Fransk spets

Ja det låter kanske helt galet! Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar godis! Riktigt lösviktsgodis.

Sen jag var liten har jag ogillat naturgodis sektorn i affärerna för jag har alltid tyckt att det såg så äckligt ut. Jag har alltid varit väldigt anti just naturgodis då jag tyckt att det verkligen inte kan kallas eller ens jämföras med underbart gott godis.

Jag har till och med funnit ut några favoriter av detta exhemska så kallade godiset, men långt ifrån allt naturgodis uppskattar jag. Fast det är ju samma med vanligt godis - långt ifrån allt som jag uppskattar där också.

Gjorde jag för en stund sedan. Var tänkt att jag skulle på en inflyttningsfest ikväll - min första sociala tillställning på mycket länge. Givetvis bangade jag i sista stund. Hade jag inte haft FEM skoluppgifter att utföra så hade jag sluppit känna dig mig pressad och då kunnat slappna av.

I början av detta året så jobbade jag mycket, hade en hemtenta som skulle in i mitten av januari OCH till råga på allt blev sjuk av den ena sjukdomen efter den andra. Märkliga är att det blev olika sjukdomar varje gång. Aldrig i mitt liv haft sådan otur!

Terminen började då med att jag kände att jag liksom inte riktigt var helt okej och hade inte samma engagemang. Glöden fanns där, men kroppen orkade inte ta fram den. Så har det varit under min period då jag var deprimerad: kroppen vägrar gå upp, men huvudet, överjaget, VET att man borde. Fan det är kämpigt att vara fast i sin egen kropp. Man kan tänka sig hur de som orkar varken med huvudet eller kroppen har det. Hoppas de är mindre medvetna utan är så pass försjunkna i sitt lidande. Mer lidande är ju bara jobbigt!!

Nu i alla fall fick jag höra av mig till min väninna och meddela att jag inte hinner med mina uppgifter om jag är borta ikväll. Jag känner skuld, men borde inte göra det. Det fanns en god anledning, och inte en sådan där "nä, jag orkar inte" anledning. Värsta anledningen som finns enligt mig. Säger man så till mig så kan man känna sig borträknad.

Jag har hunnit med en hel del idag, men imorgon fortsätter det!

Förklara er situation och försvara er inte. Respekt bör finnas, om ni verkligen visat att ni ville, men faktiskt inte kunde.

Fredagar är den bästa dagen i veckan! Då stänger jag av mobilen, köper hem en massa gott , tar på mig myskläder och bäddar ner både mig och min hund i soffan där vi ligger och myser till TVn. INGET ANNAT!
Slutade med att dra ut på fredagar sen HT -09. Jag kände bara att jag inte orkar. Jag behöver vila. Dessutom är just TVn och min hund de bästa avkopplingsmetoderna för min del. Gärna en bok med.
Det är svårt att förklara känslan, men det är en underbarkänsla som känns redan då man vaknar på morgonen och så eskalerar den till ännu mer skön känsla.


Greatest ever!!

Jag känner att jag aldrig får vara glad över min utbildning. Så fort jag beskriver vad jag läser och vad jag har läst så blir de flesta personerna snea, eller hur man ska uttrycka det. Om man har intresse så frågar man ju vidare, men ser man bort och byter samtalsämne eller kommenterar genom till exempel "men varför måste du ha så bråttom?" eller "två utbildningar samtidigt låter ju helt idiotiskt" så upplever jag att man inte kan vara glad för min skull. Ser folk inte att jag är lycklig och att jag verkligen brinner för det jag gör?

Talade med en kollega till mig kort om det häromdagen. Han frågade "men du är stolt över detta?". Jag fick tänka efter och ja så klart att jag är stolt! Men med tanke på att 90% av alla som frågar vad man pysslar med och då man gett ett helt svar så har folk blivit.. ointresserade, avundsjuka eller vad det nu är som gör att de måste misstycka mina mål med min slutliga yrkesexamen.

Personen som sa "men varför måste du ha så bråttom?" vet jag har någon slags form av prestationsångest, även om jag försökt många gånger att snika in med att alla människor har olika mål i livet. Bara för att hon har valt en väg och jag en annan så kan hon inte missunna mig att jag är driven, om det nu är så att hon nte är helt nöjd med sin väg hon har valt. Jag kan erkänna att om någon hade gått samma väg som jag och som låg "före" mig hade jag ju klart känt mig lite avundsjuk, men jag hade hellre dragit nytta av personen istället.
Andra personen som sa "två utbildningar samtidigt låter ju helt idiotiskt" vet jag sökte till ena utbildningen jag går, men kom inte in så tror det ligger något där i hur hon uttryckte sig. Jag svarade i alla fall med att "oj då, är du lite avundsjuk tro?" och då blev hon ganska paff. Senare kom hon och bad mig om ursäkt i alla fall. Anledningen till att jag besvarade henne så var för att jag nu i flera år har fått dölja att berätta om hela min utbildning och att jag nu är trött på det. Jag har också rätt att visa att jag är jävligt glad över att jag är där jag är och att jag minsann har kämpat efter det på egen hand! Jag pluggar ju som alla andra!

Var glad för dina vänners skull! Var ödmjuk och känner du prestationsångest så ska du veta att den enda som kan göra något åt det är du själv.

Alla blir par, köper radhus, får familj. Men inte jag. // Bert, avsnitt 1.

Ringde just en väninna. Inte talats vid på ett tag nu i och med jag gick in i en depression. Talade inte med någon under den perioden iofs, men jag var snabb med att ändå höra av mig till folk om att jag kommer behöva vara borta ett tag! Depression är ju inget ovanligt i våra tider så de som inte begrep att jag behövde få samla mina tankar och ta mig upp ur sängen och in på toa på egen hand får ju anse sig själva som mindre allmänbildade.

Hur som helst så kunde inte min väninna prata för hon och familjen skulle åka till vän till de som just fått barn. Då fick jag en oerhörd utanförkänsla. Så många av mina väninnor, 20 åringar som 30 åringar, som skaffar sig barn  och/eller gifter sig.

Vad gör man själv?? Jag vill också ha barn!! Jag vill också gå vidare i livet!! Med livet menar jag familj, hus osv. Inte jobbet och plugget direkt, det är ett annat sorts liv för mig som bara har med mig att göra.

Känner mig ändå utanför. Folk kan prata om barn och blöjbyten som en erfarenhet, medan jag är den som ställer frågor om det.

Hoppas folket tycker om mig ändå och finner mitt umgänge vara av värde, fast jag inte kommit "lika långt" som de i mitt liv.

Ja jag har haft en dröm sen jag var mycket liten om att äggulan i äggen skulle försvinna. Bet man i ägget skulle det bara vara vita, hela ägget rätt igenom. Samma tanke har jag haft om kinderägg, chokladtomtar osv. Något som jag kunnat sätta tänderna utan att ha mött på något otrevligt eller ett tomrum är faktiskt avocado! Toppen av avocadon är underbar! Så underbar känsla!!

Jag tror att den har det. Eller rättare sagt, jag VET att den har det! Nu under ett år har jag känt ett sug efter att få barn. Redan många vänner har småttingar och många klasskompisar går och blir gravida stup i kvarten. Nu är ju alla 10år äldre än vad jag är, men det hjälps ju inte för det.

Igår lekte jag med en klients lille son som bara är 8 månader gammal. Underbar är han! Aktiv, glad, nyfiken. Jätterolig att umgås med. Supersöt är han också!!! Synd att jag inte kan lägga upp en bild på honom.

Hur som helst är det faktiskt as jobbigt att inte kunna ha valmöjligheten att kunna skaffa barn nu. Jag anser mig först och främst vara för ung, jag vill ha hus, jag vill ha fast jobb, jag vill gå klart min utbildning osv. Man vill ju kunna skämma bort sitt barn, eller i alla fall få möjligheten till det. Inte för att min ekonomiska del av livet är labilt, men man vill att det ska vara helt stabilt när bebisar kommer.

En väninna till mig har samma tankar. Känns skönt att inte bara jag är frustrerad och har ett väldigt sug efter barn. Gud vad mysigt det ska bli att vara gravid. Veta att man skapar ett liv med sin egen kropp.

Män som går med barnvagn och sele på magen är fan as attraktivt btw.

Jag älskar saft. Är fortfarande i saftstadiet som en väns mamma sa till honom för många många år sedan. Men så är det i alla fall!

Alltid älskar apelsinsaft. Speciellt på sommaren. Måste vara på grund av min egen mamma som alltid hade apelsinsaft åt mina syskon och mig på somrarna.
Just nu är jag mer inne på jordgubbssaft. Det måste vara jordgubb, andra röda safter mår jag illa av. Det är tack vare min praktikplats som jag börjat dricka jordgubbssaft framför apelsinsaft. De köpte in, jag drack, sen var jag fast. Till och med gjort en kollega beroende.

Men saft funkar alltid! Så länge den är väl utspädd. Hellre för mycket utspädd än för lite!!

Varför jag skriver "vanliga" böcker är för att jag mest bara läser en massa kurslittertaur och böcker som är bra att ta del av på min praktikplats.

Var med en klient på biblioteket en kväll. Då såg jag en gammal bok som jag läste för flera flera år sedan. Det stod att boken skulle vara lik Jean M Auels bokserie om cromanyon människan Ayla och då älskade jag de böckerna. Gör jag än idag!

Jag lånade i alla fall alla tre böckerna som ingår i serien. Har redan läst de två första. Första boken får jag nog säga är den bästa ändå. Tycker om att läsa om starka, självständiga, empatiska kvinnor. Det är något jag ser upp till och själv strävar efter.

Jag går in i lustiga perioder. Det kan inte vara vilka kanelbullar som helst heller. De måste vara från

Jag köper en sådan där stor kasse för 32:- på Willys Hemma. Är säkert 10 stycken bullar i en sådan. Jag kan smälla i  mig en hel sådan påse nästan direkt. De är så himla goda!

Japps, det gör jag!

Paranoid, nej. Jag är rädd om mina tänder. För dyrt med tandläkarbesök. Har dessutom två hål (man kan se de) som jag håller på att arbeta bort. Har gjort det nu i några månader och de minskar faktiskt i storlek, även om det går sakta sakta.

Fludent Citron är min favorit!

Ja jag äter oftast min müsli med yoghurt. Det jag funderat mycket på är att yoghurt är ju egentligen inte så jättebra att äta. Då tänker jag främst på allt socker. Sen tycker jag i och för sig att det är väldigt gott med vanlig filmjölk, äppelmos och cornflakes, men min müsli funkar inte med filmjölk.

NU har jag funnit lösningen på min ambivalens! Fruktfil!

Falköpings mejeri har kommit ut med massa smaker! Man slipper lägga i massa socker i filmjölken och man slipper sockeryoghurt. Underbart!

Ja jag hade ju inte tänkt skaffa facebook heller, men det gjorde jag efter ett år i alla fall. Nu har jag kämpat even longer med att inte skaffa mig en blogg. Hinner absolut inte skriva och uppdatera jämt jämt jämt. De "vana" bloggarna skriver ju typ fem inlägg om dagen. MINST!

Nu är det i alla fall gjort!

Lika bra det kanske.

Jag följer ju en hel del bloggar. Nästan beroende av de. Eller rättare sagt: jag är faktiskt beroende av de. Inte för att jag finner alla dessa väl utvalda bloggare vara vettiga individer alla gånger, men det är intressant med drama, konflikter och bevis för att det finns icke utvecklade individer som saknar mentaliseringsförmåga. Narcissism är en trend, enligt mig.