, men ändå så är det inte okej. Anledningen till att jag märkt att det inte är okej är för att männen på gatan hälsar fortfarande, men kvinnorna har slutat.
KUL: Apropå kvinnliga underliv
Efter en diskussion med min äldre lillebror resulterade i detta:
Varför man måste torka sig från front to back.
KUL: Morfar prostens prövning
- Morfar prosten
Detta tycker jag beskriver min tillfälliga situation i dags läget.
Underbar bok, dock roligare då Krook läser ur den!
TALK: Svältfödd på beröm
Nu har jag haft en väldigt tragisk uppväxt. Ni som känner mig vet på ett ungefär hur den har tagit sig an.
Hur som helst så fick jag ytterst sällan beröm för mina prestationer. Man räknade med att jag skulle prestera väl så detta var en självklarhet och inget man ansåg sig skulle kunna unna mig till att ge uppmuntran för eller stötta. Kom man hem med ett MVG så hängdes det inte upp på kylen eller att man fick andra gratulationer och belöningar.
Skulle jag däremot misslyckas med mina prestationer så fick jag mer än väl höra detta! Kom man hem med ett VG så var den första frågan man fick när man kom hem "Jaha vad missade du då för något?".
Nu ska jag inte dra ut på detta inlägg med massa exempel och tankar om det, utan framföra att jag fick en överraskande underbar komplimang och beröm för några dagar sedan.
Jag hade lämnat in en seminarieuppgift där man skulle lite halvdant opponera på en uppsats. Det jag hade reagerat på i den uppsatsen var författarens syfte med sin studie och vad för hypoteser som hade tagits upp. Här är ett utklipp på det som jag då tog upp:
Däremot när jag läser hypotes nummer ett (genusfrågan) så hakar jag faktiskt upp mig! Jag kan faktiskt inte se någon egentligen anledning till att ha med denna frågeställning i detta uppsatsarbete, om man helt och hållet ska följa författarens syfte med denna undersökning. För mig känns det som att den frågeställningen hade lämpat sig bättre i en annan uppsats med ett annat syfte och bakgrund. Kanske en undersökning om genus? Män? Kvinnor?
Istället för att lägga vikten vid just ”lärarstuderande” som för mig är ett generellt begrepp där man inte betonar etnicitet, ålder eller genus så specifikt, kan man istället undersöka sociala faktorer bakom hälsokomponenten KASAM bland kvinnor och män.
Ser bra märkligt ut att ta upp genus som en hypotes i sin uppsats, men inte alls i så fall lägga lika stor vikt vid ålder och etnicitet till exempel. Nej, för mig fungerar detta inta alls. Ser mest ut som en utfyllnad.
Detta hade i alla fall min professor i hälsopsykologi reagerat på och berättade för mig att han även tagit upp detta inför andra studerande. Var tydligen ingen som hade reagerat på detta någonsin och ändå hade denna uppsats tagits upp som seminarieuppgift sen den skrevs för några år sedan.
Då när min professor och jag talades vid så hade jag egentligen ett annat ärende åt honom, men så helt random flikade han in denna komplimang, och uppmuntran, om att det var mycket intressant tänkt! Då kände jag mig stolt. För mig betyder det väldigt mycket då kollegor, chef eller universitetslärare ger mig beröm och uppmuntran då jag verkligen ser upp till dessa personer. Skollärare främst har alltid varit mina "föräldrar" på de områden som mina egna föräldrar inte räckt till under min uppväxt. Speciellt när skolan är för mig väldigt viktig så blir jag ännu mer överlycklig för att jag syns.
TALK: Busted on the vagn
Precis vad en kvinna som satt framför mig på vagnen (spårvagnen) blev igår: busted. Jag har själv aldrig någonsin blivit "caught" på någon vagn eller buss, men den känslan av skam borde vara riktig tortyr om man själv hade upplevt det. Att alla spanar in på en, vad alla tänker, vad kontrollanten tänker, hur kontrollanten uppför sig osv.
Den här kvinnan igår hade inget vagnkvitto och sa till kontrollanten att hon skulle köpa en biljett via mobilen. Han sa att det var okej för denna gången. Men likförbannat så gör fan inte kvinnan det ändå så efter 5 minuter kommer kontrollanten tillbaka bak i vagnen och kollar henne. Då fick hon böter. Hon försökte desperat att skicka iväg ett sms då, men kontrollanten menade att han hade redan gett henne en ärlig chans. Hon vägrade först att ta emot sin bot, men då dök en annan kontrollant upp så hon tog emot den och bad de inte bråka med henne då hon får så mycket attention från alla i vagnen då. Hon sa ganska högt att hon egentligen inte är en sån som struntar i att köpa biljett, men idag är det varmt och hon är stressad. Då ifrågasatte kontrollanten detta med att säga att han gav ju henne en chans för några minuter sedan att köpa sig en smsbiljett, varför tog hon inte deta till sig. Då ville kvinnan att de skulle gå sin väg vilket de också gjorde.
Fan vad jag skämdes över henne.
MUSIK: Say you say me - Lionel Richie
När jag tänker på dig så tänker jag på en av Lionel Richies låttexter från hans låt Say you, say me. Ett visst stycke passar in på dig, enligt mig, perfekt. Den erfarenhet och upplevelse jag har av dig beskriver dig jättebra genom detta stycke.
As we go down life's lonesome highway
Seems the hardest thing to do,
is to find a friend or two
A helping hand,
some one who understands
That when you feel you've lost your way,
You've got some one there to say
"I'll show you"
KUL: Hur ser ditt underliv ut?
Jag fann den vänstra delen av bilden här nedan på en annan blogg medan en vän hade den högra delen redan. Så han satte ihop bilderna till en och samma.
Jag tycker inte om kvinnliga underliv alltså. Till och med framifrån ser de weird ut!
KUL: Beroende av South Park
Tycker South Park säsongerna blir sjukare och sjukare (mer och mer underhållande). Deras sätt att driva med verkligheten och dess innehåll av materiella ting och människor är oftast väldigt klockren. Det är som om överjaget saknas helt (utom hos Stan) och bara jaget och detet regerar!
Edit: Se Sigmund Freud för definition av begreppen detet, jaget och överjaget.
Jag som South Park invånare.
KUL: Vart är allt snor?
Min undran är då: vart är egentligen allt snor? Det ska ju ligga i bihålorna, men jag menar det måste väl "synas" på kinderna om man har eller inte har mycket snor där? Inte undra på att man känner sig tjock i huvudet när man är förkyld..
Byte av inläggsrubriker
Nästa inlägg jag kommer att skriva kommer handla om snor. Därför väljer jag att kalla det samtalsämnet för KUL. Detta är för att det ska bli enklare för mig, och kanske dig som läser, att sortera ut om det är av intresse att läsa detta inlägg eller inte. Jag älskar strukturer!
Se nästkommande inlägg för fler exempel.
Att visa respekt för andras tro
Min före detta kollega tillhör (då gjorde hon) Jehovas vittne. Jag vet faktiskt inte mycket om den tron och tankar som de har där, men hon menade på att man absolut inte firar födelsedagar om man tillhör Jehovas vittne. Man firar däremot namnsdagar (?). Vid två tillfällen blev hon asförbannad över att andra kollegor fyllde år och detta firades med sång och tårta på avdelningen. Första tillfället så satt hon med armarna i kors och var jättearg medan de andra sjöng "Ja må hon leva", men hon skulle minsann vara först upp och ta tårta! Andra födelsedags tillfället så blev hon så upprörd att hon inte klarade av att vara kvar i samma rum.
Att dra paralleller till kroppsvätskor
Att känna sig vara redan utbytt
Ja jag reagerar väldigt (för) mycket på detta, och ni som känner mig vet ju vad för problematik jag bär med mig av olika anledningar.
Det jag kan vara tacksam över när jag efter en minut lyckats lugna mig så pass att jag slutar se rött så tänker jag att det är ändå tur att jag har fått vara den enda praktikanten denna termin, för nästa termin ska det finnas två praktikanter som då måste slåss om vem som ska synas mest, vem som gör bäst ifrån sig - tävling med andra ord istället för jag som bara har kunnat lägga fokus på jobbet och fått all uppmärksamhet och hjälp som jag önskat.
Vet att jag överdriver och att är väldigt känslig, men jag blir faktiskt sårad. Av säkert ingen anledning alls heller. Jag har mycket bra relation med många på jobbet och många erbjuder sig mycket av deras kunskaper.
Att lämna bullarna
Eller aa, hudkräm är jag iofs.
I alla år har jag använt Nivea, men det funkar fan inte på mig. Däremot funkar LdBs for very dry skin VÄLDIGT BRA! Helt imponerad!!
Att vara timanställd
Först är allt jättebra! Man kommer in som en ny människa, man vill lära sig, alla blir glada för det nya tillskottet osv osv. Man ser sitt arbete som en ny erfarenhet och man vill verkligen göra ett bra jobb ifrån sig. Även bli vän med personalen som senare kan kallas kollegor.
Men vad händer sen efter typ två månader? Folk börjar liksom ta en förgivet, man blir en slav eller springpojke åt ordinariepersonal, MEN man blir däremot mest älskad av de människor man jobbar för. I mitt fall klienter och patienter. Oftast är det för att man kommer in som ny och vill lära känna dessa människor och gör då lite extra stuff för de så att man ska kunna påskynda relationsbyggandet.
Anyway så blir det väldigt besvärligt som timvikarie. Man blir hunsad, man blir som en papperskorg då resterande personal snackar skit om varandra och man kan ALDRIG säga ifrån för då åker man ut!!!
Det är just det sistnämnda som gör att jag skriver detta inlägg. Uppför man sig inte som en snäll timvikarie så blir man aldrig uppringd igen, förutom då det är dags att få in sommarvikarier förstås. OM de saknar folk dvs.
Nu har inte alla arbetsplatser varit åt helvete så pass mycket som jag beskrivit det. Vissa har varit ganska bra, medan andra varit värre. Jag skriver bara ut efter mina erfarenheter.
Som tur är har jag alltid haft jobb och har alltid lyckats få jobb så egentligen borde jag kunna få "uppföra mig illa", eller avvika från timvikarienormen, på vilken arbetsplats som helst. Det är fan ett privilegium att de får mig som en anställd! Om ett år har jag TRE universitetsexamen och då TRE akademiska yrkesutbildningar! JAG INNEHAR BRED VETENSKAPLIG KUNSKAP! Att kasta bort mig är som att kasta pärlor åt svin.
Trivs jag inte, säger jag ifrån.
Ett gott råd: kommunikation är A och O i stort sett allt. Utnyttja det!
Att vara kräsen när det kommer till Drömmar
Vanliga mördegskakor som man häller ner en viss del bikarbonat i så att de liksom spricker och får luft i sig. Min farmors Drömmar är de godaste jag ätit någonsin! De är ganska Tjocka och har inte jättemycket luft i sig så man skär sig inte i gommen när man äter de, vilket man gör när man äter Drömmarna från GILLE.
Jag försökte en gång att göra Drömmar. Hällde i alldeles för mycket bikarbonat så det blev helt tjockt i köket av någon märklig dimma som luktade otroligt fränt.
Visst ser det gott ut!!!
Att ha lyckats kliva över tröskeln
Anyway, jag har med andra ord varit väldigt osocial under en, för mig, ganska lång period och folk som har undrat vart jag tagit vägen har jag då mailat och sagt att jag vill inte vara ensam, men att jag absolut inte kan ha sällskap just nu. Jag upplever att folk har respekterat detta och att de är glada att jag är på väg tillbaka till verkliga livet igen.
Och nej, jag blev inte deprimerad av att jag pluggar och jobbar 200% för det är tempot jag trivs bäst med, utan av olika familje angelägenheter som skedde så fick jag motorstop helt enkelt.
Nä nu får jag ju försöka komma till poängen med detta inlägg!
Igår var jag på min första sociala tillställning på flera flera månader. Jag var verkligen skit nervös under hela förmiddagen, även om det var folk jag känner både mkt bra, bra och mindre bra som skulle vara där. Det hade liksom inte med det att göra. Från att inte ens kunnat kliva upp ur sängen, äta max tre middagar på en vecka, inte gå ut och leka med hunden eller ens duscha så var det faktiskt tufft att träffa nära och bekanta igår.
Jag fick möjlighet till att vara på en social tillställning redan för två veckor sedan. Läs här. Men jag kunde verkligen inte då och jag skämdes så otroligt mycket för min oförmåga.
Men nu igår kom jag iväg och jag hade verkligen lagt ner tid på att klä upp mig! Så stolt över mig själv att jag faktiskt kämpar mig uppåt ur min djupa dal. Jag vill ju inte vara där nere, jag vill ju upp.
Depressioner ska man ta på allvar. Det är ett otroligt lidande och tortyr att leva i. Kvittar hur mycket disciplin man har sen innan, man kan inte ta kontrollen ändå.
Nu ska jag i alla fall hålla igång detta jag påbörjat! Jag pluggar nu 50% och jobbar 100% och det går jättebra! Nästa helg har jag två umgängesmöten inplanerade och hoppas verkligen på att jag kommer iväg på dessa! Ta några steg i taget så ska detta nog gå undan!
Att falla för det multipla
Därför tar jag till olika medel för att få grepp vad som sker inom mig. Som jag redan nämnt i ett tidigare inlägg så tar jag till olika låttexter för att kunna få en grund att börja skapa en mönster av mina känslor och tankar av olika erfarenheter och upplevelser.
MEN jag brukar även ta till olika personer, verkliga som overkliga, för att få hjälp med att ställa en grund till att få en stabil bild av mig själv! Urd är en av dessa (overkliga) personer som jag finner vara av intresse att se mera på utifrån ett abstrakt perspektiv. Hennes far är en gud och hennes mor är en demon så hon har blivit en blandning av de båda - ständigt förevigt tvingad till att hantera sin onda sida och jobba mer med att behålla sin goda sida, fast än hon utåt sett upplevs som självsäker och klart handlingsbenägen.
Urd är dessutom inte ensam. Vid kristillfällen så tar hon sin ängel till hjälp som hon åkallar. World of Elegance heter denna ängel. Jämför man Urds systrars änglar med World of Elegance så ser man även här att hon innehåller en blandning av godhet och ondska, men hon är solklart stabil i sin person.
Jag vet inte vad det är jag egentligen får förklarat här, men det är något jag bygger på hos mig själv.
Ignorera detta inlägg.
Att få mycket sagt i två meningar
"Jag är heterosexuell. Jag hatar fittor"
Så tänker jag, fast inte konkret utan snarare abstrakt.
Att kossor faktiskt inte lagar lok
Mamman och sonen åker tåg. Plötsligt stannar tåget på grund av ett fel. Sonen blir då irriterad över
att tidsplanen rubbats, men mamman lugnar honom och säger: ”Sätt dig ner och titta på kossorna
medan de lagar loket!”. Efter någon minut säger sonen: ”Men mamma, kossorna lagar ju inte loket!”.
Detta är en reaktion från en pojke med Aspergers syndrom.
Att tänka sju år tillbaka
Alla har vi ju perioder i vårt liv då vi känner eller mår på ett visst sätt, men just för sju år sedan exakt så levde och mådde jag på ett visst sätt. Jag både vill och inte vill diskutera det i bloggen här egentligen. Just nu tänker jag mycket på det, men att minnas allt i detalj ger mig för hög ångest, aggression, frustration, förvirring och panik att hjärnan automatiskt låter mig slippa minnas.
Ha då också i åtanke om att detta är bara en del av mitt förgångna liv jag plågas med, men vad jag idag vet som jag då inte visste är att jag är inte unik med att ha det så. Vet inte om jag kanske upplevs som ego om jag säger att jag är tacksam för det, men det är faktiskt så.
Och ingen kommer till ditt försvar
Så du står givakt med din rygg rak och tar fyrahundra slag
- Kent, 2005
Att avguda Loreena McKennitt
Vet inte om jag ska tycka att låten är vacker eller fruktansvärt sorglig.
Tror det får bli både och.
http://www.youtube.com/watch?v=EWvG2fLSypY
Att ologisk orättvisa existerar
En biologisk anhörig till mig som BLAND ANNAT misshandlat alla sina hundar som denne har haft har idag en hund för att denne har ekonomin för det och bor inte i lägenhet med vresiga grannar.
Här förstår jag inte riktigt vad som hände egentligen. Jag tycker det är väldigt olyckligt och orättvist att en person som min väninna som verkligen tar god hand om hundar och som kan otroligt mycket om hundar inte kan ha någon hund, medan min biologiska anhöriga har en hund när denne nu misshandlat och har noll förståelse för djurs beteende ska kunna ha en.
Att uppskatta honung i sitt thé
Grönt mintthé, honung och lite mjölk var sååå gott! Vaniljthé, mjölk och honung är dock min favorit.
Jag tycker mycket om thé, men fråga mig inte om jag vill ha rött, grönt, svart eller vitt thé. Jag måste lukta på de först och se vilken SMAK som är av intresse.
Btw, nu vet tre personer om att min blogg existerar, och jag tror att två av de faktiskt läser den också.
Att snacka om porriga situationer
Serien Vampire Diaries. Otroligt B många gånger, men har en snabb process genom var avsnitts handling vilket jag uppskattar stort! Hatar sega serier. Ungefär som anime serier. De ska ALLTID vara så sjukt sega i början!!
Denna bild säger så mycket om mina sexuella idéer.
Både fysiskt och psykiskt, konkret och abstrakt.
Att ha exklusiva idoler
Lady Oscar
Urd och hennes ängel World of Elegance
Queen Elizabeth
Lady Gaga
Cher
Morgan Le Fay
The Evil Queen
Keep in touch!
Att fundera på sina kroppsdelar
Jag är ju inte unik så jag tänker i regel likadant. Speciellt när man står framför sin spegel och synar sig själv, upp ifrån och ner.
Tidigare var det magen som jag oroade mig för, men det är tillrättat nu. För tillfället är det rumpan som jag inte finner vara så jättebra. Jag har alltid XS eller S i mina kläder, men i trosor tex måste jag ha 36/38. Det är inte helt okej faktiskt. Men det jobbiga är att framför spegeln ser man "stor" ut, men så fort man går på stan tex och går förbi ett skyltfönster där man kan spegla sig så ser man hur liten man faktiskt är.
Så, hur göra?
